Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Åsele 15 januari 1765
Avskriften har
skett så troget som möjligt, utan modernisering av stavningen. Oklarheter
i läsningen markeras med frågetecken. Text inom klammer har lagts
till för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben anges de
även med standardiserad stavning.
Åter till förteckning över källdokument
År 1765 den 15 Januari närwarande uti Riksens Höglofl:e
Ständers LandtRåskillnads Deputation.
Af Högloflige Ridderskapet och Adelen Capitain Wälborne Herr Daniel
Lagerbom, vice Häradshöfdingen Wälborne H:r Joh: Theet, Capit: och
Professorn Wälborne H:r Jonas MelderCreutz, Lieutenanten Wälborne H:r Carl
Gust: Toll.
Af Högwördige Präste Ståndet: Probsten H:r Magister Nils Sund,
Kyrkioherden H:r Magister Eric Widgren.
Af Loflige Borgareståndet: Fendricken H:r Lars Löfwenberg och Borgmästaren
Nils Kröger.
Af Hederwärda Bonde Ståndet: Nämdemännen Erich Andersson och Anders Olsson
Öberg i Kopparnäs.
S:D: Effter Deputationens gårdagen giorde beslut inlemnade nu H:r
Fendricken Löfwenberg följande dess betänkande:
Sedan Hans Kongl: Maij:t uppå Riksens Höglofl. Ständers wid sidsta Riksdag
giorde underdåniga föreställning om angelägenheten deraf, at de, om
LandtRåskillnaderne upkomne långwarige twistigheter emellan Wästerbotten
samt angräntsande Wästernorrlands höfdingedämen måtte komma till skyndsamt
slut, med mera, til befordran häraf, funnit godt, at sedan Rålinierne
blifwit upgångne och affattade, wisse Deputerade af alla Stånden från
bägge länen skulle förordnas, at pröfwa och fastställa Gräntse Linierne
bägge Länen emellan, och Högbemälte Deputationen, i sådan afsigt,
nästförledit år sammanträdt, jemwäl innewarande, thetta them Nådigt
anförtrodde giöromål såwida fulfölgt, at nu til omröstning, om thesse
LandtRåskillnaders rätta sträckning, skridas kan; Ty är The öfwer mitt
wördsammaste betänkande följande: Utaf the af tillförordnade Herrar
Landtmätare året 1758 började och the näst påföljande fortsatte twiste?
och Praetentions Liniers affattning, så wäl som äldre Chartor, ojäfaktige
wittnens idelige intygan, samt actorernes i stöd therutaf hwar emot annan
redan giorde påståenden, med tilstyrka theraf bifogade allegater, har jag
sökt, at om beskaffenheten therutaf giöra mig underrättad, och befunnit
huru som actor å Wästerbottniska sidan krono Befallningzman Wälbetrodde
Zacharias Renhorn påstådt, och med flera wittnen styrka sökt, at
Läneskillnaden af forn? warit ifrån Snödan upp effter Ängerån till
Flaskwiken, sedan till GrafwaBärgen Klock eller Hwitsten, Snickarsten och
Krokbiörken samt widare till Ångerbalen, såsom förment änderå så wäl
emellan Umeå och Nordmalings Socknar, som Ångermanland, hwilket åter af
actor af Wästernorrländska sidan Provincial Fiscalen Wälbetrodde Daniel
Haegglund är bestridt, och påstådt, at Läneskillnaden emellan Wästerbotten
och Wästernorrland bör börjas wid then så kallade Klock eller Hwitsten
neder wid hafwet i Nordmalingz Socken liggande, samt i protocollet under
den 20 Junii närmare beskrefwen, och gå therifrån til RappängzrisRå,
Rafwelskläpp Rå, Sqwalpsiöhällan, Råbärget, Bjänlandsbäcks Rå och
Hwitberget, samt therifrån i rätt sträckning mellan Åsele och Lycksele
Lappmarker ända öfwer StöttingzFjället fram till Norska Gräntsen.
Ibland de af actores å ömse sidor upgifne praetentions puncter förekommer
således Snödan [Snöan] å ena eller Wästerbottniska sidan och Klock eller Hwitsten
å den andra, eller Wästernorrländska sidan.
Åter till sidans början
Och som berörde så kallade Snöda är ett Fiskeskär eller Öh, en mil uti
hafwet, Degerskiäret äfwen benämt, som enligit afledne Häradshöfdingen
Lars Stridsbergs af den 28 Februarii 1685 å Nordmalingz Härads Ting
utgifne Document den tiden redan, lika som nu, blifwit innehafft af Norrby
hemmansägare i Nordmalingz Sockn och Ångermanland, och af them therföre
årligen ärlägges Siälspecks Taxa till Kronan, af hwilken grund the jemwäl
wid thetta skiärs nyttjande, utan intrång af andra blifwit bibehållne,
samt af Umeå Stads Fiskerskap, som therstädes idka fiske, njuta Landlega,
lika som Kyrkioherden i Nordmaling årligen bekommer Tjonde af then omkring
thetta skiär befinteliga Fiskienäring; Hwaremot, gienom wittnen icke
kunnat bewisas, at thetta skiär för Lands Rå warit ansedt; Alltså kan jag
thet samma, Snödan eller Degerskiäret kallat icke eller therföre antaga,
såsom inom Ångermanlands gränts belägit, utan emedan den nämde Klock eller
Hwitsten af edelige wittnens utsagor blifwit bestyrkt, såsom
LandzRåskillnadsmärke och icke någon annan punct dertil neder wid hafwet,
utom Snödan, blifwit å någontera sidan upgifwen, mindre påstådd; Ty
pröfwar jag skiäligit, thenne Klock eller Hwitsten på Björnön neder wid
hafwet 50 alnar wid pass upp ifrån hafskanten belägen, såsom LandsRå
emellan Wästerbottn och Wästernorrland at anse och härmedelst förklara,
warande dessutom ganska liten åtskillnad emellan detta märke och Snödan,
enär rätt Linea dem emellan drages rätt å hafwet. Härifrån finner jag
skiäligit, samt med wittnesmålen och sjelfwa naturliga belägenheten
enligit, at LandzRå märket bör gå i en rätt Sträckning till Rappängzris
Rå, utan at afseendet på Ängeråbron, eller medeldjupet i samma å, hafwas
må, emedan thess antagande endast skulle ordsaka en så orimlig som onödig
krökning på Linien, som af Chartan finns ljusl?gen, och ehuruwäl flere
wittnen, merendels effter härmelser, berättadt Råskilnaden Umeå och
Nordmalingz Socknar emellan hållits före wara i meddjupet af förenämde
Ängerå, eller wid then theröfwer Bygde bro, så är dock wid wittnesmålens
jämförande och närmare undersökning befunnit, at samma Råmärke, å
Wästernorrländska sidan desto mindre blifwit för ostridigt ärkiänt, som
thet endast grundar sig på särskilt öfwerenskommelse ofwannämde Umeå och
Nordmalingz Socknar emellan, i anseende til deltagande uti Bro och
wägabyggnaden, hwarföre thetta märket emot RappängzRisRået, såsom i Linien
emot the andra LandzRåmärken å Wästernorrländska sidan sig sträckande,
icke kan antagas.
Thenne Linia fullföljes widare upföre til Räfwelkläpprå, hwilket äfwen som
thet här näst förutnemde RappängzRisRået är både med stenkummel försedt
och bewitnadt, samt widare i samma sträckning til Sqwalpsiöhällan, såsom
både å Wästernorrlänska och Wästerbottniska sidan för LandzRåmärke ärkiänt
och Bewittnat.
Åter till sidans början
Widare och ifrån nästförutnämde Sqwalpsiöhällan bör LandzRået gå Linia
recta fram till Råberget och så twärt öfwer til BjenlandzbäcksRå ther
bägge Länens praetentions Linier sammanstöta och hwilka bägge nyssnämde
puncter för LandsRåskillnadsmärken å ömse sidor blifwit ärkiände och
bewitnade.
Från samma Bjenbäcks Rå stryker Linien Naturligen ända fram till
Hwitberget, såsom skillnad mellan Wästernorrland och Wästerbotten af flere
wittnen nämt, samt effter Deputatjonens förordnande förleden Sommar af H:r
Landtmätaren Walanger upsökt och på LandsRåskillnads Chartan anteknadt
blifwit, warande benämde Hwitberg belägit i skillnaden emellan Lycksele
och Åsele eller Ångermanlandz och Umeå Lappmarker, och ehuru thenne
sträckning till någondel går öfwer Höglands, i sednare åren innom
Wästerbottniska, samt Hwitwatnets, innom Wästernorrländska Praetentions
Linien, i äldre tider uptagne Nybyggens ägor, af hwilket thet förra ännu
är oskattlagt, men thet sednare skattlagt, finner jag likwäl at thenne
öfre LandzRåskillnadspunct, för sådan orsak icke bör ändras eller krökas,
utan at Höglands Nybygget bör blifwa under Umeå, men icke thesmindre,
äfwensom Hwitwattnet, njuta theras förr innehafde och nyttjade områden på
ömse sidor, af then å LandzRå Chartan updragne blinda Linien, dock utan
rubbning i deras eller andra rättigheter, som hwartera Nybygget tilkomma.
På samma sätt förehåller det sig äfwen med Mullsiö, Hörnsiö och Gräsmyre
ägor öfwer hwilka effter en inför Deputationen i nästledne års Junii månad
träffade och faststälde förening LandtRåskillnaden äfwen effter
Wästernorrländska Praetentionen kommer at framstryka, såwida annorledes,
utan saknad i Wästernorrlands Läns här intil gräntsande områden icke skie
kan, och äga thetta mitt förgripeliga betänkande för öfrigit grund i Lag
12 Cap. 5 § Jorda Balken, som med lika säkerhet kan säjas om den lilla
delen af Lögdträsk eller lilla Brynjelslandet, som effter LandtRåets
sträckning upföre åt Hwitbärget kommer innom Wästernorrländska Linien,
hälst thetta Lappland therigenom ingenting afgår i thess utrymme och
rättighet.
