Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Bredbyn 29 juni 1764
Till skillnad
från merparten av protokollen har detta inte skrivits av från akt X35 i
Lantmäteriets arkiv i Gävle, eftersom detta dokument har en lucka
omfattande perioden 27 juni–11 december 1764. Det har
emellertid visat sig att Nils-Erik
Molin, Järnäsklubb, har en avskrift av samtliga protokoll, gjord efter
en dombok från Nordmalings socken. Han har välvilligt ställt de saknade
protokollen till förfogande. Deputationens originalprotokoll återfinns
annars i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar, R3367 (gammalt nr
80a), blad 120–325.
Text inom klammer har lagts till av webbplatsens
innehavare för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben
anges de ibland även med standardiserad stavning.
Åter till förteckning över historiska dokument
År 1764 den 29 Junii närvarande uti Bredbyns
Giästgifware gård Samtel. Riksens Höglofl. Ständers Landt Rå skillnads
Deputations Ledamöter.
S:D: Jämte återställande av Provincial Fiscalen Daniel
Hægglunds d. 27 hujus till Deputationen ingivne Memorial vidfogade
handlingar, inlämnade nu till svar därå samt såsom slutel. påstående Krono
Befallnings Mannen Zacharias Renhorn följande skriftel. Dictamen:
Över Hr Fiscalen Hægglunds å Wäster Norrlands Läns
vägnar gjorde påstående om Läneskillnaden ifrån den så kallade Klocksten
till det än i dag okända Hwitberget [Vitberget], och sedan därifrån
emellan Ångermanland, antingen till Norige, eller till en obevist punct
överst i Tåsjön, har jag skolat inför Höglofl. Deputationen mig ödmjukast
på följande sätt förklara:
1:mo. Att i stöd av vad tillförne blivit anfört, och
genom vittnen och syn bevist, lärer såväl berörde Klocksten som alle andre
av Hr Fiscalen för laggilde Råmärken uppgivne rösar och kumbel
därovanföre, förtjäna mycken annan behörig aktning, än att bliva ansedde
för Rå och Rör län och Christel. folk emellan. Bem:te Rör försvinna ock
alldeles, jämte de nyligen derom diktade härmelser, när Hr Befallningsman
Westmans vittnesbörd nu tillkommit, att han för detta, efter ordres i
offentelige Sochne Stugor av Allmogen efterhört, men ej fått någon den
ringaste underrättelse om något Läne Skillnadsmärke.
2:do. Om det påstådde Hwitberget såsom ände- och vände
punct emot Lappmarken är nu mig svårt att något svara, emedan Hr Fiscalen
själv ej vet om och varest detta Hwitberg gives. Härmelserne därom äro
nya, Interesserade och efter Hr Befallningsman Westmans anbefallte och
behörigen verkställte förhör − ja sedan Wäster
Norrländske Lähne Skillnads Committerade Lantmätare och ombud sådant ifrån
sin Höga Förman ordres av Interesserade private orsaker ihopgissade.
Skada, att icke något stenkumbel, såsom vid gamle fjärdings stolpen och
allmänna Landsvägen på det stället och efter sådane härmelser förledit år
kunnat uppsättas. Så mycket har jag denne gången skäl:n kunnat svara Hr
Fiscalen angående dess påstådde Lähne skillnad Umeå och Nordmaling
emellan. Jag bör nu följa, efter ordningen, Hr Fiscalen Hægglund till dess
Riksvårdande påstående, att ifrån bem:te gissade Hwitberg i Lappmarken
måtte till Norska gränsen efter vad väderstreck nämnes icke, läggas under
Ångermanland, och således
Åter till sidans början
3:tio. Tjänligen erinra, att om Höga Herrar Lands
Höfdingar i Wäster Norrlands län för detta haft i tanka och funnit sig
befogade, att påstå det Lycksele Lappmarck ifrån det tvetydige Hwitberget
till en del, och hela Åsele Lappmarck borde läggas till deras län, hade de
ock sådant hos Kongl. Majt och Riksens Höglofl. Ständer anmält, och även
befallt, att sträckning ifrån bem:te Berg till Norska gränsen blivit
avfattat. Om Hr Fiscalen ock haft befallning att göra detta med månge
andre Nya och ej efter dess Höga Förmäns befallning och mening, utan efter
visse Interesserades smak nu gjorde påstående, så ber jag Hr Fiscalen
eftersinna, om han ej bort långt för detta vara betänkt därpå, att berörde
skillnad till Norige blivit uppgången, då Höglofl. Deputationen fått
ljusligen se dess ofog, och jag haft tillfälle att värdeligen honom
besvara. Men som sådant ej skett eller kunnat ske, emedan härmelserne,
varpå det sig grundar, förledit år först blevo kläckte. Det ock är Herrar
Lands Höfdingars och intet Interesserade Allmoges och andras sak, att
uppgiva sine läneskillander, så hoppas jag ödmjukeligen, att Höglofl.
