Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Bredbyn 30 juni 1764

Till skillnad från merparten av protokollen har detta inte skrivits av från akt X35 i Lantmäteriets arkiv i Gävle, eftersom detta dokument har en lucka omfattande perioden 27 juni–11 december 1764. Det har emellertid visat sig att Nils-Erik Molin, Järnäsklubb, har en avskrift av samtliga protokoll, gjord efter en dombok från Nordmalings socken. Han har välvilligt ställt de saknade protokollen till förfogande. Deputationens originalprotokoll återfinns annars i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar, R3367 (gammalt nr 80a), blad 120–325.

Text inom klammer har lagts till av webbplatsens innehavare för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben anges de ibland även med standardiserad stavning.

Åter till förteckning över historiska dokument

År 1764 den 30 Junii närvarande uti Bredbyns Gästgifwaregård samtel. Riksens Höglofl. Ständers Landt Rå skillnades Deputations Ledamöter.

S:D: Företrädde Kronobefallningsmanen Zacharias Renhorn, anmälande, att han gårdagen fått 2:ne attester ifrån Örträsk by i Lycksele Lappmarck, vilka skola röra det i tvist varande Hwitberget, och begärte därföre att få samma attester uppläste och i Protocollet intagne. Till vilken ända han dem upptedde, av följande innehåll:

Att Hwitberget, som ligger nedanför Örträsket 1/3 mil, icke kan vara någon Råskillnad, kan ofelbart slutas därav, att detsamma i Lantmätaren Jonas Gäddas författade Landt Charta och beskrivning över Umbyn år 1671 kallas Mårdberget. Eljest äro 2.ne andre Berg av samma namn längre inemot Landsbygden, det ena nedanföre Ångerbahlen ytterst på stora Angsjöliden, och det andra nedanföre yttre Armsjön, som ock Hwitklippen kallas, varder härmed intygat.

Lycksele den 23 Junii 1764

Håkan Öhrman, Olof Larsson, Lars Larsson, Philip Samuelsson och Adam Samuelsson i Örträsk.

Den andra attesten utgiven d. 25 hujus av Samuel Samuelsson, Pär Pärsson, Erik Ersson och Erik Håkansson i berörde Örträsk by lyder:

Att det berg som Nordmalings Socknemän och Johan Ersson i Armsjön nu uppviste för Hwitberget är belägit ytterst vid Örträsket och har aldrig hetat Hwitberg, utan är belägit --- uti Lapplandet Umbyn och kallas uti Lantmätaren Jonas Gäddas Charta redan år 1671 Mårberget, som det än i dag kallas, och veta vi icke varföre det nu för tiden kallas Hwitberg, och haver vi aldrig någonsin hört att Lands Rå stött till samma berg, vilket vi med livlig ed kunna bestyrka om så påfordras.

Åter till sidans början

Renhorn yrkade härpå, att som de om Hwitberget edel. avhörde vittnen i Nordmaling undantagande Johan Ersson i Armsjön, vilken väl utvist detsamma, men ock själv behagat giva det namn därav, förklarat sig ej veta varest Hwitbergetvore belägit, utan allenast, att ett med det namnet räknats för skillnad Umeå och Nordmalings socknar emellan, och de nu ingivne attester tydligen giva vid handen, dels att de av Johan Ersson utviste Hwitberg kallas Mårberg, men dels även, att ett så kallat Hwitberg gives ner om Balen, vilket alldeles skall instämma med Wästerbottniska prætensions linien. Så anhölt Renhorn till närmare upplysning om rätta beskaffenheten härav, att ovanberörde attestanter ifrån Örträsk måtte edeligen bestyrka riktigheten av deras attester in loco, och att de förr i Nordmaling hörde vittnen då vid samma tillfälle bliva confronterade, och vittnena bergen på stället utvist, ävensom ock närmare besiktning av berörde berg torde prövas nödig. Skolande Renhorn förut, och innan sådant föregår hava svårt att närmare yttra sig om Wäster Norrländska Prætensionen till Hwitberget, och förmodade han uti detta dess påstående destomera bifall som ibland attestanterne Samuel Samuelsson och Olof Larsson skola av sjukdom och ålderdoms bräckligheter vara så avsigkomne, att föga hopp är om deras inkallande till annat för Deputationen lägligare ställe.

