Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Åsele 8 januari 1765
Avskriften har
skett så troget som möjligt, utan modernisering av stavningen. Oklarheter
i läsningen markeras med frågetecken. Text inom klammer har lagts
till för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben anges de
även med standardiserad stavning.
Åter till förteckning över källdokument
År 1765 den 8 Januari närwarande uti Riksens Höglofl:
Ständers LandtRåskillnads Deputationen emellan Wästernorrland och
Wästerbotten.
Af Höglofl:e Ridderskapet och Adelen Capitain H:r Daniel Lagerbom, vice
Häradshöfdingen H:r Johan Theet, Capitain och Professorn H:r Jonas
MelderCreutz, Lieutenanten H:r Carl Gustaf Toll.
Af Högwördige PrästeStåndet: Probsten H:r Mag: Nils Sund, Kyrkioherden H:r
Magister Eric Widgren.
Af Loflige Borgareståndet: Borgmästaren H:r Nils Kröger.
Af Hederwärda Bonde Ståndet: Nämndemännen Erik Andersson i Hälla och
Anders Olsson Öberg i Kopparnäs.
Efter inlemnande af H:r Öfwerstens och Riddarens af Kongl. Maij:ts Swerds
orden Carl Otto von Segebadens underdåniga memorial til Hans Kongl. Maij:t
angående Lieutenantens H:r Carl Gustaf Tolls antagande till Ledamot uti
denne Deputation hwaröfwer Hans Kongl. Maij:t, uti Nådig remiss under d.
14 sidstledne aug., behagat infordra Deputationens underdåniga utlåtande
och förklaring, berättade ordföranden H:r Capitain Lagerbom at samma
Nådiga remiss redan den 24 förwekne October, igenom Konungens
Befallningzhafwandens i Westernorrlands föranstaltande blifwit honom
tilsänd, men at han, innan Deputationens sammanträde, som först nu skiedt,
ej kunnat något heråt giöra: Och ehuru gjerna ordföranden önskade, at
genast få den anbefalte förklaringen expedierad, syntes honom dock
swårighet möta, i anseende dertill, at en Ledamot af Lofl. Borgareståndet
ännu saknas, hwarföre med Deputationens bifall, detta ärende utstältes,
till dess samma Ledamot ankommer; i medlertid lemnades H:r Lieutenanten
Toll härutaf de?.
Actores Provincial Fiscalen Daniel Hägglund å Wästernorrländska sidan,
samt Krono Befallningzman Zacharias Renhorn å den Wästerbottniske, bägge
försedde med wederbörlige förordnanden, at Läneskillnadstwisten å Länens
wägnar, til slut bewaka, förekommo på anmälan, och lämnades them till
genomseende och påminnelsers afgifwande, de i gårdagzProtollet antecknade
Chartor och Handlingar.
Åter till sidans början
Hwareffter Renhorn, til bewis theröfwer åt Högst Salig i Åminnelse Konung
Gustaf Adolfs d. 10 Junii 1626 utfördade Nådiga Bref, angående Skatte
Byarnes i Ångermanland usurpation af skogen till allenast 1 ½ milar ifrån
Byarne, wärckeligen gifwes, uptedde allenast et utdrag af Kongl. Brefwet
till framledne H:r Landzhöfdingen Baron Gyllengrip af den 21 april 1742,
hwarmed Högstbemälte Konung Gustaf Adolphs Bref samt en Kongl. Cammar
Colegii resolution af den 23 Sept: 1652 åberopas, såsom stadgande, at ej
skogen må längre nyttjas än 1 ½ milar ifrån byarne, utan ock
Riksdagztidningen N:o 85 för år 17?? som wisar, at Riksens Höglofl.
Ständer uti ett tå förehaft mål åberopat samma Bref, fast ej till dag och
åretal.