Deputationen vid så satte väsentelige härvid varande omständigheter, samt
enl. sin Instruction icke vidröra vad hos Höglofl. Riksens Ständer ej
blivit ventilerat, påstått och ej heller påtänkt, vilket ock är av Hr
Fiscalen nu i det mörker föredragit, att det av Maktägande Ständers
Höglofl. Deputerade värdeligen icke, förtjänar hanteras, eller kan Lag och
var Swänsk Mans och Lapps heliga frihet likmätigt avgöras i berörde
märken.
Sedan jag föregående huvudsakligen anfört emot Hr
Fiscalens påstående om Åsele Lappmarcks läggande under Ångermanland,
varvid han även mycket efter behag vill intexta och sig tillkänna (som
synes) av Lycksele, utbeder jag mig även få göra följande erinringar vid
de skäl och onständigheter, som Hr Fiscalen behagat med mycken achurence
anföra, därtil uti sitt Dictatur, sig utsträckande ifrån den första och
till den 6:te puncten, varpå hövligen svaras:
Åter till sidans början
4:to. Att vad som genom Höga Överheten tid efter annan
blivit om Christendomen i Åsele Lappmark förordnat, och att i bem:te
Lappmark Pastor i Anundsjö hållit före år 1699 d. 12 Decemb. en sin
Substitut, det erkänner jag, är ock för ringa att neka det ju i
underdånigt följe av Kongl. Brevet underbemälte År och Dag Pastor ifrån
Anunsjö med dess Substitut för den ringa frukt och uppbyggelse, som de
skaffat i Åsele församling, äro därifrån Nådel. entledigade, och en
särskilt Själa sörjare förordnat, som hört under H. Vener. Consistorium i
Hernösand, och Probsten Norrom Skogen. Huru Ångermanlänningar behagat
kalla Åsele Lappmarck i sine skrifter, är mig väl obekant, men att Höga
Överheten, sedan Justitiercerne bleve indragne, befallte Hr Härads
Höfdingen i Ångermanland hålla i Åsele Ting, det vidkännes, även vördas
undersåteligen den Landt faderlige anstalt, att Präster, Scholan och även
Gästgifweriet av Kronans drätsel, utan all Ångermanlands värkan eller
värdighet, i Åsele underhålles. Men om allt sådant förnuftigt vis kan kan
tjäna till skäl, att Åsele Lappmark bör läggas till Ångermanland, det ser
jag i enfaldighet intet, ty vore denne slutsats bjudande emot vad Höga
Överheten förordnat, så borde på samma grund Hernösands Superintendentia
såsom underslaggad läggas under Uppsala Archie Stift och Lands
Höfdingedöme. Jämteland borde bliva Wasal av Ångermanland emedan dess
Regemente har där sin indelning, och Kimi Lappmarcken höra till Åbo efter
Kimi Lappmarks Präster både därifrån komma, och där senare befordras. med
mera, som av sådane företagne slutgrunder ville följa, om de erkännas. Ja
Ångermanland kunde, sedan den vunnit Åsele Lappmarck av sådan grund, att
den ligger ovanför detsamma, göra prætension på Norige, som ligger då
därovanföre, och så vidare, oss allom till mycken hugnad. Men emedan vad
Höga Överheten om Ecclesiastique Justitia och staters avlönings mål
wiligen förordnat, intet har upphävit eller upphäver Höfdingadömens och
Läns av forno stadfäste inrättningar och skillnad, och aldrig skall visas,
att Åsele Lappmarck ifrån den tid den efter capitulation började att
skatta under Sweriges Krono annorstädes i världslig måtto hört under
Wästerbottn och första Lappmarks fögderiet, det ock skulle förorsaka
irring i räkenskaperne och vidlyftighet för Höglofl. Ecclesiastique
Direction, som Lappmarks räntan sig förpantat, att hava henne i 2:ne
särskilte Ränterier, och därom, jämte Kyrko- och Schole Statens avlönande
årl:n med tvenne Herrar Landshövdingar correspondera, så hoppas jag
ödmjukast, att på alla Hr Fiscalens punctevis anförde skäl i detta ämne,
dess svaga slutgrunder likmätigt, intet avseende hava. Icke heller lärer
Hr Fiscalens insimulation, som skulle så högre som lägre Embetsmän i
Wästerbottn, lämpat på Swänska Nybyggare de Privilegier, som endast av
forna Konungar vore Lappallmogen givne förvärva sig mycken aktning, ehuru
han med sine Adhærenters på okunnighet och wäld grundade bilagde
stridsskrifter vill den bemantla, när av Kongl. Placatet av d. 27 Sept.