Ifrån förr beskrefne Hwitberg finner jag skiäligit, at Landtråskillnads
Linien widare bör sträckas och upqwistas öfwer thet så kallade
StöttingzFjället, äfwen i skillnaden emellan Åsele och Lycksele
Lappmarker, och så gå therifrån ända fram till Norska Riksgräntsen; Och
ehuru Åsele Lappmark, medelst sådan Liniens sträckning kommer innom
Wästernorrlands Läns Gräntz, så tiltror jag mig thertil äga goda skiäl,
hwilka oagtat the Deputationen till Större delen tilförne uti actoris
Fiscalen Haegglund så wäl förleden Sommar, som nu giorde påståenden
förelagde blifwit åligger mig icke thesto mindre the hufwudsakeligaste
återtaga och här widare uprepa såsom 1:mo är thenne Lappmark, hwilken både
i äldre och nyare Bref och Handlingar kallas Ångermanlands Lappmark samt
äfwen å 1697 års af tå warande Landtmätare Christ: Stenklyfts öfwer
Jämteland författade Charta så nämnes, och utsätter dess läge emellan
Jemteland under Norska Gräntsen och Lycksele Lappmark i Wästerbotten,
äfwen som ock enl. Commissions Landtmätarens Daniel Laurins året 1758
öfwer belägenheten af samma eller Åsele Lappmark giorde Geometriska
affattning, den samma finnes ligga mitt för ock emellan Ångermanland å ena
samt Norska gräntsen å then andra sidan och således Naturligare tyckes
böra lyda under Wästernorrlänska, än Wästerbottniska Länet, ifrån hwilket,
i anseende till angräntsande Umeå eller Lycksele Lappmarker denne Åsele,
särdeles å Nordöstra sidan wida skilder är.
Åter till sidans början
2:o Har, så wida witterligit är, och af hwad handlingarne wisa, meranemde
Åsele Lappmark ifrån första inrättningen så til Ecclesiastique- som
Justitiae wärket, lydt under Ångermanlands Domsago, samt Veno:
Consistorium i Hernösand och aldrig widare än, i anseende till allmänna
hushållningen eller Oeconomien, under Herr Landshöfdingens i Wästerbottens
styrsell hwilken nu mera desto beqwämligare tyckes kunna besörjas af Herr
Landshöfdingen i Wästernorrland, som medelst Lähnets delning, Wälbemälte
Herr landshöfdinges bepröfwande, nit och omsorg för Lähnets och dess
inbyggares tilwäxt och wältrefnad, sig äfwen till denna Lappmark ofelbart
sträcka lärer, hwilket förmodeligen å Wästerbottniska sidan desto häldre
lärer medgifwas, som H:r Landzhöfdingen i thetta Län thess förutan nog
många Lappmarker under dess styrsell och öfwerseende anförtrodde äro.
3:o Finnes äfwen af äldre handlingar och Konunga Bref, at Åsele Lappmark
och Socken alt till år 1700 warit anexa under Anundsiö Pastorat i Norra
Ångermanland, som thet ock
4:o är ostridigt, at Kyrkioherdarne i Åsele både förr njutit och ännu
njuta theras aflöningar så i Spanmål som penningar från Ångermanland äfwen
som
5:o at Giästgifweriet i Åsele af Krono Befallningzmannen i Norra
Ångermanland underhålles, hwilken ock med större beqwämlighet
Kronoupbörden therstädes kan förrätta, än Befallningzman Renhorn som till
then ändan både längre och beswärligare wäg färdas måste, med flere i
Protocollet och Handlingarne anförde ordsaker och skäl, till Åsele
Lappmarks läggande under Wästernorrlands Höfdingedöme; Hwartill, ehuru jag
nu styrkt, är dock ingalunda min mening at någon rubbning bör skie i the
therunder lydande Lappars och Nybyggares Privilegier, fri och rättigheter,
utan at the them oförkränkte måge til godo njuta, så framt icke Riksene
Högloflige Ständer för Högrättwist pröfwa skulle, at Nybyggare, effter
tillända lupen tilräckelige frihetsår, Jordmånernes godhet och trackternes
rymd, samt flere förmåner, med någon högre afgift til Kongl. May:t och
Kronan böra ansees, effter then underrättelse som högbemälte Ständer torde
täckas infordra öfwer tilståndet och hushållningens särskilte beskaffenhet
i thenna Lappmark.
Thet skiälet at alla för tiden i Åsele befintelige Nybyggen äro af
Ångermanlands, men icke Umeå eller Wästerbottens inwånare uptagne, och i
fult bruk satte, tyckes och förtjena sin anmärkning, såwida naturliga
billigheten med Sweriges Lag, samt flere Kongl. Bref och förordningar
theruti öfwerens stämma, at hwart och ett land bör få fägna sig åt sina
Barns flit, som thet upodlat, hwilket icke kan winnas om theras
efterkommande i flere generationer ställas under annan än thens styrsel,
hwilken landet, thet the upparbetat, anförtrodt är, som och thet är
stridande emot Lag och Kongl. Förordningar om tjenstefolk flyttja från ett
till annat Landskap, thet dock blifwer nödwändigt när en mängd ungt Folk
drages från Wästernorrland til Wästerbottn, at uti sidstnämde Höfdingedöme
incorporeras, warande mig obekant, at sådane utflyttningar nu mera, och
sedan Lapmarkerne, med angräntsande land, blifwit populeradt, på annan
grund, än then redan anförde, kan wara allmänheten gagnelig; om orklöshet,
olust eller förbud hindrat ung folk från Wästerbotten at upodla detta land
som hit intil åtminstone, i anseende til hushållningen, warit med theras
provincie förenat, wet jag wärkeligen icke, men kan likwäl icke undgå at i
ödmiukhet til bepröfwande hemställa om icke en upodlad steril mark bör
tilläggas thet land, hwars inbyggares Barn, flit och arbete therpå
nedlagt, när både belägenheten och andra omständigheter gifwa thertill
anledning.
Åter till sidans början
Öfwer brist på Renbete eller andre förnödenheter förmodar jag
Lappallmogen, i händelse the Wästernorrlands Höfdingedöme underläggas
skulle, thesto mindre skiäligen kunna klaga, som the tå och thereffter,
lika som tilförne, thertil få nyttja ej alenast sina egna Land, utan äfwen
angräntsande Krono och Socken Allmänningar, när the med wederbörande
therom öfwerens blifwa, lika som samma förmån Norska Lapparne, enligit
Gräntse Tractaten af år 1757 för alla delar, effter dess lydelse bör wara
förbehållen.
Nu lärer ordningen fordra, at jag och, som kortast yttrar mig öfwer
Befallningsman Renhorns upgifne LandtRåskilnads märken å Wästerbottniska
sidan, tå jag likwäl får gå förbi Snödan och Ängerån, såsom redan
förklarade, äfwen och Grafwabärget och Klocksten [Klovsten], icke den å
Wästernorrlänska Linien utsatte, utan en annan, samt KrokBjörken, hwilka
sidstnämde 3:ne märken på then inför Deputationen nu upwiste
LandtRåskillnads Chartan, jag icke kunnat igenfinna, til Flaskwiken och
Snickarsten, hwilken förra, som är en wik af Ängersiöns norra ända
formerad, fått sitt namn theraf, at, effter wittnet Olof Olofsons i
Brattfors berättelse, wid en Syn emellan Ängersiö, Hörne och Bäcks byar,
therwid Ängersiö någre ägor fråndömde blifwit, Wästerbottningarne wid
samma wik uttömt sine Flaskor; Hwadan och torde kommit at medlet af
Ängerån eller Bron blifwit räknad för Landtskillnad; Om thenne wik kan
äfwen så litet, som Ängerån, i anseende til dess märkeliga krökning in åt
Nordmalingz Sockenområde antagas, icke häller Snickarsten, som förr än
Mulsiö, Hörnsiö och Gräsmyre Byar från Umeå til Nordmaling åter lades,
torde såsom Råmärke desse Socknar emellan warit ansedd, men nu icke
rimmeligen i anseende til dess afstånd äfwen ifrån Wästerbottniska
praetentions linien, af hwilken beskaffenhet Krokbiörken [Krokbjörken],
Klocksten [Klovsten] och Graf Bärget [Gravaberget] äfwen torde wara at
anse, så at intetthera utaf thesse trenne sidstnämde af Befallningzman
Renhorn för LandzRå angifne märken någon widare aktning förtjena.
Ångerbalen blifwer således det sidsta hwaröfwer jag mig förklara bör
hwilket Bärg, som, effter Chartans anwisning, skall wara belägit uti ett
Centro nedan Åsele och Lycksele Lappmarker, samt 1 ¼ mil ofwan Agnäs by,
och litet längre från Nybygget Bjerten i Nordmalingz Socken, är wäl af
åtskillige wittnen, effter berättelse af förfäder; Föräldrar och
slägtingar intygat, hafwa warit hållen för Råskillnad emellan
Wästernorrland och Wästerbotten eller Lappmarken; men wid jämförandet af
thesse wittnesmål, som på Wästerbotniska sidan blifwit afgifne, wisar sig
icke otydeligen, at bibehållandet och förmånen af djurfång och
Älgskytterie, til sådane berättelse gifwit mycken anledning, särdeles som
thesse djurfångster warit fördelacktigare på öfra än nedra sidan af denne
Ångerbal, och i synnerhet af then grund, at älgskjutande uppe i
Lappmarken, men icke neder i Landet och innom Ångermanlands gränts warit
lofgifwit, warande denne Bahl, så nära intil Nordmalingz Socken belägen,
at om then therifrån neder åt Landet updragne praetentioins linier skulle
för LandsRå å Wästernorrländska sidan antagas, wore at befara, det ej
allenast angräntsande Byar nödgades sakna nödigt skogzutrymme, utan skulle
och the i Öre och Ledeå, nyligen anlagde finbladige Sågwärk och äfwen
JernBruket i Nordmaling tilärnat, jemte neder i Ångermanland inrättade och
på skogzfournering från fiällen och ådalarne previligerade [sic]
Finbladige Sågar sakna nödig tilgång i längden på Sågtimmer och annat
wirke, hwilket, ther Linien effter Wästernorrlänska praetentionen går åt
Hwitberget och så widare öfwer Lappmarks fiället, giörligast kan
förekommas, warandes i öfrigit at anmärka det Femstena Röret, som
LandzSecreteraren sedermera Herr Lagmannen Qvist året 1753 eller 1754 på
detta Berg nedsatt at wisa skillnaden emellan Lappmarken och bebodda
landet, är skiedt utom detta Läns wettskap, och utan at någon Fullmäktig
från thet samma ther när warit, hwarföre therpå ej eller något afseende
hafwas kan.