Widare och at bestyrka än ytterligare dess påstådde LandtRåskillnads
sträckning upwiste Renhorn Umeå Rådstufwo Rätts procolls Extract af den 3
sidstledne December, enligit hwilket Nämdemannen Olof Johansson i
Brattfors, Jon Olsson i Arfträsk, och Nybyggarena Mårten Mårtensson i
Råsele, och Jon Ersson i Björksele, derstädes, jemlikt Deputationens
utslag den 16 förwekne Julii, uti bägge actorernes öfwerwaro edeligen
blifwit hörde, och berättat först, Olof Johansson på 60:de året gammal,
född i Långeds By Nordmalingz Socken, at han, under dess ständiga
hemma wistande hos föräldrarne, ej hördt annat, än at Ängerån warit
LandsRå, som the och alltid ther slutat med allmänna wägalagningen, samt
bygt halfwa Bron hwartera, aldrig huggit en enda ståck på Norra sidan om
Ängerån mera än till en Sågs behof, som Ängersiö och Bäcks Byemän tå ägt
tilsammans uti samma älf. Widare yttrade sig wittnet, uppå effterfrågan,
at han ej hade någon ytterligare underrättelse om Gräntseskillnaden ifrån
Ängerån neder åt hafskanten, men i sträckningen ifrån Ängerån upp till
Ångerbalen, och så widare, ärhindrade sig wittnet, at Gräsmyra och Pengsiö
Byemän hållit för skillnad, sig emellan en Holme i Pengsiön, wid namn
Killingholmen, at de gamle i Nordmalingz Socken i hans Barndom sagt at
Ångerbalen warit LandsRå, och at han derföre så kallades. Frågades, om han
hört talas om at ett Bärg, så kallat Hwitbärg, blifwit hållit för något
Rå? Swarades at han therom hwarken af Ångermanlänningar eller
Wästerbottningar hördt omtalas.
Jon Olofsson [Johan Olofsson] i Arfträsk [Arvträsk], född i Nybyn
[nuv. Vännäs] Umeå
Socken, på 55 året gammal har wittnat, at han af flere gamle män i Umeå
Socken och äfwen af sin Swärfader Anders Nilsson i Pengsiö hördt berättas,
at Ångerbalen warit LandsRå, och at 3:ne Byar i Nordmaling, Gräsmyr,
Hörnsiö och Mullsiö äfwen lydt under Umeå i Westerbotten förutan det at en
nybyggare wid namn Lars Olsson 70 år gammal wid tilfälle, tå wittnet
skulle flytta till Lappmarken, under wägen wist wittnet Ångerbalen
säjandes, se detta där är LandsRået emellan Ångermanland och Lappmarken,
men wiste ej berätta något om HwitBärget eller Snödan.
Mårten Mårtensson i Ruselet, född i Örträsk Nybygge Lycksele Lappmark, 72
år gammal, har berättat, at han, under det han var Nybyggare i Örträsk af
sina företrädare derstädes, Släckt som bodde i Agnäs och flera, hördt
berättas, at Lands Rået skulle hafwa gått ifrån Ångerbalen neder åt
Ängerån til Bron, och skall samma sträckning gådt så, at Netto Agnäs by
kommit under Nordmalings Socken; hwad Hwitberget angår, så har han aldrig
hördt at det warit Lands Rå, som det ock icke tå för tiden haft det
namnet, utan sednare blifwit så kallat af Byemännen, men at en hwit kläpp
i Wäst Söder om Ångerbalen warit räknad för Rå, det har han hördt
berättas; Yttrandes sig wittnet widare, at i den tiden älgar finnes
[”funnos” enligt min avskrift], hafwa Agnäs Byemän och flera Byar i
Nordmaling räknat sig utan tilltal och warit frie, när the skutit någon
älg ofwanföre Balen.
Jon Ersson [Johan Eriksson] i Björksele, född i Knafften
[Knaften] Lycksele Lappmark
62 år gammal har af gaml. härmelser hördt, at Ångerbalen warit LandsRå,
men wiste icke widare berätta om något Rå.
Åter till sidans början
Matts Håkansson i Knafften och Johan Johansson i Gransele, hwilka af
Renhorn, såsom wittnen äfwen blifwit åberopade, skola eljest för ålder och
Sjukdom sig icke kunnat infinna.
Renhorn fortfor widare och uptedde et Transumt af Anundsiö kyrkio acter,
hwaraf inhämtades, at Högst Sal. i åminnelse Drottning Christina den 5
Januarii 1648 tilbetrodt och förordnat Prästmannen Olof Zachariae, at
förrätta Gudstjensten wid Åselet hwarest en kyrka i Anundsiö blifwit
inrättadt, der undersåtarne i bemälte Ångermanna Fjäll, som förut lydt och
legat under Umeå lappkyrkia, deras Gudstjenstsöfning hafwa skulle,
åberopande sig äfwen eljest Renhorn, Ingenieuren Agners Bok, Örtuga
delning kallad, hwarest uti Inledningen till 4:de delen Bärget Ångerbalen
nämnes såsom skillnad emellan Ångermanland och Wästerbotten, samt
Medelpads Älf för skillnad Medelpad och Ångermanland emellan; Wid alt
thetta ärhindrade Hägglund, at hwad Agner om Ångerbalen anfördt, wore mera
blotta berättelser och gissningar än sanning, hwilket nog tydeligen wisar
sig deruti, at han ansedt Medelpads Älfwen för skillnad Ångermanland och
Medelpad emellan, som är grundlöst, emedan Hässiö och Ljustorps Socknar
bägge liggande i Medelpad, äro belägne på Norra Sidan om samma Älf: Och
widrörande det af Renhorn åberopade Kongabrefwet, så skall Hägglund aldrig
wilja det samma bestrida, förmodande och deraf ej kunna ledas den fölgd
att Allmänningarne böra dragas ifrån Ångermanland.