1673 med fulla bokstäver visas, att Högt bem:te Kongl. Privilegium angår
alla från Ångermanland, Jämtland, Öster - och Wästerbottn, samt alla
Swänska och Finskige män, som vilja sig i Lappmarken nedsätta.
Åter till sidans början
Hr Fiscalen ivras också, att nuvarande Nybyggare icke
äro formeligen Skattlagde till Gärde Mantal, och anser sådant för ett fel,
det honom höves befordra till rättelse. Men när Hr Fiscalen av Actis
Publicii sig underrättar, att Höglofl. Kongl. Kammar Collegium anbefallt
först, att Lappmarks och Nybyggare Provisionelle Räntan skulle förvandlas
i Persedlar, och att Högwälborne Hr Baron och Landshöfdingen Funck sedan
därpå uppsatt en Skattläggnings methode för Lappmarcks Nybyggarne, den och
Kongl. Majt. på Högt berörde Collegii tillstyrkan stadfäst, men Riksens
Höglofl. Ständer, sista Riksdag, av Landtälskande nit och avsikt på större
uppodling, allt sådant genom sitt avstyrkande inactivt gjort, samt därtill
lagt, att Nybyggarne skulle få i gångbart mynt och ej i Silverpengar, som
förr betala skatten, samt dessutan de som ej njutit frihetsår, få sine
Nybyggen till skatte utan lön, så lärer Hr Fiscalen få igen orsaken till
allt varöver han klagan behagat föra, och därjämte besinna, att dess
anförande, varmed han nitiskt velat förblommera sitt påstående, är redan
av dem som hava makten i händerne förkastat, såsom ohanterligt för dem,
som se längre fram i fäderneslandets välfärd, än de som allenast för sine
fötter, och blott förmoda sig privat båtnad och lindring i deras lindriga
Båtsmanshåll, genom andras skada utan fördel för Kronan.
Detta är vad jag i all ödmjukhet nödgas anföra emot Hr
Fiscalen i detta ämne om Lappmarkens utbrytande ifrån Wästerbottn. Jag bör
ock nu även mig förklara över Hr Fiscalens gjorde prætensions linea ifrån
det så kallade Hwitberget till Karpsjö Kasen [Karpsjökasen], Wällingberget
[Vällingberget], Yxholmen och Steksunds Holmen [Steksundsholmen] i Tåsjöns
Norra ända emellan Åsele Lappmarck och Ångermanland, ehuru det med mycket
mera, vore onödigt, om Åsele Lappmark lägges till Wäster Norrlands län,
men som det ej än är skett, anföres i all ödmjukhet
Åter till sidans början
5:to. Att förutan det jag anfört mot Hwitberget, har Hr
Fiscalen själv varit tillstädes på Ångerbahlen och samtyckt att där
upptaga Läneskillnaden, vilken ock på Chartan därifrån är uppdragen, och
således Hr Fiscalens nu gjorde påstående helt färskt och emot dess Höga
förmäns ordres. Dessutom är bem:te Berg och alle de andre med inge andre
skäl styrkte, än någre visse härmelser, varmedelst Ångermanlands skogs och
uppbyar tillförne velat under namn av Sockne Allmänningar aserpera
Kronones Lappmarck och Allmänning, som ses av Hr Fiscalens bilagde Tings
Extracter, och än skäligare av bifogade Skogs Avvittrings Rättens
protocoll. Men nu måste samma ensidiga härmelser åter tjäna till en
Ångermanlands Krono allmännings bevisande, som skall vara särskilt från
Lappmarken, men som därpå icke det ringaste document kan visas, och
Ångermanlänningarne icke förrrän nu sådant påstått, utan hållit Kronans
rätt fördolt, på det Lappmarken under namn av Sockneallmänningar måtte få
inkräktas, så hoppas jag, att Höglofl. Deputation varken på så tvetydige
härmelser, eller på de domar som sig därå grunda, haver i stöd av allmänna
lagen samt flere Jorde Placater och förordningar, som alle tydel:n förmå,
att hävd ej gäller i skog och mark mot Kronans Höga rätt, något avseende,
synnerl:st som Hr Fiscalen icke gittat med ringaste skäl visa, att
Wällingberget, Yxholmen och Steksunds holmen varit härmade för Råmärken,
ävensom han ock på fläste ställen gått längre upp än hans härmelse vittnen
vetat säga, och såmedelst intagit de fleste skogs lappland nederom Åsele