Provincial Fiscalen Daniel Hægglund anförde häremot vad attesterne angår, att han, å desamma, såsom obesvurne och eljest utgivne av Örträskboerne, som stöta intill Hwitberget med deras ägor, och således befara någon minskning därav igenom Läneskillnadens sträckning till berörde berg, alls intet avseende hava vill, anseende ock av samma grund både attestanternes edgång, och deras tillika med Nordmalings vittnenas confrontering, så ock själva besiktningen in loco både onödig och för Kronan nog kännbar, helst 2:ne av sistnämde vittnen, näml. Johan Ersson i Armsjön och Erik Samuelsson på Wallen skola för Lantmätaren Walanger utvist merber:de berg och sagt att det vore detsamma varom de vittnat. Uti vilken sistnämde omständighet Hægglund begärte, att Walanger på dess Embets Ed höras måtte.

Renhorn åter kunde väl icke bestrida, att ju Walanger må höras över dess havde förrättning med prætensions liniens uppgående till Hwitberget, men Hægglunds jäv emot attestanterne och deras edgång trodde han vara orimligt, såvida aldrig bevisas kan, att de samma med sine ägor gå intill Hwitberget, eller igenom den ena eller andras prætensions liniens fastdömande kunna komma något att lida. Yrkande därföre Renhorn än ytterligare på attesternes beedigande och vittnens confrontering, och det ibland annat även för den orsak, att berättelserne om Hwitberget möjligen kunna vara så opålitliga, som den om Hwitsten, vilken tillika kallas Klocksten, men till namnet ej skall vara enahanda med den uppviste.

Åter till sidans början

Härpå förekallades Commissions Lantmätaren Eric Walanger, som jämte uppvisande av det vid förrättningen hållne, samt till dess innhåll gårdagen intagne, protocoll, berättade, att Johan Ersson i Armsjön tillika med drängen Erik Samuelsson i Örträsk uppvist för honom detsamma Hwitberg, varom den förre i Nordmaling vittnat, skolande ock vid återresan det andra vittnet Erik Samuelsson på Wallen vid Agnäs By intygat, att det vore samma berg, ävensom den sistnämdes Broder Samuel Samuelssonn i Örträsk 80 år gl. samma intygande lämnat, med tilläggning, dels att Berget fått namn därav, att angränsande byar ej vågat så vårtiderne så länge de sett något vitt av snö i berget, dels ock, att när skillnaden emellan Lappmarken och bebodde Landet för någre år sedan skulle uppgås, skola Committerade, och ibland dem Hr Lagman Qwist och Lantmätaren Boström varit sinnade att antaga Hwitberget för skillnads märke, av vilken orsak de ock varit uppå berget, men varföre det ej blev verkställt har Samuel Samuelsson ej vetat. Drängen Erik Samuelsson skall eljest för Walanger berättat att Örträskboerne ej sträcka med sine ägor emot eller intill Hwitberget, ehuru längden Berget och Byn emellan ej synes vara över 1/2 mil eller högst 2 1/2 fjärdingsväg. Länsman Lindström har ock vid detta tillfället varit närvarande, intill dess Walanger kommit med linien nerom merberörde Hwitberg, då han gått bort och sagt sig skola vara till mötes i Agnäs, vilket senare dock sedan icke skedde.

Efter övervägande av vad Actorerne Renhorn och Hægglund här ovantill anfört, stannade Deputationen i följande utslag, som

Åter till sidans början

Avsades

Som Krono Befallningsman Renhorn föregivit och Lantmätaren Walanger jämväl berättat, att de ifrån Örträsk By åberopade vittnen icke sträcka med sine ägor emot eller intill Hwitberget, alltså finner Deputationen det av Provincial Fiscalen Hægglund anförde jävsmålet ingen grund äga, utan lämnas Renhorn frihet, att förenämde Örträsk byemän, med flere genom härvarande Krono Betjänte forderligast låta inkalla, till avhörande uti Hörnäs Gästgifware gård, dit Deputationen nu ärnar flytta dess Station--- , viljande Deputationen sedan yttra sig, huruvida de förr om Hwitberget edeligen hörde vittnen må med de förre confronteras, samt tillika vad anledning kan vara, att besiktningen in loco för Deputationen anställa.

Sedan detta utslag avsagt var, anmälte Hægglund dess missnöje däremot, med anhållan om underrättelse varest besvär få anföras, varpå Actorerne togo avträde. Och beslöt Deputationen att anträda resan till Hörnäs den 3.dje uti nu ingående Julii månad. Varföre Länsman beordrades att om nödig skjuts till berörde dag föranstalta.

Den 1 juli Söndag,

Den 2.dra d:o Marie Bes:s Dag,

Den 3.dje d:o Resedag.

Åter till sidans början

Åter till förteckning över historiska dokument

Texten har ställts till förfogande av Nils-Erik Molin, Järnäsklubb. Läs mer om gränsdragningen i boken Landskapsgränsen mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark (Thalassa förlag 2007).