Jag styrkes derföre så mycket mera i min föresats at anse Hwitberget såsom
LandsRå på öfre sidan emot Lappmarken som nästan lika många, men
tillförliteligare witnen, än om Ångerbalen sådant intygat, och i synnerhet
Eric Matsson i Agnäs, som wittnat sig af många både i Wästerbotten och
Ångermanland, äfwen och af sin Swärfader som wid dödstiman innehafft en
ålder af 111 år, hafwa hört berättas at Hwitstenen och Hwitbärget af ålder
warit hållne för LandsRå.
Med få ord har jag trodt mig böra anmärka, att Lappallmogens berättelser
om theras Land och områden så mycket mindre witsord gifwas kan, som the
wid slike omständigheter söka bibehålla sig wid alla görliga förmåner, och
lindring emot andra Riksens undersåtare, och äro thessutan, i anseende
till det oskäliga twång, hwaruti the handelen försättja, förmedelst thet
reele silfwermynts utkräfwande för theras mindre betydande waror, longt
under det pris, som annars i Riket nu är allmänt, mera såsom tärande än
närande Rikslemmar at anse.
Thetta är nu thet betänkande eller votum öfwer så wäl LandzRåskillnaden,
som thet mera under förrättningen ventilerat blifwit, hwilket till
Deputationen jag nu har äran i ödmjukhet öfwerlemna, med lika ödmjukt
förbehåld, at hwad i möjeligaste korthet anfört är, ther så nödigt pröfwas
skulle, närmare få utföra, och i anledning af Handlingarne förklara. Men
öfwer riktigheten af then emellan Lappmarken och angräntsande Socknar
updragne skillnads Linien wågar jag mig icke nu at yttra, emedan Riksens
Höglofl:e Ständer uti thess thenne Deputation meddelte Instruction, sådant
ej anbefalt.
Åter till sidans början
Herr Capitain och Professoren MelderCreutz inlemnade häreffter dess votum,
af innehåld som följer:
Sedan på sätt som de nu inför Riksens Höglofl:e Ständers Läneskillnads
Deputation emellan Wästerbottens och Wästernorrlandz Höfdingedömen uptedde
Chartor och Handlingar utwisa, blifwit wärkstält, hwad Deputationen igenom
dess den 16 Julii förledit år gifne utslag äskat til Läneskillnads twisten
sluteliga afgiörande förbemälte läner emellan, enligit den Deputationen af
Kongl. May:t till effterlefnad d. 7 Sept: 1762; Blifwer efter nogaste
bepröfwande följande, mitt oförgripeliga yttrande, öfwer hwad å ömse sidor
i acter och protocoller anfördt, och ännu oafgiordt är uti förbemälte Läne
twist, hwarwid alla wederbörande ägt tillfälle at blifwa hörde och sin
Rätt bewaka.
Utaf actor å Wästernorrlänska sidan påstås, at Åsele Lappmark, bör wid
denna Läneskillnads twist afgiörande skilljas från Wästerbotns Län, och
tilläggas Wästernorrlands; Till hwilket påstående jag icke finner honom
befogad, icke heller mig till dess bepröfwande. Emedan uti förbemälte
Deputationen meddelte Instructionen uttryckeligen anbefalles, at ej något
uphäfwes, som behörigen stadfäst är, eller Laga krafft wunnit, och at
Wästerbotns Län, skall med Rå skilljas ifrån de angräntsande Gefle och
Österbottens Höfdingedömen, hwarom äfwen formäler [sic] 43 § af Allmänna
Beswären sidstförflutne Riksdag; Men icke at stycka eller förändra bemälte
Läner; Åsele Lappmark jemwäl befinnes tillika med de öfriga Lappmarker,
tydeligen wara Wästerbottens Län underlagt, enligit den af Kongl. Cammar
Collegio den 7 maii 1698 utfärdade Lapmarks Jordebok; Och Kongl. May:t uti
dess Allernådigste skrifwelse af d. 15 Decemb: 1757, som rörer och
förklarar Deputations giöromål, i Nåder uttryckeligen befaller och
förmäler om Läneskillnaden emellan Åsele Lappmark i Wästerbotten och
Ångermanland.
Hwartil kommer at sådant Åsele Lappmarks söndrande ifrån den öfriga
Lappmarken icke annat kan, än lända til dess, och tillika til den öfrige
Lappmarkens hufwudsakeliga förswagande, som skulle strida emot Kongl.
May:sts och kronans Höga Interesse, bestående under samfälte Lappmarkers
förkofran, bebyggande och tilwäxt uti ett, till en för Riks styrka
betydande province och nation i denne widlyftiga och eljest föga nyttiga
tract, hwilket föranlåtit Höga Öfwerheten at å Lappmarken från långliga
tider, synnerligen ifrån 1673 enligit Kongl. Förordningen derom af d. 27
Sept: samma år, intil denne dag med besynnerlig sårgfällighet städse
anwände årligen långt större omkostnader, än de derutaf flytande Kronans
immediate inkomster sig bestiga til, uppå hwilka sednare altså Öfwerhetens
besynnerliga Höga afsigt icke warit, eller är.
Åter till sidans början
En således frånskild, eller mindre Lappmark, saknar de sig, med
Lappallmogens, Nybyggarnes och Renmagternes derstädes art och behof,
passande biträde och egne seder, jemte den besynnerliga flitige bewakning
och wård, från effterlängtat kringspridande till änteligit förswinnande,
hwilken, medelst särskilte dertill förordnande Högre och Lägre Kronans
Ämbetsmän och författningar erhålles och oungängeligen tarfwas; Äfwen
saknar en sådan afskild Lappmark dess för Lappallmogens wansklighet,
nödwändige inbördes hielp och tillgång från den öfrige Lappallmogen och
Nybyggarne, med tjenstefolk af samma språk, tjenlige til deras
hushållning, Rendjur och mera, som till gemensamt ihop och uppehållande
ifrån undergång, samt till någon märkelig tillwäxt af Folk, afwel och
annor förmågo, erfordras: Hwarföre och Höga Öfwerheten med synnerlig Nådig
omtanka, samt at all Lappallmoge, till desto större styrka, uti ett enda
slutit och särskilt samhälle af ett tungomål, sammansatt af flere mindre
så wäl andelige som wärldslige; Hwilket samhälde är af samma angelägenhet
för det allmänna, och äger samma rätt till Höga Öfwerhetens milda
omwårdnad, som dess undersåtar i dess öfrige Rikets provincier: Och är
hela detta Folkslag derföre af Öfwerheten underlagt närmaste och derintil
hittils ledigaste Landshöfdingen öfwer Wästerbottens Län, som wistas i
Umeå Stad, hwilken ligger långt närmare för Åsele Lappmarks Inwånare än
Städerne Hernösand och Sundswald, hwarest nu förtiden Wästernorrlands
Landshöfdinge Säte är, hafwande förmodeligen Kongl. May:st redan år 1654
den 14 Januarii af sådan ordsak lagt Kimi Lappmark ifrån Österbottens
Höfdingedöme til Wästerbottens, hwarigenom dem, icke mindre än den nu
omtalte Åsele Lappmark lagd till Wästerbotten, blifwer Kongl. May:st och
Kronan lika nyttig, och fast mer än förut, samt lika undergifwen, så at
någonderas widare rubbning nu wore äfwen så onyttig, som stridande emot
Deputations Instruction, hwilken wägrar all ändring i hwad som behörigen
stadfäst är. Det kan äf:n finnas hwad besynnerligit bekymmer Höga
Öfwerheten hafft om Lappmarkens, och derstädes obebodde stora Tracters
bebyggande, igenom ofwanförmälte författningar, när Högtomförmälte Kongl.
Förordningen af 1673 hwaruti tillåtes och uppmuntras emot Soldatfrihet, at
Lappska, Swenska och Finska undersåtare uti Wäster- och Österbotten samt
Ångermanland och Jämteland, få afflytta til Lappmarken, jämföres med
Kongl. Förordningen af den 1:a Decemb: 1748 angående Lappars wägrande från
at wistas utom Lappmarken, hwilka Kongl. Förordningar tydeligen utwisa, at
så behageligit för höga Öfwerheten som Folks inflyttningen ifrån andra
orter och obehindrade wistande innom Lappmarken, är, så litet benägen är
den till Folks åter derifrån utflyttning till Landet igän, hwilket igenom
Åsele Lappmarks liggande till Ångermanland, wärkeligen kunde förordsakas.
Och om Åsele Kyrkioplats, enligit Drottning Christinas Allernådigste Bref
d: 15 Januarii 1648, den tiden räknades till Anundsiö Socken i
Ångermanland; Så hindrar det intet, at ju icke, enligit samma Kongl.
Allernådigste Skrifwelse, de hit församlade Lappar warit Lycksele eller
Umeå Lappar, som undfått Åsele till Kyrkioplats, och at derföre densamma
samt widliggande Lappmark blifwit genom Höga Öfwerhetenz ytterligare ännu
gällande anförde förordnande wärkeligen lydande under Wästerbottens Län,
det Deputatjonen icke får lof at ändra.
Den till afgiörande alltså nu förekommande Läneskillnad emellan
Wästerbotten och Wästernorrland, börjar neder ifrån hafwet och Skiäret
Snödan, samt sträcker sig sedan emellan Umeå Socken samt med Åsele
Lappmark i Wästerbottens Höfdingedöme, och Nordmaling, Grundsunda, Arnäs,
Själewad, Anundsiö, Junsele med Fjällsiö Socknar i Ångermanland, jemte
Ströms Socken uti Jämteland, i Wästernorrlandz Höfdingedöme, alt upp till
Ricksgräntsen emot Norrige och Jadnemsklumpen å Börjefiäll.