Kyrka, sunnerl:n västerut mot Tåsjöns Norra ända, där dess prætension
stannar några mil nedanför Börje fjäll, varest Riksgränsen framstryker
emellan Swerige och Norige, efter denne dess prætensions linea och alle
Nybyggen neder eller hitom Åsele Kyrka komma under Ångermanland, som är
Breträsk [Bredträsk], Remmaren [Remmarn], Tjern [Tjärn], Guhlkiäl
[Gulkäl], Holmträsk, Guhlsele [Gulsele], Laggsjön, Bällwiken [Bellvik],
Ormsjön och Wäster Tåsjön, vilka alla ligga på i 1695 års stadfäste
Jordbok nämde Lappland, och således bliver allenast fjällen och knappt
Åsele Kyrka kvar, undan Hr Fiscalens intaka. Men som Tåsjölandet finnes
uti 1695 års Jordebok, Eric Pärsson Gafwelin ock berättat på ed, det
landet där Öster Tåsjön nu är, hörer Lappen till, och ett Hr Fiscalens
eget vittne sagt, det Tåsjö berget, som på Chartan är utmärkt vore Lands
Rå. Lapparne ock både efter vittnens utsago och vidgående ständigt och
obehindrat hava sommarland nederom Ångermanlands härmelser, och om
vintrarne alltid nyttjat måssa landen intill det bebodde landet, så
förmodar jag ock ödmjukeligen mig hava fog att yrka mitt förra påstående,
att ifrån bemälte Tåsjö berg Råsträckningen måtte gå en mil ovan översta
skattebyarne i Ångermanland till Ångerbahlen, så där nedanföre ändå finnas
stora Kronoskogar, vilket allt bäst skall på Chartan utvisas. Till detta
påstående har jag fog i stöd av meran:de 1695 års Jordebok, varutinnan
Lapparne en för alla och alla för en för denne Krono Allmänningen till 134
daler 16 öre Smt skattlagde, och det är egenteliga orsaken, varföre
Bönderne ifrån Ångermanland äntel:n måst övergiva sine fisken i
Lappmarken, till följe av Kongl. Brevet d. 8 julii 1695, vidare styrkes
detta mitt påstående av den av Hr Fiscalen bilagde Domen av år 1682 d. 29
Martii och Lagmans domen av år 1505 som utsätter Hjälsele eller Hiullsele
och icke Gullsel till Lands Rå, och nämde även Kläppsjö Hällan, varpå ock
hosgående Tings Extract stödjer sig, varigenom Junsele Boerne förbjudes
att åverka fiskevattnet vid och i Ångermanna Älf längre än en mil ovan
deras Byar. Härpå grundar sig ock bifogade Lofl. Åsele Härads Rätts utslag
av d. 10 Januarii 1755, att Bellviks Nybygge ligger i Lands Rået, och
därjämte har ett Lappland, styrker även mitt påstående, och ses av
närlagde Extracter, bägge av den 4. Januarii 1746. Detta allt skulle allt
ljusligare uppdagas, om Hr Fiscalen täcktes taga fram den åberopade
Chartan, som år 1706 är upprättat, då alle Nybyggen här i Ångermanland
skattlades enl. närlagde Extract av d. 25 Junii samma år, vilket utsätter
Sockne Rået ost nord ost i Önskan sjön, som är mot Lappmarken. Jag har ock
uppdragit en project linea över prætensions Chartan, att visa huru alle
Ångemanländske Nybyggens ägor kunna skiljas ifrån Lappmarken utan
blandning, förutan Kläppsjön och de som ligga på Lapplanden och äro
nyligen upptagne. Men Röströms Nybygge, som ligger emellan 2:ne skatte
lappland det kan ej utan särskilt avrösning bliva under Fjälsjö eller ock
att flere Lappland avskäras ifrån Åsele. Sist anhåller jag ödmjukast, att
i Högrättvist övervägande även måtte tagas, att fjäll lapparne, som inga
andre vinterland än måssahedarne mot landet hava, skulle alldeles
förstöras straxt, om bem:te hedar lappmarken frångingos. Ävenså de månge
Norske lappar, som efter gränse Tractaten även där haft och böra hava
vintermulbete för sine Renar.
Åter till sidans början
6:to. Emellan Umeå i Wästerbottn och Nordmaling i
Ångermanland itererar jag mitt förra påstående, att läneskillnaden av
forno varit ifrån Snödan upp efter Ängerån till Flaskviken, sedan till
Grafwa berget [Gravaberget], Klocksten, Snickarsten och Krokbjörcken, samt
vidare till Ångerbahlen, vilket med Ångermanlands och Wästerbottns gl.