Widare anförde Haegglund dictande: Allthenstund actor Publicus för
Wästerbottens Län, H:r Krono Befallningzman Renhorn förnämligast af
föregifwit nödigt Renbete för Åsele Lappar. Hwilket dock hädaneffter ej
mindre än som härintils skiedt, kan obehindrat nyttjas i Ångermanlands
intil Lappmarken stödande allmänningar och skatte skogar, på alt
uptänkeligit sätt sökt at draga och Lappmarken underslägga de förnämsta
Allmännings Tracter och Skogar, som Ångermanland af urminnes tider
innehaft och nyttjadt både till Fogel och djurfång, Fiskewatn och mulbete,
samt oundbärligt Timmerhygste, med mera; Fördenskull har jag, till
bibehållande af Slike uråldriga rättigheter, funnit min skyldighet fordra,
at, medelst nu i händer hafwande och af wederbörande domstolar behörigen
verificerade förteckningar på de i Ångermanland warande Skoglöse Byar och
Hemman, jemte Prästebord, bewisa nödwändigheten af deras nyttjanderätt
till sådane emot detta Landet stötande Allmänningar, Nemligen uti
Resele Pastorat 9 ¼ mantal
Boteå och Skiörnäs Socknar 15
Torsåkers Pastorat 52 5/8
Gudmundrås Pastorat 37 ½
Nora Pastorat 12 ¾
Säbrå Pastorat 26 ¾
Nordingrå Sockn 33 ½
Wibyggeråd 10 ¾
Ullanger Socken 13 1/8
Nätra Socken 34 ¾
Sidensiö Socken 16 ½
Anundsiö Socken 6 5/8
Siälevads Socken 92 ¾
Arnäs Socken 30
Grunsunda Socken 1 7/8
Nordmalingz Socken 8 mantal
Tilsammans 401 ¾ mantal
Åter till sidans början
Hwarförutan uti Ångermanland äfwen finnes anlagde flere Jernbruk, såsom
Graninge, Sålefteå, Gålsiö, Utansiö och Bolstad Masugn, jemte det nu under
byggnad stående Järnbruket i Nordmalingz Socken, samt åtskillige
Finbladige Sågwärk, nemligen Kramfors, Loo, Ledingrå, Söderåforss, Ledeå,
Håknäs och Öre, jemte Gideå med flere dylika tilärnade bruk och Sågwärk,
hwilka alla äro på desse i twist warande allmänningar werkeligen Funderade
och Priviligierade, ej mindre än Hernösands Stads i anseende til
Skeppsbyggnaden och Träwärks handelen med mera och hwad förutan hwarken
samma Stad eller ofwannämde Skogzlöse hemman, Prästebord, Bruk och
Sågwärk, omöjeligen kunna äga bestånd, utan skulle, i fall Allmänningarnes
wanliga nyttjande them afskiäres, alltsammans ofelbardt blifwa ödelagt
Kongl. Maij:ts och Kronan ej mindre än sjelfwa ägarne till obotelig skada
och afsaknad; hwarföre, och ianseende till hwad å denne sidan förut
blifwit anfördt, jag i all ödmjukhet anhåller och påstår, att min upgifne
pretensions Linea emellan Ångermanland och Åsele Lappmark hög? rättwisast
kunde faststält warda, samt för öfrigit och hufwudsakeligast, at hela
Åsele Lappmark som till både andelige och lekamlige nödtorfter är? nu
[ännu?] årligen underhålles från och af Ångermanland, måtte wid sådan
beskaffenhet, så mycket häldre therunder återläggas och rätta
Läneskillnaden fästas, effter the emellan Nordmaling och Umeå Socknar af
mig förr upgifne samt bewiste Råmärken och så widare öfwer
Stöttingzfiället, emellan Åsele och Lycksele Lappmarker intil Norska Rå
Linien, som 1:o alla the upodlingar i Åsele giorde äro, ifrån första
början, intil nu ostridigt finnes wara af Ångermanlands Barn och Folk,
samt genom theras medel och förmåga ?bragte och i stånd satte, så at
således både Folket och upodlingarne äro en? owedersägelig tillhörighet
under Wästernorrlands Län; hwarifrån
2:o Eljest intet Folk, emot flere Kongl. Förordningar bordt få afflytta
och at
3:o Ångermanlands Allmoge med ?? män, wid Norska Gräntseskillnadens
upgående, mot Åsele Lappmark, måste wara följaktige och nödig handräkning
meddela, hwilket ej kunnat ske om Åsele skolat anses för någon
tillhörighet under Wästerbottens Län.