Åter till sidans början
Hwarå befinnes ostridige, och af ömse Parter förut ärkiänke (sic)
Råpuncter och sträckning wid Killingzhollmen, Råberget, Sqwalpsiöhällan
och ifrån Tåsiö Wästra ända, derr wattnet inflyter ifrån Börjefiäll alt
upföre bemalte Wattudrag till förenämde Jadnemsklump: Men deremot intyga
de å ömse sidor företedde och förekomne wittnen och skiäl, om de öfrige
Råpuncters owisshet och stridighet, samt at de ifrån långliga tider
tillbaka äro å hwarje sida angifne, icke effter någre uptedde, lågståndne
eller faststälte skäl och bewis utan effter hwarje sidas städse giorde
påstående. Hwilket utwisar icke allenast Herrdagzmännernas ifrån
Ångermanland 1756 års Riksdag, wid Wästernorrländska acten Copialiter
widfogade Memorial, hwaruti de ärkiänna okunnigheten om bemälte
Läneskillnad, utan och Krono Befallningzman i Ångermanland Westmans
afgifne Edeliga berättelse, det han af gamla män i Sockne Stugorne icke
kunnat få någon kundskap om bemälte skillnad, som förmodeligen härflyter
af lapparnes Successive trängande, enligit wittnen, från nedra Landet upp
emot fjället, medelst nedre Landsfolkets siälftagne och påstådde häfde
gräntsors städse utwidgande och förändrande tillika med deras namn emot de
hittils oafskilde Rikets Allmänningz Tracter.
De till bewis af actorerne uptedde gamla tiders Chartor, ehuru de, när de
finnas utaf flere öfrige ställen, at de icke äro effter behag upstälte,
äga samma witsord som denne tiden afhörde wittnen om derå antecknade Rå
puncters namn den tiden, och ännu mera, medan de af Ämbetsmän blifwit
författade; Så gifwa de dock icke eller det fulla ljus som äskas, ty de
finnas mästadels wara upstälte ungefärligen effter berättelse. Hwarföre
sådane omtwistade Råpuncters nu pröfwande, urskilljande och afgiörande,
tillika med förbemälte slagz skiäl, ankommer äfwen på Lag, särdeles 12
Cap. Jordabalken, billighet och Rikets bästa. Dock äro Ängeråbron och
Ångerbalen 2:ne omtwistade puncter emellan Umeå och Nordmalingz Socknar,
som utöfwer förbemälte slagz bewis äga, enligit in actis ock i
Protocollerne anförde skiäl och witnesmål, effter mitt begrepp utmärkt
bättre witsord än de öfrige, och at de derföre böra anses och fastställas,
såsom wisse Länskillnads Råpuncter: Ty hwad angår Ängeråbro, eller den
straxt derutmed i Ängerån belägne Flickerhällan, så instämma mästedels och
bästa witsord ägande wittnen, at den ifrån alla tider warit ärkiänd så af
Ångermanlänningar som Wästerbottningar för Råpunct Länen emellan; Warande
de af actor på Wästernorrländska sidan deremot norr om Ängeråbro emot
hafwet upgifne och besigtigade Råpuncter, icke fundne af den betydelighet
och beskaffenhet, enligit 12 Cap. Jordabalken, at de för Läne Rå puncter
kunna antagas, ehuru de wore at anse wid Byaskillnad emellan Bäcks By i
Umeå Sockn och Norby By i Nordmalingz Socken, med hwilken, enligit
Deputations Instructjon, Läneskillnaden icke behöfwer hopfogas, emedan det
sig ej beqwämligen giöra låter.
Åter till sidans början
Och hwad angår Ångerbalen, hwaremot inga andre än Kronoägor, enligit
Handlingarne, befinnes stöta, så är den äfwen för ett från uråldrige tider
wedertagit Läne Rå emellan Wästerbotten och Wästernorrland ärkiänd, och af
de mästa och bästa witnen derföre upgifwen, utan at derom blifwit någonsin
annorlunda stadgat; Då deremot det å Wästernorrländska sidan för Län
Råpunct angifne Hwitbärget hittils warit föga bekant, och är af förra
wittnen, och mindre pålitelige wittnesmål, först i sednare tider, under
sådant namn blifwit upgifwit, då det förut hetat Mårdberg, icke eller
finnes det effter sitt rätta läge, eller eljest med det namnet, och för
LandsRå å någon Charta uptecknadt, så at deruppå, såsom LandsRå emellan
bägge Länen ej i någor motto kan reflecteras: Intygande äfwen respective
H:r Landshöfdingens i Gefle Bref af den 29 maii 1758 till Landtmätaren
Laurin, och bemälte Landtmätares mätningzbeskrifning, som följer
Handlingarna, at wid Wästernorrländska praetensions Liniens då första
upgående, den fölgts ifrån Ångerbalen, äfwen som den Wästerbottniske, och
icke ifrån eller till bemälte då obekante Hwitberg: Jämwäl utwisar
Landtmätaren Agners Ångermanni yttrande uti dess Örtuga delobok tryckt år
1730, då han warit en åldrig man af in circa 80 år, at Ångerbalen långt
för detta Seculi början jämwäl i Ångermanland nämnts för LandsRå, wid
hwilket Seculi början förut namnet Hwitbärg gifwits, åt föromtalte
Mårdberg. Likaledes befinnes den i Ångermanlänska Landtmätaren Stenklyfts
1648 års Charta Transumt utsatte Sockne Läneskillnad emellan Umeå och
Nordmalingz Socknar, sträcka sig nästan i rätt Linia öfwer bemälte
Ångerbahls Bärg nära förbi Agnäs By i Nordmalings Socken, hwilket med
witnens utsagor instämmer; Och som bemälte forna Sockne skillnad i så
måtto uti sednare tider finnes ändrad, at den nu mera går emellan Mullsjö,
Gräsmyre och Hörnsiö Byar i Nordmalingz Sockn och Armsiö By i Umeå Socken,
Så blifwer desto oumgängeligare at bemälte Sockneskillnad, för at ändå gå
i någorlunda naturlig gerad sträckning, föras till Ångerbalen öfwer
Mortsiöklubben, emot hwilken Armsiö Byss ängar i Wästerbotten, effter
witnens utsago, möta, och som å Landtmätaren Spoles Charta af 1705 för
Läneskillnads Rå står antecknad; Hälst, enligit en upwist ungefärlig 1676
års Charta af Förbemälte Landtmätare Stenklyft, wisas det fjellet blifwit
den tiden räknat, alt näst ofwanföre bemälte Armsiö By, så at altså
Lapp-Fjälls eller marks gräntsen sträkts och bör sträckas derrnäst öfwer
Ångerbalen, och ej till något annat upp i Lappmarken aflägset Berg, såsom
förbemälte Hwitberg. Och så wisar en annan, ehuru Concept Charta öfwer
Wästerbotten upwist, som af den påskrefne Stylen finnes nog gammal och
medelst de derå åtskilligstädes uptecknade namn och ställen af godt
witsord, at bemälte Balbärg den tiden redan warit räknadt för LandsRå,
förr förflutne Seculi början, då ännu Hönsiö, Mullsiö och Gräsmyre Byar
lågo till Umeå Sockn.
At Ångerbalen jemwäl för wärkelig Råskillnadspunct warit stadgad och
hållen intygar synerligen et d. 6 sidstledne Julii afhördt wittne, som
berättadt at när Råskillnads praetention upgåts emellan lappmarken och
Wästerbotten af Landtmätaren Boström, som skedde år 1750, ifrån
Ångerbalen, har då derpå funnits ett StenRöse med kohl nedre uti såsom af
forno brukeligit warit uti lagligen lagde Rå och Rör. Samma Ångerbals
punct har äfwen Lagmannen Qwist sedan Dömt till Råpunct emellan Lappmarken
och Landet i Wästerbotten, hwilket blifwit Lagståndit, hwarigenom
Hwitberget befinnes longt ofwanföre i Lappmarken; Och må för de många här
anförde öfrige skiäl det derwid förblifwa, på det stor af Landet å bemälte
Lappgräntz Linie giord omkostnad, till mycken tunga ej må blifwa fruktlös,
samt må derföre bemälte med Krono ägor angifne Ångerbal, anses och
stadfästas till ewerdelig Läne- och änderåpunct äfwen emellan Umeå och
Nordmalings Socknar emot Lappmarken.
Åter till sidans början
Bemälte Ångerbal Berg har jag, wid dess besigtigande i förleden sommar,
funnit skillja sig, igenom utmärkt spitsig skapnad och högd, som skall
tjena till Landtkiänning för the Siöfarande, ifrån the kringliggande bärg,
och wara det af fjällbärgzart närmast neder till hafwet belägne; Hwaremot
det söder wid Örträsk åns inlopp i Örträsk belägne, och samma gång af mig
besigtigade, Hwitberg, icke syntes af så besynnerlig skapnad och högd,
ehuru jag fant det äfwen nog högt af Fjällbergzart, och högre än thet gent
öfwer Öreån belägne berg: Och fant jag då den emellan bägge bemälte Berg
belägne tract och Land, å ömse sidor Öhre ån, synnerligen å den södra,
bestå mäst af låg eller granland, med små Renmåseheder emellan, såsom i
den emot Landet sig sträckande del af Lappmarkerne wanligit är; Deremot
syntes det från Ångerbalen i Wäster belägne Berg, Gråbalen, wara å en sig
i Nordwäst sträckande bärgtract, hwarå större Renmåseheder pläga finnas,
af hwilket är at sluta det förbemälte tracter ifrån Ångerbalen äro för
Lappallmogen och Renmagterne gagnelige, både till winter och Wårbete,
hwarföre och flere Lappar emot wårtiden å desse Land pläga och nödgas
nedflytta: Äfwen finnes på den öfwer praetensionerne uprättade Charta, det
der uptecknade Lögdträsk Lapplandet i Åsele Lappmark, sträcker sig till
bemälte Ångerbal.
Ifrån förbemälte behörigen afrösade Råpunct Flickerhällan i Ängerån, nedan
om Bron emot hafwet, må, enligit förut åberopade 12 Cap. 3 § JordaBalken,
och de uptedde samtelige Chartor samt fläste och Bäste wittnens utsago,
Läneskillnaden emellan Wästerbotten och Wästernorrland åtfölja Ängerån ned
till dess utlopp i hafwet, hwilket med widliggande Rösen å Landet må
utmärkas för i framtiden händande uptändning, samt må förbemälte skillnad
widare gå nästan i föregående sträckning ifrån bemälte Ängerå åmynne til
högsta öfwer hafsbrynet belägne och afröste punct å Krono haf skiäret
Snödan; Hwarföre Kronan, fast det i Jordeböckerne ej är nämnt, upbär Taxa
utaf dem, som berättas sedan taga lega af andra för fisket derutmed;
Hafwande äfwen wittnen och chartor angifwit bemälte Snöda för gammal
Läneskillnad emellan Wästerbotten och Wästernorrland; Och må
Läneskillnaden sträckas widare i samma rät Linea ut till hafs; Börande den
å Östra sidan om samma Råsträckning belägne del af bemälte Krono skiär och
öfrigit Krono, återfalla till Umeå Socken; Gifwande denne Läne Rå Linies
sträckning öfwer Snödan dess wissaste determination.
