Steksundsholmen
Den
landskapsgräns mellan Ångermanland och Åsele lappmark som fastställdes den
17 september 1766 avslutas på Steksundsholmen allra överst i Tåsjön. Här
slutar även gränsen mellan Ångermanland och Jämtland, enligt den
förlikningsdom som avkunnades samma datum. När lantmätare Stagnell kom
dit i juni 1785 för att bygga ett röse på holmen stod denna emellertid under vatten.
Han byggde därför i stället ett röse en bit upp på Tåsjöns östra strand. Det
ersattes med ett nytt år 1834 (markerat med III på kartan till höger).
År 1861 sänktes Tåsjön ett par meter och Steksundsholmen
blev betydligt större. I samband med laga skiftet på 1910-talet byggdes
ett röse just på den plats där Ångermanland, Jämtland och Åsele
lappmark möts (röse IV). Det bestod av en rest spetsig sten, 60 centimeter hög och
20 centimeter bred, vilande på en flat sten.
När Tåsjön sedan blev vattenkraftsmagasin i slutet av
1940-talet höjdes vattenytan åtta meter och Steksundsholmen kom att helt
ligga under vatten. Endast i slutet av vintern, när magasinet når sin
lägsta nivå, blir holmen synlig. Innan vårfloden börjar kan man till
och med gå ut till holmen från den västra sidan av sjön. Men det gäller
att vara på plats vid rätt tillfälle! Så fort snösmältningen i området
kring Tåsjön och Saxån kommit igång på allvar stiger vattennivån och det
blir omöjligt att ta sig ut till holmen till fots.
När vi skrev boken Landskapsgränsen mellan
Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark
(Thalassa förlag 2007) fick vi aldrig se holmen. Vår
resa slutade vid röset på Tåsjöns östra strand.
Våren 2009, två år efter att
boken kommit ut, hörde Sune Lind från Vilhelmina av sig och berättade att
han den 26 april samma år rott ut till Steksundsholmen tillsammans med
Ingrid Pettersson och Bertil Lind från Norråker. Sune och hans vänner hade
lyckats hitta och mäta in de gamla rösena, trots att de var nedtryckta i
dyn. Isen lägger sig nämligen när magasinet är fullt och trycker sedan mot
botten när vattennivån sjunker under vintern.
Länsröset (markerat med romerska siffran V på kartan
uppe till höger) fanns på positionen N 7148687 E 1489156. Visarstenen var
avbruten och låg strax intill röset. Besökarna reste upp den och satte den
på plats (bilden nere till höger).
Landskapsröset (markerat med IV på kartan i boken) hade
positionen N 7148664 E 1489153. Det var ännu mer förstört än länsröset
(bilden nedan).
Sund Lind besökte även holmen den 25 april 2010. Den ene
av bokens författare, Staffan Norstedt, gjorde ett eget försök den 19
april 2011. Men då hade vattennivån redan stigit så pass att holmen inte
gick att nå till fots. Steksundsholmen gäckar oss alltså fortfarande!
Det gamla
trelandskapsröset. Foto: Sune Lind 25 april
2010.
Här kan du ladda ned ett extrablad om
Steksundsholmen.
Åter till sidans början
Åter till boken om landskapsgränsenl
|