Åter till sidans början
I öfrigit och hwad beträffar the wid Umeå RådstufwuRätt afhörde wittnens
berättelser, om Ångerbalen, med mera, så synes sådant alt endast härflyta
af ensidiga ryckten, och det förr omrörde Elgskytteriet wid samma
Ångerbal, hwarföre intet afseende derå hafwas kan.
De uti föregående Dictamen åberopade Förteckningar inlemnades, och
befunnos wara af TingzRätterne i hwarje Härad behörigen bestyrkte,
hwarföre the ad acta lades.
Såsom Fullmägtig för Ströms S:n i Jämteland, instälte sig Nybyggaren Jacob
Åberg [Jakob Åberg], efter Fullmagt under den 3:ie i thenna månad,
upteende en av Mickel Andersson Fjellman [Mikael Andersson Fjellman]
bewittnad afskrift af et
LandtRå bref Daterat 1482, hwartill Originalet i
vidimationen berättas ligga i Ramsele kyrkia förwarat, fast, på
effterfrågan, det samma sedermera ej kunnat igenfås. Och fants samma
afskrift innehålla, ibland annat, at BlåfinnTjern wore landamärke emellan
Jämteland och finne- eller lappmarken; Föregifwande eljest Åberg, at
förenämde Rå bör gå fram emellan Tåsiön och Flåsiön äfwen som han af
gammalt skall hördt at Både Öster- och Wäster Tåsiön räcknats för liggande
på Lappland, fast Landtmätarne på Wästernorländska sidan Melin och
Lundström, oagtadt alt detta skola upgådt en praetensions Linea, af Flere
mils sträckning inom Jemtelands förr omrörde område, hwarw? Åberg
förmodade rättelse.
Å Bölens Bys wägnar instälte sig Bonden Jacob Erson [Jakob Eriksson] såsom
Fullmägitg enligt fullmagt Daterat d. 4 hujus, och inlemnade åtskillige
Solefteå Härads Rätts Protocoller och utslag, och i synnerhet ? åren 1705
och 1755, hwaruti Ingel Pehrsson [Ingel Persson] i Gafsele och Nils Danielsson Gulsele
blifwit anklagade och pliktat, för de utsat Bäfwer wåhnor uti Esseån,
såsom en Ruskemans enskilte tillydighet af ålder, enligit ett åberopat
Lagmans Dombref af år 1511. Widare upteddes Såleffteå Härads Rättsdom af
den 13 October 1732, samt Konungens Befallningshafwandens i Wästernorrland
utslag den 24 Martii 1753, uti hwilka å Kortingzselet förklaras wara
urminnes häfd under Böle By: det samma bestyrker och ett annat Konungens
befallningzhafwandens utslag af den 24 Maii 1755, hwarföre en wid namn
Salomon Pehrson Berg [Salomon Persson Berg] fått afslag uti dess ansökning
at anlägga Nybygge wid berörde Kortingzselen af enahanda innehåll af och
för detta Landshöfdingens och Riddarens? nu mera Praesidenten Cronhjorts
utslag af den 2 October 1755. Och till bewis at Kortingzsele
[Kortingselet], och Gärdsele [Gärdselet] förklarats för belägne inom
Ångermanlands Rågong, samt at Böles Byerna wid nyttjande rätten theraf,
lika som af Forno, blifwit bibehåldne, upwiste Kongl. CammarCollegii Bref
til Konungens Befallningzhafwanden i Orten, af den 27 Januarii 1756, som
sådant fulltygar och fastställer; Förmodande Jacob Ehrsson, at wid alle
thesse handlingars innehåll blifwa tryggad.