Ifrån samma Råpunct Flickerhällan i Ängerån, må sedermera, emedan det
blifwer beqwämligit, Läne Rålinien åtfölja sämje skattebye skillnaderna,
till undwikande af de olägenheter Jordägande uti olika Län kunna wara
underkastade, som följa Ängerån upp till dess utlopp utur Ängersiö och så
i gerade sträckning till den å ömse sidor ärkiände Råpunct
Sqwalpsiöhällan, och så till Wargdiksten, derifrån till Fäbode Edet
[Fäbodforsedet], och så åt följande högsta Hörnsiö åbacke å dess Norra
sida, till högsta puncten på Getryggen utmed Grafwa Bäcksmynnet, och från
bemälte punct i gerade sträckning till Råberget, och så öfwer
Killingholmen, bägge af ömse sidor ärkiände för Läne Råpuncter, till
Berget närmast i Wäster, till bemälte i Pengsiön belägne Killinghollme;
Hwarigenom förfalla, till ingen framdeles consideration, alla utom denne
Råsträckning som bör ärforderligen afrösas, der bredewid angifne andra
Läne Råpuncter.
Åter till sidans början
Ifrån förbemälte Berg, i Wästerom Killinghollmen, kommer Rålinien at
sträckas öfwer Mörtsiöklubben till Ångerbalen, och det derr lagde Femstena
Rör, i anledning af hwad här förut derom anfördt är; Warande den å
förbemälte gamla Charta och af wittnen för gammalt LäneRå angifne
Hwitklippen, belägen Söder om Bahlbärget icke långt ifrån denne Rå Linia,
hwilken Hwitklippa torde igenom dess namn, hafwa blifwit Confunderad med
för omtalte Hwitberg, hwarigenom Bracksele, till Armsiö, Otterwatnet,
Högland och Bjurholms Nybyggen bibehålles, under Umeå Sockn och
Wästerbottens Län, som dertil meddelt tillstånd; Men den under Nordmalingz
Sockn och af Gefleborgs el:r Wästernorrlands Län ämnade och bifallne By
Hwitwattnet kommer således under Wästerbottens Höfdingedöme, hwaremot dess
mästa ägor sträcka sig. Hwilket sig beqwämligen giöra låter utan minsta
afsaknad för Kongl. May:st och Kronan, emedan bemälte By är af Krono Natur
och oroterad; Warande den afsaknad i Prästrättighet, igenom åboernes för
beqwämligare kyrkiowäg själftagne behag, som Nordmalingz Socken härwid
lider, wida och längesedan ärsatt, igenom förutnämde Hönsiö, Mullsiö och
Gräsmyre Byars dit läggande ifrån Umeå S:n kunnande kyrkiowägen till Umeå
ifrån Hwitwattnet äfwen hielpas. Ifrån Ångerbalen må Läne Råskillnaden
sträckas i gerade Linier till Kullmyrkullen nederst i StafwasjaursLandet
öfwer Åqwislan nederst i Pehr Pehrssons eller Tellwattnets Lappland, och
så till Ottersiökullen nederst i Arfwed Nilsons Lappland och sedan till
Berget Smulan nederst i Siksiö Lappland, hwilken Rålinie bör lagligen och
behörigen afrösas effter de å Chartan öfwer Länsskillnadztwisten utsatte
förbemälte ställen och puncter, hwarigenom bibehålles, wid och emellan
praetensions Linierne, under Åsele lappmark och Wästerbottens Län de
derunder bewilljade Nybyggen wid Balsiön, Bredträsk, Rötjern, Tjernstorp,
Holmträsk och Guhltjälen; och sammaledes under Ångermanland och
Wästernorrlandz Län, Bjurbäck, Bjärten, Lilla Norsiö, Miösiö, Kersiö,
Storborgaren, Storsele, Degersiö, Kläppsiö, Hemlungs och Näs Byars Fäbodar
wid Ryliden och Sulbärget, och Salmons torp, hwarutur altså Böle Byemän i
Junsele Sockn oklandrat ärhålla deras förut omtwistade och nu påminte
Lägenheter wid Kortängzwatnet, kommande de af ofwanbemälte, som igenom
denne Läneskillnadslinie, skulle mista någre ägor, dock at nyttja dem,
till dess de hinna at upodla jämngoda nya ägor i stället, å den sida af
Läneskillnads Linien hwarå de äro belägne, hwilkets i akttagande efwen wid
alla effterföljande som äro af Krono natur, i kraft Deputationens
instruction må, till desto redigare Läne och Byeskillnaders erhållande och
bibehållande i framtiden, stadgas; Men Nybygget Guhlselet [Gulselet],
bewiljat under Wästerbottens Län, kommer tädan under Wästernorrlands
Höfdingedöme, och twärt om Nylandz [Nyland] och Åkerbränne [Åkerbränna]
Nybyggen bewiljade under Westernorrland, komma åter under Wästerbottn;
hwilket alt sig giöra låter, igenom den rätt, som Kongl. May:st och Kronan
äger å förbemälte Krono lägenheter. Ruske skatte Byeman i Junsele Socken
kommer at åtnjuta, enligit dess giorde påstående, och Deputations
Instruction, sin häfderätt i Ässe ån, Norr eller innom förbemälte
läneskillnad, men ingen widare ägorätt derstädes.
Förbemälte Läneskillnad bibehålla jämwäl de utmed praetensions linien
wistande lappar i det närmaste wid de af dem påstådde och nyttjade samt
bewitnade Lappland, strykande bemälte Rålinie emellan de omwittnade
Råpuncter Gisäcken och Trehörnsiö, hwarmed wederbörande sig åtnöja böra,
emedan desse land äro af Krononatur äfwen som det öfriga, som ofwan bemält
är.
Åter till sidans början
Ifrån Smulubärget må Läne Rålinien sträckas emot Ångermanland sammaledes i
gerade linie till udden å Löfnäset emellan bägge öarna wid Wästra Tåsiö
ända, der Jämteland möter, hwilken Linie afröses, der hon råkar Norra
stranden wid Tåsiön. Och må Läne Rålinien från bemälte wid Tåsiö strand
afröste punct åtfölja Tåsiön alt intil dess ända utmed förbemälte Löfnäs
udde och derifrån åtfölja Norra ån och wattudraget alt up till Jadnems
kläppen åt Börjefjäll; Lika som Jemteland, under Wästernorrlands
Höfdingedöme, åtföljer samma watudrag, och derigenom skilljes, effter ömse
sidors öfwerenskommelse, ifrån Åsele Lappmark och Wästerbotns
Höfdingedöme; Då så wäl det af Wästernorrlands län bewiljade Pär Pärsons
Nybygge i Wäster Tåsiö, som de Roterade Skatte hemman i Öster Tåsiö och
Röström uti Fjällsiö Socken, må få uti ett afrösade de ägor, som dem
tilkomma utöfwer förberörde Läne eller Lappmarksgränts; Hafwande de å
desse Nybyggen och Hemman intet fog at beklaga sig, eller påstå, såsom af
Tåsiöboer skedt, det de måtte undgå de onera, som dem under
Wästernorrlands Höfdingedöme åtfölja, emedan de sig med sådant tillstånd
och wilkor der nedsatt. Härigenom bibehålles äfwen under Åsele och
Wästerbotns Höfdingedöme, de derunder bewiljade Nybyggen i Swanaby,
Lafsiö, Laiksiö, Afwaträsk, Billwiken, Ormsiö och Mats Ersons Nybygge i
Wäster Tåsiön. Men hwad angår den ofwan för Kubbe By i Anundsiö Sockn
belägne Krono Allmänningz hed och Renmåseland, samt hwad igenom bemälte
Läneskillnad deraf tillfaller WästerNorrlands län, så må fuller derå
behörige nya upodlingar och hemmans uptagningar, enligit Kongl.
Förordningar, wanligen skie, hwilka tillfalla Wästernorrlands Län; Dock
böra så häreffter, som hittils, både Swenske och ifrån Norrige årligen,
enligit Gräntse Tractatens första codicills 10 och 16 §§, öfwerkommande
Lappar, å bemälte hede tract, alt ifrån Gräsbäcken intill Kläppsiö Nybygge
och förbemälte Läneskillnads gränts få åtnjuta af gammal häfd, wanligit
årligit winter och wår-Renbete, utan någon särskilt afgift, på det så wäl
förbemälte Gräntse Tractat emellan Swerige och Norrige må härutinnan
förblifwa orubbad, och jämwäl de Swenska lappar åtnjuta behörigit och
tillräckeligit Renbete till deras, dem och Rikets gagnelige, Renmagters
bibehållande och åter tilltagande, samt til skälig ärsättning för hwad de
ej mindre gagnelige många Nybyggare i Åsele Lappmark them uti Renbete
kunna tränga; Börande i öfrigit till thet nogaste effterlefwas Kongl.