Jacob Andersson [Jakob Andersson] i Ruske hemmansägare therstädes,
instälte sig äfwen och förbehölt sig ägande och nyttjande Rätten af Ässe
ån, hwartil han förmente sig äga så mycket mera rätt, som denna igenom
Lagmannen Olof Ehrssons ingifne fastbref af år 1511, hwilket i vidimerad
afskrift upwistes på Sju Sädesland i Ruske, när dåwarande innehafwaren Orm
Olofsson, och 2 hans Bröder Lasse i Strand och Jussi i Rå sålt det till
Björn och Wille Ers Söner för 20 marker reda penningar med Skog och skjul,
åker och äng, i Wåto och Tårro, hwad Bäfwerfisket angår, hördt till Ruske.
Flere Fullmägtige woro på effterfrågan ej tilstädes, ehuru af Hagglund
[sic] Berättades det alle till Landtråskillnaden stötande Socknar, igenom
Konungens Befallningzhafwandens försorg, fått del af Termin.
Åter till sidans början
Efter middagen.
Instälte sig, på anmälan Kronobefallningzmannen Renhorn, begiärde at till
protocollet få beswara hwad provincial Fiscalen Haegglund förmiddagen
anfördt.
1:o Swaras, at det kan wäl wara at någre inbygde och skogzlöse Byar torde
finnas neder i Ångermanland, men alla som finnas på dess bilagde
Förteckningar upförde, äro så belägne, at the af den påstådde Lappmarks
Allmänningen, aldrig kunna få någon hjälp utan
2:o Böra de hjälpas af de emellan och inom Socknarne i Ångermanland stora
befinteliga Allmänningar och ödemarker, hwilka af Wästernorlands Läns
Herrar Landshöfdingar äro nu och för detta ansedde så widlyfftige at the
therå ej allenast inrymt skoglöse Byar, Fäbodeställen, utan ock funnes?
inom Socknarne så tillräckelig Skog och Allmänningzmark, at Nybyggare
therpå, igenom hela Ångermanland blifwit nedsatte, äfwen emellan skatte
byar, till förtigande
3:o Att effter den pretension, som af mig är giord, en så ansenlig
skogstract lemnas emellan Lappmarken och öfwersta Ångermanlands Byar, at
den för flere än H:r Fiscalen nämner, är tillräckelig, men beklageligit at
alle hans torftige skoglöse Byar, såsom fjärmare, icke kunna deraf hafwa
någon nytta till ewig tid.
4:o Hade H:r Fiscalen Haegglund welat sättja denne qvaestion i sitt rätta
ljus, så skulle han gifwit Höglofl:e Deputation öfwerflödig uplysning, om
han nu företedt hela Allmänningz? Afwittringz Rättens Chartor och
Protocoller, som ojäfakteligen wittna om hwad jag nu anfördt, men detta är
och ett wedermäle af dess förr öfwade förmörkande af Saken.
5:o Erhindras, at Ruskemans häfdedom perse wisar at Ässe ån ligger på
Lapplandet; och att Wällingbärget ej ligger på Norra utan på Södra sidan
af Ässeån, det är förr bewittnadt och nu på Chartan bewist.
6:o Bruk och finbladige Såg Qwarnar och Prästeborden hafwa härintills
weterligen ej behöft, eller begiärt bruka Lappmarks Allmänningar, förutan
Håknäs såg, som på skogarne omkring Öre älfwen är Priviligerad; Och
således lärer H:r Fiscalen Haegglund Siälf wäl finna, at hela hans
föregifwande endast fotar sig på Ångermanlänningarnes blåtta åstundan, at
hädanefter, som hitintils usurpera Kronones tilständiga rätt. Och kan
Hernösands Stad, anten Åsele hörer under Ångermanland eller Wästerbotten
ej betagas nyttjandet af Allmänningarne till Skiepps byggnad och
träwärkshandel i Lappmarken, så wida Staden äger derstädes comm? handel
med Umeå allenast någre olagligheter derwid ej föröfwas.
Fiscalen Haegglund wille ej anse detta Renhorns anförande af någon
betydelse, och minst innehållet af dess första moment, emedan de skogzlösa
Byarne, ehuru boende afsides från de i twist warande Allmänningar, wäl
kunna igenom flåttbare älfwar therifrån hämta nödigt hustarf.