Förordningen af den 1:a December 1748 och Lappallmogen, jemte andre giorde
författningar till Lappallmogens bibehållande. Den således af mig
utstakade Gränts emellan Wästernorrlands och Wästerbottens HöfdingeDömen,
lemnar både Lappmarken och Landet deras skäliga behof, för den förra till
Renmagternes wid magthållande, och för det sednare till Skoglöse Byars
bibehållande, då dertil nyttjas af de åtskilligstädes med emot Landet och
Lands Socknarne warande stora Krono Allmänningar i Ångermanland, när de
hinna warda lagligen afwittrade, som alt nogsamt kan, utaf praetentions
Chartan öfwer Länetwisten, jämförd med de öfrige Chartor och af de under
twisten företedde handlingar och förde protocoller, uträknas och utredas
med temmelig och nödig säkerhet: Och bibehålles Lapparne i nära måtto wid
deras nuwarande och angifne häfd af lappland, hwilket är så mycket
billigare, som, enligit wittnens utsago, de finnes hafwa blifwit alt mer
och mer trängde, såsom i Fjällsiö Sockn i Ångermanland och Ströms Sockn i
Jemteland, effter den anledning det upwiste Documentet, kallat Landtskrå,
gifwer, ehuru wittnen äfwen äro, som intyga om Lappars åter utwidgande
neder åt Landet på något enda ställe. De uti sammanstötande bägge Län ömse
bewilljade Nybyggen wid twiste Linien, warda och igenom förbemälte
Läneskillnad, i närmaste måtto tillagde och ärsatte till the Län hwarunder
de blifwit bewiljade, hwarigenom åboerne få åtnjuta de i hwarje Län
wäntade förmåner och beswärligheter, ehuru de å sådane Kronotilhörigheter
icke äga längre eller större rätt än dem, wid tilstånds ärhållande,
tilkommer och då lemnat blifwit; Blifwande, igenom sådane oroterade och ej
skatte ägares sådan rediga fördelning, Kongl. May:st och Kronan lika fullt
bibehållen wid samma dess Höga rätt, ehwart bemälte Krono Nybyggen och
Hemman fördelas, och ingen enskilt Jordägare rubbad: Således komma äfwen
enskylte hemmans häfde Råer i giörligaste måtto, till undwikande af
åtskillige olägenheter som ägor uti särskilte Län påföra Jordäganden, at
åtfölja Läneskillnaden, hwilket, när det beqwämligen så kan skie, wore
icke skiäligit at försumma, effter deri består förnämsta förmån för
Landets Inbyggare utaf en behörigen stadnad Läneskillnad, fast
Deputationens Instruction frikallar Läneskillnad ifrån at wid Byhäfde Råer
wara bunden, då sådant blefwe obeqwämt; Jemwäl förmenar jag denne
Läneskillnad wara så redig, enligit 12 Cap: J:B:, stadgad, som sig giöra
låter, och derigenom wara tagen så nära medelwäg som möjelig är, emellan
de hwar med annan skilljande och icke bindande, wid denne Länetwist
förekomne Chartor och wittnade gamle härmelser, hwilka, när billighet
åtföljer, någon häfde rätt äga: Icke eller är, igenom denne Läneskillnad,
uphäfwit något som Laga krafft wunnit, hwarföre, när dertill lägges, at
twistande skatte Jordägande hafwa blifwit med förlikningz dom afhulpne, så
de Läne Råskillnad dock icke trodt, at Lappmarkens rådande derföre borde
sträcka sig, utan widare förbehåld, intil Byeskogarne, utan anser derföre
de således emellan Byeskogarne och Lappmarken belägne tracter för
Kronoallmänningar i Länet. Enskilte Järn och Sågwärk priviligerade å
Wästernorrlands Kronoallmenningar, håller jag före böra åtnöja sig, och
dereffter inrätta deras tilwärkningar, med hwad Lagligen och skiäligen
Länet, igenom förbemälte behörige Läneskillnads Gräntz, kan tillfalla, Och
blifwer icke billigt eller rättwist, at olagligen effter deras behof och
åstundan ewärdeligen afhända Wästerbottens Län dess lagligen tillständiga
tilhörigheter; Hwilket sidstnämde Län wid dess widd, ehuru det ännu är
ganska obebodt, är och blifwer för Kongl. May:st och Riket, i anseende
till dess beskaffenhet och belägenhet, högst angelägit, samt kan med tiden
till långt större styrka och gagn för Kronan upodlas, när det derifrån
icke städse och aldeles afstänges derigenom, at det obefogat wid
förewarande Läneskillnad något bortmiste.
Medelst föregående utsatte Läneskillnad förolämpas icke eller de
widliggande Hernösands och Umeå städer, emedan de oförändradt behålla sin
gemensamma wanliga handel uti Åsele Lappmark och Nordmalingz Socken, samt
enskilt uti de dem tillslagne öfrige handels Socknar, hwarje i det Län den
är belägen uti. Och, sluter jag alltså härmed mitt hufwudsakelige och
definitive yttrande uti Läneskillnadztwisten emellan Wästerbottens och
Westernorrlandz Höfdingedömen, hwarmed, igenom längre upskof, jag enligit
16 Cap: 6 § R.B: icke funnit mig, utan största answar kunna eller böra
widare fördröja, hafwande wederbörande Actorer och Parter haft
tillräkeligit tids utryme, at under sidst förflutne ett och ett halft års
tid, sedan Deputationen dess giöromål begynte, anskaffa alla de skäl och
all den uplysning i berörde twist, som de pröfwat angelägne Deputationen
at förelägga.
Sedan föregående war upläst och ledamöterne en stund Discourerat om
hufwudsakeliga slutet i denna Läneskillnadstwist, giordes af Ordföranden
proposition till ordentelig Votering härutinnan: Hwarpå ledamöterne af
Hederwärda Bondeståndet, Erik Andersson och Anders Ohlsson Öberg
förklarade sig wara, den förre af samma tanka med hwad H:r Fendricken
Löfwenberg redan till protocollet ingifwit, och den sednare eller Öberg,
at han aldeles förenade sig med H:r Capitaine och Professorn Meldercreutz
inlemnade Votum.
Åter till sidans början
Af Lofl:e Borgare Ståndets ledamöter åberopade H:r Fendricken Löfwenberg
sig föregående dess Votum; Men H:r Borgmästaren Kröger giorde ett med H:r
Capitaine och Professorn Meldercreutz, tilläggande allenast följande
skrifteligen: At Åsele med flere Lappmarker, af forno lydt och legat under
Wästerbotten till styrslen, och therifrån icke blifwit skild, då
Wästerbotn söndrades ifrån Gefleborgs Län, bewisar 1:mo Drottning
Christina Förordnande af den 15 Januarii 1648, hwarutinnan förmäles, at
Åsele, som tillförene legat under Umeå Lapp kyrkia, och fölgakteligen
skulle Umeå Lappmark förses med kyrkioherde, och ehuru sedermera Pastor i
Anundsiö, för bättre utkomst, blifwit någon tid förundt att uppehålla
Gudstjensten i Åsele, har det dock effter Kongl:e Brefwet af d. 12 Dec.
1699 blifwit ändrat och Åsele åter fått sin egen Pastor. 2:o Hafwa Herrar
Landzhöfdingarne uti Gefleborgs Län, sedan Wästerbotn derifrån skildes,
ingen förwaltning och Styrsell i Åsele Lappmark hafft, utan H:rr
Landshöfdingarne i Wästerbotn, så att och det samma, med flere under
sednare nämde Höfdingedöme warande Lappmarker, blifwit år 1695 af dess
Landshöfdinge Grefwe Douglas Skattlagde, men stridigheterne om Gräntsen
emellan Ångermanland och Åsele Lappmark hafwa icke kunnat förorsaka, att
Åsele derföre skulle läggas under Ångermanlandz utan 3:o enligit Kongl:a
Brefwet den 15 Dec. 1757, Kongl. Cammar Collegii af d. 14 Junii 1756 och
sidst Kongl:a resolution på Allmogens allmänna beswär af år 1762 § 43
förordnas, at Gräntseskillnad bör fastställas emellan Ångermanland och
Åsele Lappmark, med mera; till åtlydnad hwaraf H:r General Lieutenanten
och Landzhöfdingen Baron Sparre uti aflåten skrifwelse af den 29 maii 1758
befalt Landtmätaren Laurin, at ifrån Ångerbalen uptaga praetensions Linien
emellan Ångermanland och Lappmarken, hwilket och af honom och Landtmätaren
Hertzberg, effter deras öfwer förrättningen aflemnade beskrifningar, den
förres af den 12 Junii 1758, och den sednares af den 18 Junii 1763,
blifwit, i följe deraf, wärkställte, men efter Landtmätaren Walangers
skrifteliga Berättelse af den 23 Junii nästledit år, är ny
praetensionslinia uptagen å Wästernorrländska sidan, uppå det i Umeå
Lappmark belägne Mårdbärget, som i sednare tider, effter wittnens utsagor,
blifwit kallat Hwitberg, och hwarmed afskäres ej allenast den af Extra
SyneRätten, till Gräntsens upgående emellan Landet och Lappmarken,
faststälte Rågång, utan och neder i Umeå Sockn, ägorne til the innom
Wästerbotn, effter Kongl. Brefwet af den 19 Dec. 1695 belägne Armsiö Bys
hemman.
Ifrån bemälte Hwitberg har sedermera å Wästernorrländska sidan twefaldige
praetensioner blifwit giorde, den ena, till Åsele Lappmarks skilljande
ifrån Umeå Lappmark, och den förrest läggande under Wästernorrland; men
emedan äfwenwäl Kongl: May:sts Nådigste Instruction för denne Deputation
förmår, at Läneskillnaden emellan Wästernorrland och Wästerbotten skall
fastställas, men at icke söndra Åsele Lappmark ifrån det sednare
Höfdingedömet, och then aflemna till thet förra; ty finner jag för min del
mig icke befogad, at inlåta mig med Wästerbottens förminskning, igenom
Åsele Lappmarks aflåtande till Wästernorrland, jemwel at icke kunna hafwa
afseende på berörde Mårdberg, eller sedermera kallade Hwitberget, till
skillje punct emellan Wästerbotn och Wästernorrland.