På Renhorns begäran förestältes Flyttningz Lapplänsman Måns Fjellsten
[Fjällsten] , hwilken berättade, at i brist af nödigt Renbete i fjällen 11
st. Norska Lappar denna winter, med tilsammans 950 Renar och theröfwer
nödgats flytta ner på Allmänningarne emot Ångermanland, hwartill the
enligit 16 Cap: i första Bihanget af 175? års Gräntse Tractat äro
berättigade.
Åter till sidans början
Häreffter giordes Fjellsten och Swensson? samt Lappska Nämden, som till
then ändan blifwit inkallad, följande frågor, hwilka af dem ymsom
beswarades:
1:o Om hela Lappmarken omkring Åsele från fjället till landet är indelt i
Lappland? Swaras ja.
2:o Hwarföre både Norske och Swänske lappar flytta ned åt landet? Swarades
at de flytta Andersmässotiden ned, för djup Snö, flen och utbett renbete
hwilket Skogzeld äfwen förtärt närmare fjället, och uppflytta till fjälls
Wårfrudagztiden.
3:o Om Renmagterne ännu äro i dess förra tilstånd och hwadan minskningarna
härröra? Swaras, de äro minskade igenom Nybyggare, Wargar och Skogseld å
Renbete.
4:o Om Renmakternes närwarande styrka (?) ? Af nu warande Swenska lappar
gifwes wid pass 3 000:de Renar och af de Norska flyttlappar äro angifne 1
000, men kunna sträcka sig tils in emot 2 000 st.
5:o Om marks behof till Renbete? En Renmacht af 2 à 300 Renlif wid
ordinair Snö, förorsakar effter 2 à 3 weckors förlopp en keker [sic] af
wid pas ½ mil omkring, då flyttning behöfwes.
6:o Om Renmåsans återwäxt? Effter skogseld kan måsan återwäxa om 60 à 80
år, efter nära utbetning 20 à 40 år, och effter wanlig betning inom 10 à
12 år.
7:o Om märkeliga Sjöar, som intaga öfre Lappmarken, samt öfrig
beskaffenhet derr? 2:ne märkelige Sjöar äro Malgomai och Volmsiön, hwar
räknad till 12 mils längd, som lär utgiöra wid pass 8 nya mil, och i
proportion nog smalare.
8:o Om ett Skattlandz wanliga storlek? Anders Nilsson äger ett land af wid
pass 1 ½ mil i qvadrat och Anders Johansson Jork i Tåsiön [Tåsjö], ett
smalt af 5 à 6 mil.
9:mo Hwart ut Lapparne söka Renbete wid nedflyttningen Andersmässotiden?
Sw: förnämeligast till Kubbeheden, utom någre som söka sig ned åt Arnäs,
Nordmaling och Lycksele.
10:mo Om lafskogz behof och tillgång? Sw: laf är om wårtiden nödigt för
Renar, men fås dertill föga dägelig granskog upp åt Fjället utan ned åt
Landet och Kubbehed.
11:mo Om Renbetets nu för tiden tilräckelighet? Sw: kan wara någorlunda
tillräckeligit, om det nu brukeliga ej minskas.
12:mo Om Allmogens å Landet belägenhet [sic] för Renbete? Sw: Allmogen
wisar ingen obenägenhet emot lindrig betalning.
Pär Andersson [Per Andersson] och Lars Larsson i Öster Tåsiön [Östertåsjö]
instälte sig sluteligen, til försvarande af deras rätt, och upwiste
likaledes en afskrifft af Landtrå brefwet emellan Jemteland och
Lappmarken, samt berättade i öfrigit, at deras hemman woro anlagde på
Lappland, wiljande af den grund höra under Åsele, eller Lappmarken, men
Haegglund förmente sådant orimmeligit wara, så wida de äro gamla
Skattebönder och Roterade under Fjellsiö Sockn. Och skall Blåtjernen, som
i LandtRåbrefwet omnämnes wara skillnad emellan Ångermanland och
Jemteland, men ej emellan den sidstnämde och Lappmarken.
Åter till sidans början
Åter till förteckning över källdokument
Texten är en avskrift från akt
X35 i Lantmäteriets arkiv i Gävle. Den är i sin tur en odaterad avskrift
av originalet, som återfinns i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar,
R3367 (gammalt nr 80a), blad 120–325.
Avskriften i Gävle har kontrollerats mot det mycket mer svårlästa
originalet i Riksarkivet och befunnits vara mycket trogen. Läs mer
i boken Landskapsgränsen mellan
Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark
(Thalassa förlag 2007).
|