Åter till sidans början
Af högwördige Prästeståndet; inlmenade H:r Probsten Sund följande
hufwudsakelige yttrande:
När Riksens Höglof. Ständers till Läneskillnaden emellan Wästerbotn och
Wästernorrland förordnade Deputation änteligen, igenom Guds Nåd, hunnit så
långt, at hwar Ledamot nu sluteligen får aflemna sitt betänkande öfwer alt
hwad så widlyfftigt agerat är, förekommer mig 1:o The af Wästernorrländska
Actorn påberopade skilljemärken neder wid hafwet emellan Umeå och
Nordmalingz Socknar, Hwit eller Klocksten samt RappängzRiset. Men som
intet thera äger the beskaffenheter som Lag förmår i 12 Cap. J:B:, har jag
ej kunnat öfwertala mig, at ärkänna dem för rigtige Bohlstada skäl, hälst
som läget, af den först upwiste Klocksten är så i hafsbrynet, at den i hög
flod öfwerskiöljes, och således förmodeligen för 50 år sedan stådt aldeles
under watn, samt i följe theraf då ej kunnat wara kunnig och ärkiänd för
Råmärke; det ock sielfwe Norrbys män tilslut blifwit warse, och derföre
upgifwit en annan litet längre upp emot fasta landet nästan af samma form,
dock icke som någon Klocka eller Conus som aldra först war angifwit, utan
som en qvadrat eller Rombus flata ofwantil; men thenne stenens öde wisar
läget warit i fordna tider det samma, som den förres, det ock tydeliga
strandwrak, upfördt Riis, ock annat, långt upp i skogen, tydeligen
bewittnar;
Jag anser för något särdeles, att nyss förr än Riksens
Högl:a Ständers Deputation, genom wissa Ledamöter, togo desse stenar i
ögnasigte, woro små stenar på den sednare stora upkastade, jag wet ej till
hwad ändamål. Om ej eljest något annat förringar desse stenars Bohlstada
wärde så giör sjelfwa Partens twetalan saken alldeles mistänkt, som först
åberopar sig den ena, och börjar derifrån Stånggången, men griper sedan
till then andra.
2:o RapängsRisRå äger ännu mindre Rålynne, hälst det är
en lös oformelig sten med oruttnat löf och kåttar under och giör
Landmätarens på honom förleden sommar upkastade stenrösen honom dock icke
fastare.
3:o Min oförgripeliga tanka är derföre, at Ängeråbron
bör antagas för en fast punct, så mycket häldre, som alla både gamlare och
nyare Chartor på henne stäfwa, och sedan utföre Ängerån till Snödan;
hwilka Chartor äro upsatte effter den underrättelse, som i the tider
warit, och grannar å ömse sidor funnits ense om, och böra derföre mera
gälla än alla nya berättelser, ehuru witnen icke eller nu fela både till
mängd och frägd, de få öfwerlägse som witnet om Klock el:r Hwitsten.
Kunnande jag således ogiörligen gå ifrån detta fasta märcket, utan
4:o följer det ock Chartorne neder till Snödan, som
ehuru den för wis Siäl Taxa är uplåten Norrbys Byemän, är dock til Siälfwa
sin art och natur ett Kronoskiär, på hwilket Deputation, effter
Instructionen, om man än intet hade så rediga Chartor, som likwäl finnas,
kan fästa sin uppmärksamhet: Norrbys Byemän all deras arende rättighet
likafullt obetagen.
5:o Ifrån Ängeråbron går jag upföre till Åmynnet, och
följer sedan desto häldre Byarån Socknarne emellan samt träffade
förlikningar, som inga andre än sådane Länemärken funnits, någre syner
icke eller i detta ämnet någon tid warit håldne, hwilket wittnen intygat
och Byemännen sielfwe tilstådt.
Själfwa Instructionen fastställer och förlikningar, som
af Deputationen kunna träffas, ja ålägger äfwen at söka dem derr så ske
kan,
6:o jag går således alla sådana ByaRån upföre till
Killingholmen, och kröker undan Armsiö ägor till Mörtsiöklubben, dit de,
effter ojäfaktige witnens utsagor, sig sträcka. Och är en naturlig fölgd,
at sedan Hans Kongl. May:st Glorwyrdigst i åminnelse Konung Carl den XI:te
lade Armsiö tilbaka till Wästerbotten, ägorne icke stadnat qware wid
Ångermanland, hwarförutan samma Klubb, så af Chartor, som ojäfaktige
witnen, för LandtRåmärke är ärkiänd.
7:o Armsiö ägo sträckning leder mig således upföre til Ångerbalen, then
alle Chartor ärkiänna för gammalt Råmärke, siälfwa Situation bekräftar
äfwen thet samma, och mer än många wittnen bestyrka det owedersägeligen;
Och kunna de ibland dem, som äro ifrån Lappmarken, ej wara mera jäfaktige
än de ifrån Ångermanland, i synnerhet Nordmaling och Agnäs Byn, hwilka
såsom närmast Balen, kunde wänta mästa winsten om dess urgamla Råhäfd
uphäfwes.
Åter till sidans början
Jag kan ock icke obemält lemna till styrka för detta
BalbergzRå, at der funnits en stenrössja, med kohl och förrutnade
Landtmätare stickor under, hwadan och tärstädes af H:r Lagman Qvist
ordenteligit Rå blifwit lagt, utan at NordmalingzBoerne, som både afwetat
Terminen, och i Socknestugan rådslagit om Fullmägtig, på något sätt
siälfwe, eller igenom tilstädes warande Agnäs och Hwitwatns boer, theremot
protesterat, eller, sedan the i flere år wetat rået therstädes wara lagt,
sig i någor måtto deröfwer beswärat.
9:o Hwitberget anser jag med samma ögon, som lagen anser
alla nyfundna Råer, utan tillräckelig styrka af andre bewis. Att de gamle
ignorerat detta Råmärke, kan wäl ej wara under, effter det då, under
namnet Mårdbärg, låg fördolt, men sedan örträskboernes swedjande uptäckt
des hwita stenar, och börjat kalla det Hwitberg, har nu sedan twisten om
Läneskillnaden yppats, och många blifwit storsynte, som hördt talas både
om en hwit klippa och en hwitlid ej långt ifrån gamla gräntse linien; Och
har Johan Ehrson i Armsiön, som så giärna will komma tillbaka under
Ångermanland, härtil jordt det mästa, på hwilkens utsago de fläste wittnen
ock fotat deras berättelse, hwilket alt, när det med rätta ögon skådas,
tydeligen wisar huru litet alla witnen om Hwitbärget wäga, emot de månge
om Ångerbalen. Gamla Namn Transporterade på nya märken kunna derföre ej
röra mig; Hwitklinten och Hwitliden blifwa ändå qwar uti sin sträckning
änskiönt jag tusende gånger kallade Mårdberget Hwitbärg. Klocksten lik en
klocka, effter Landtmätaren Clausens Beskrifning, ligger qwar i gamla Läne
sträckningen emellan Hummelholm och Mullsiö, fast Hwitsten på Biörnön, som
är fyrkantig, fått ärfwa namnet effter honom.
10:o Jag får nu gå till twisten om Åsele Lappmark; men
beklagar at jag ej wågar mig så djupt in i Konungens och Ständernes
Enskilta Rättigheter, at jag tör lemna bifall till ett Lagligen
tilförordnadt Läns afstympande, tå wår Instruction talar allenast om
Skillnadens fastställande emellan the till hwart Län hörande Provincier.
Och som Åsele Lappmarck, effter wåre Glorwyrdigste Konungars
tilförordnande, alltid hördt under Wästerbottens Län, det äfwen i
Instructionen för H:r Lagman Braemer, som gifwit anledning till denne
Deputation, tydeligen utsättes ibland dess giöromål wid Läne
grantseskillnaden (sic), at skillja Åsele Lappmark ifrån Ångermanland,
hwilken är den endaste Lappmarken som stöter derintil; Kronan hade och ej
behöft, at giöra så stora omkostningar och Landtmätare så stor möda att
uppå bägge Länens praetensioner emellan Ångermanland och Åsele Lappmark,
om meningen warit at de skulle förenas; Är och Åsele ej af
Ångermanlänningar utan Wästerbottens Burkarlar aldraförst lagt under
Sweriges Krono, hwilka och en god tid hade förläning theraf: äfwen som
nybyggen ej eller kunna sägas wara af Ångermanlänningar allena bebodde, ty
wi weta, och original bref wisa, at alle gamle nybyggen härkomma af de i
Konung Carl den IX:s tid inkallade Finnar, till hwilka någre af Capitaine
Långströms finnar, ja ock Lappar, sedan kommit, och war det länge, som få
ångermanlänningar hade smak för nybyggen i Fjället, ehuru de sedermera
förökat sig; men kunna dock derföre ej mera förwärfwa Ångermanland, sin
födelseort, Åsele Lappmark, än finnarne förwärfwat Finland sådan rätt.
Hwad de å Wästernorrländska sidan omnämde bruks och Sågwärks behov angår,
lära wederbörande Höga Collegier ej utan Laga Syner, som ansedt hwart och
ett Wärks nödige skogar, tildelt dem Privilegier: och anstår ej Deputation
at tillägna sådane Wärk andre gräntsor, än de lagligen undfått, eller för
them afwittra någon besparingz skog. nog at allmänningar funnits, och än
finnas i siälfwa Ångermanland, dels emellan Medelpad, Jemteland och
Ångermanland, der allmänningar af flere mil i bredden finnas och i längden
sträcka sig ifrån hafwet ända upp i Fiällen, hwilka rikeligen kunna
fournera flere Wärk än de som ser nu finnas anlagde, dels och emellan
bägge Ångermanlands Contracter, äfwen ifrån hafwet till Lappmarken, hwarpå
ännu ett enda Bruk allena, Gålsiö kallat, är anlagt, när likwäl flere Wärk
af denne tract kunde hafwa sine nödtorfter, warande eljest Nybyggen ther
och hwar på allmänningarne anlagde, och wisa sig ej på få ställen själfwa
Byarne och Socknarne emellan; wore brist på skog, tilstäddes ej så många
Nybyggen mitt i märgen på Landet. Underligast förefaller at
Wästernorrländske Actor jemförer hela Ångermanlands brister med en enda
Socken allenast i Wästerbotten, samt anförer dess skatt in pleno, lika som
ther inga brister wore, hwilket dock jag och mine grannar, samt flere,
måste ärfara Contrarium utaf; Dock wänte wj liten hjelp af Åsele skogar
till hwilka Ångermanlänningarne således hafwa desto friare tillgång, som
Hernösands Stad derstädes äger gemensam handel med Umeå Boerne, hwilka
aldrig betjent sig af dess skogar, utan kunna, genom alle flåttbare älfwar
utflyttas till Hernösands Stads och andre anlagde Wärks nytta.
Åter till sidans början
Hwad angår Konunga Brefwen, som lägga Åsele till Anundsiö, så är thet en
fölgd theraf at Åsele, som till kyrkiorätten förut legat under Lycksele,
för större beqwämlighet lades under Anundsiö, enligit Första Kongl.
Brefwet af år 1648, hwilket dock ej mera förwandlar Lappmarkens Natur, än
Bastuguträsk och flere Byar i Umeå Socken som, hwad kyrkiorätten angår,
höra till Nordmaling, och kallas Nordmalingar, samt afkläda sig sin
undergifwenhet under Westerbottens Landzhöfdingar och Umeå Socken tunga;
Flere sådane exempel at förtiga.
Åsele Lappmarks läge mitt opp öfwer Ångermanland tillbringar detta land
eljest ingen större rättighet dertill än till de länder som efter samma
Linia ligga Wäster Kiölen eller fiällen. Förklarande sig H:r Probsten Sund
för öfrigit ense med hwad H:r Capitain och Professorn Meldercreutz,
rörande såwäl Läneskillnaden, som sträckningen emellan Ångermanland och
Lappmarken, uti dess ingifne votum anfördt; Dock med krafftigaste
förbehåll, at de afstådde måsaheder lika hädaneffter som hitintils, stå
Lapparne till Renbete öpne, utan at Bönder, Nybyggare eller eho det wara
må, bör stänga dem derifrån, hälst hwarken egne eller Norska Renmager
annars hafwa tillräckeligit Renbete, hwarför utan Afhandlingen med
Danmarck jämwäl skulle stötas för hufwudet.
Herr Kyrkioherden Widgren förklarade sig i alt öfrigit ense med hwad H:r
Fendricken Löfwenberg i dess memorial anfördt, undantagande hwad angår
sträckningen ifrån Swalpsiöhällan [sic] till Wargdiksten, derifrån til
Fäbode edet [Fäbodforsedet] effter högsta åbacken till Getryggen wid
grafwa bäcks mynnet i Hörne älf, och så widare i rät Linia till gamla
märket på Råberget, samt änteligen till Killinghollmen i Pengsiön, alt
effter Wästerbottniska Praetentions Chartan, ifrån hwilka märken han desto
mindre trodde sig kunna gå, som de samme, utom det de med flere wittnen
skola wara bestyrkte, blifwit af Deputationen för sämje Byeskillnader
antagne, samt med Dom gillade och stadfäste.
Åter till sidans början
Af Höglofl:e Ridderskapet och Adelen Förente sig H:r Lieutenanten Toll och
H:r vice Häradshöfdingen Theet aldeles med H:r Fendricken Löfwenbergs
afgifne yttrande: men H:r Capitainen och Professorn MelderCreutz förblef
wid dess åfwan intagne votum; Äfwensom Ordföranden H:r Capitaine Lagerbom
sig ock thet samma åberopade, tilläggande allenast följande skrifteligen:
Utom hwad jag redan inför Deputationen anfördt, til befordran och
fastställande af den praetension å Wästerbottens sidan giord blifwit, så
wäl till skillnad bägge Länen Wästerbotten och Wästernorrland emellan,
ifrån Krono skiäret Snödan wid hafwet, i rätt Linia till Ängerån, och
sedan alt effter de Rå puncter som af H:r Capitain MelderCreutz blifwit
anmärkte, och med Laglige skäl bestyrkte, till Ångerbalen, som äfwen ifrån
berörde Ångerbal till Kullmyrkullen, widare till Smuluberget och så fram
till Tåsiöqvislan, alt på lika sätt, som bemälte H:r Capitain widlyftigt
och tydeligen utredt, hwarutinnan jag med lika skäl, och effter den
öfwertygelse jag äger, at all billighet såwäl till Landets som Lappmarkens
nödwändiga behof blifwit observerad, till alla delar instämdt; Så har jag
likwäl funnit mig föranlåten, at wid någre af Wästernorrlands län upgifne
och påstådde Läneskillnadsmärken giöra följande anmärkningar: 1:o Den
upgifne Läneskillnadspunct, Klock eller Hwitsten kallad nedre wid
Siökanten på Biörnön ungefärligen 50 al:r från wattubrynet, kan effter alt
utseende, aldrig wara, eller af forno kunnat hållas för något Råmärke, så
wida samma sten wid hög flod till större delen står under watten, hwilket,
wid den af Deputatjon hållne syn nogsamt utröntes, icke eller kan samma
sten sägas äga skapnad af en Klocka, som welat föregifwas, och någre
witnen osäkert intygat, emedan dess Figur, enligit Landtmätaren Clausens
Beskrifning deröfwer, är helt annorlunda. Hwad som mera giör denne sten
til olagligit Råmärke, är witnens berättelse, och deribland Erik Matssons,
som af sin gamle Fader hört sägas, at denne Klock eller Hwitsten warit
hållen för Rå, ehuru hwarken wittnet, eller Fadren hafft någon kundskap om
hwarest berörde sten warit belägen, som af wittnesmålet närmare står att
intaga; Hwarföre det samma så wida det ingen tilförlåtelighet med sig
förer, aldrig kan anses för något wäl grundat skiäl till bestyrkande af
samma stens Laggildhet. 2:o Wid RappängzRisRå, som äfwen för
läneskillnadsmärke blifwit upgifwit, finner jag mig befogad giöra den
anmärkning, at, emedan uti berörde RappängzRis, hwarest wid Synen upwists
et stenkummel, som af Landtmätare för ett à 2:ne år sedan blifwit uprest,
och derföre till någon del under besigtningen kullkastadt, ej annat märke
kunnat upgifwas, utom berörde Stenkummel, än en bredewid belägen Sten,
till storlek om 2:ne mans bördor, under hwilken, då den utur dess läge
wältrades, synts liggande Färkst Biörklöf och någre Tallkottar; Ty finner
jag mig therå ej kunna hafwa något afseende; utan intererar hwad jag inför
Deputationen för ut mig yttradt, at detta märke och stenkummel, så wäl som
alle andre, både wid Klock eller Hwitsten och Landswägen upreste,
forderligast böra, effter Actoris å Wästerbottniska sidan giorde
påstående, förstöras och kullkastas, på det någon willa och irring i
framtiden däraf ei må förordsakas. I förmågo af föregående omröstningar,
som jämfördes, och hwarutur hämtades, uti hwilka puncter de fläste
Ledamöter woro ense, upstältes och i Actorernes, med fleres af Allmogen
och deras Fullmägtiges öfwerwaro, afsades följande:
Åter till sidans början
Riksens Högloflige Ständes LandtRåskillnads Deputations emellan
Wästernorrlands och Wästerbottens Höfdingedömen, Utslag, rörande en del af
Råskillnads sträckningen berörde twenne Län emellan, samt huru med
afgiörandet af den öfrige delen af Linien kommer at förfaras; Hwaröfwer
Actores Publice å bägge Länens sidor hörde blifwit, och deras påståenden
giordt; afsagt i Åsele Lappmark den 15 januari 1765.
Af hwad Actores Provincial Fiscalen Wälbetrodde Daniel Haegglund, å
Wästernorrlands sidan samt Krono Befallningzman Wälbetrodde Zacharias
Renhorn, å den Wästerbottniska, hwaremot annan anfördt, så ock af ingifne
Chartor och Handlingar, med mera, har Landt Råskillnads Deputation, om
förehafde Läne twist och ömse sides påstådda sträckningar, sig behörigen
underrättadt giordt: Och aldenstund sträckningen, enligit Wästerbottniska
praetensions Chartan, ifrån Swalpsiö (sic) Hällan [Skvalpsjöhällan] till
Wargdiksten [Vardiksten], derifrån till Fäboedet [Fäbodforsedet] effter
högsta Åbacken, till Getryggen wid Grafwabäcksmynnet [Gravabäcksmynnet]
uti Hörne Älf, och så widare uti rätt Linia til gamla märket på Pärs-
eller Råberget, samt änteligen till Killinghollmen [Killingholmen] i
Pengsiön, med flere wittnen blifwit bestyrkt, samma sträckning, och
puncter äfwen hos Deputationen den 19 Julii sidstledit år, äro af
tillstötande Byar Hösiö och Pengsiö å Wästerbottniska, samt Mullsiö och
Gräsmyre å Wäster Norrländska sidan upgifwne, såsom
Byesämjoskilnadsmärcken them emellan, hwadan the ock, på bemälte Byeägares
begäran, till effterrättelse för framtiden, tå med Dom gillade blefwo,
likmätigt den af Riksens Högloflige Ständer för Deputationen utfärdade
Instruction af År 1762: För den skull, och til förekommande tillika af de
olägenheter, som med hwarjehanda tilfällen kunna hända dem, hwilka
innehafwa jordägor i särskilde Län, pröfwar Deputationen, åfwan Högst
bemälte Instruction enligit, för rättwist, at förenämde del af
praetensions Linien, ifrån och med Swalpsiöhällan (sic) till och med
Killingholmen i Pengsiön, för ständig Läne skillnad anse och härmedelst
fastställa; och kommer den samma derföre lagligen at afrösas. Blifwande
den öfriga delen af Linien, så nedan som ofwanföre berörde märken, tillika
med hwad Deputationen särskilt utlåtit sig om sträckningen emellan
Lappmarken och Bebodda Landet, i anseende till förekomne omständigheter,
till Riksens Högloflige Ständers Eegit Höggunstiga ompröfwande hemstält.
Effter detta Utslags afkunnande, lemnades Actor å Wästernorrländska sidan
Provincial Fiscalen Haegglund, på begäran, underättelse, at om, å berörde
Län wägrar, något wore, föregående Deputationens Utslag rörande, at
anmäla, bör sådant skie uti Riksens Höglofliga Ständers Län Urskillningz
Deputation, innan denna Riksdag till ända löper. År och dag före skrefne.
På Riksens Ständers LandtRåSkillnads Deputations Wägnar:
D. Lagerbohm
Nils Ol. Sund
Laur. Löfwenberg
Erich Andersson
[I originalprotokollet i Riksarkivet följer härefter ett memorial av Meldercreutz,
vilket sannolikt är detsamma som här finns med i löpande text.]
Åter till sidans början
Åter till förteckning över källdokument
Texten är en avskrift från akt
X35 i Lantmäteriets arkiv i Gävle. Den är i sin tur en odaterad avskrift
av originalet, som återfinns i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar,
R3367 (gammalt nr 80a), blad 120–325.
Avskriften i Gävle har kontrollerats mot det mycket mer svårlästa
originalet i Riksarkivet och befunnits vara mycket trogen. Läs mer
i boken Landskapsgränsen mellan
Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark
(Thalassa förlag 2007).
|