Charta överensstämmer, och med vittnen och fulla skäl är bevist,
synnerligen nu när fulltygat blivit, att Armsjön är lagl. transporterad
till Umeå, vilket ej kunnat hända om ej Ångerbahlen blivit erkänd för
Lands Rå skillnads märke den tiden och följaktligen nu bör vara. Andre
nyligen upptänkte Rår äro nogsamt förr förlagde, men efter Skatte
Byemännen i sträckningen emellan Ängerå Bron till brottet bortom Killing
holmen i Pengsjön äro ej för Höglofl. Deputationen förente, och Krono
allmänningen då däremot stöter, så lever jag i den ödmjukaste tillförsikt,
att om Höglofl. Deputationen ifrån bem:te Bro låter Lands skillnaden följa
med de förlikte Bye skillnader Wästerbottns län sedan därovanföre ej må
lida. Men i sin forna rätt, att Directe med Rå linien gå till Bahlen, så
att Armsjön, dess skog och utägor fredas på dess sida och intet knä brytes
åt något Hwitberg, utan Ånger bahlen Högrättvisligen förklaras vara ände
Rå både emellan Umeå och Nordmaling Sochnar, samt Ångermanland och Åsele
Lappmarck, vilket senare så mycket mera bestyrkes, som sedan Hr Fiscalen
upptagit skillnads linien emellan Åsele och Ångermanland på bemälte Bahl,
Nylands Nybyggare i Röjarvattnet och Bahlsjö Nybygget blivit av Hr
Befallningsman Westman uteslutne utur Jordeboken, och även utur Mantals
längden, vilket jag väl skolat förr påminna om jag vetat att Hr Fiscalen
ändrat sitt förra medgivande om Ångerbahlen. Blivande således nu
Wästerbottniska prætensionerne emellan Åsele Lappmarck och angänsande
Socknar i Ångermanland ifrån Ångerbahlen till Bjertberget, sedan efter
stafleden till Kubbevägen, så till Kläppsjö Hällan efter den med blyarts
uppdragne linien därifrån till Ångerman åhn och Kortingsels forsen, vidare
till Ångermanl. Stafleder och brottet på Smulu berget, så till Bässelet
till det på Chartan tecknade Tåsjöberget, och så vidare över Tåsjön till
Fli--sjön på Junselegränsen efter ett gl. Extract utur Jämtlands Landsbok,
den tid det under Norige låg, vilket --- kan igenfås uti Ramsele Kyrka,
och de av Renhorn uti ovan berörde dess memorial åberopade och eljest
ingivne handlingar, äro följande:
Åter till sidans början
1:mo. Högt Sal: i Åminnelse Konung Carl den XI s Placat
angående Lappmarckernes bebyggande daterat d. 27 Sept. 1673, varuti ibland
annat förordnas, att själva Lappmarken ifrån de andre Swänske och finske
församlingarne skiljas, och uti särskilte Sochnar och 2.ne Probsterier
fördelas bör, och att, till uppmuntran för andre Swänske och Finske uti
Wäster och Österbottn samt Ångermanland och Jämteland boende, som torde
kunna låta att övertala sig att flytta till Lappmarkerne i berörde
Landsorter, dem skall förunnas på 15 års tid förskoning för alle utlagor,
vad namn de hava kunna, samt efter förloppet av berörde frihetsår icke
läggas för högre skatt, än själva lapparne, med vilka de överallt göras
lika, och tillföje därav bliva frie för Kneckte skrivning i alla tider,
vilket allt Herrar Landshöfdingarne fått befallning att handhava och
verkställa.
2:do. Åsele Härads Rätts Protocolls utdrag d. 4 Januarii
1746, av innehåll, att en emellan Mats Isaksson och Helge Olofsson i
Röström, Fjällsjö socken å ena, samt Krono Torparne Matts Johansson i
Bellviken, Åsele Sochn å den andra sidan d. 4 Oct. 1745 ingången förening
angående någon starr slått belägen västerom Diupåhn och Bellviks gården på
Röströms bys skatteskog, blivit upphäven och Krono Torparen såsom den där
skall suttit mitt uti skogsmärket emellan Ångermanland och Åsele Lappmarck
således förklarad berättigad till berörde slåtter, såvida de ansågos för
Krono Torpets gl. hävder, men Röströms Byemän däremot förbudne vid 10
daler Smts vite, utom plikt och ersättning efter lag, att Krono torparen i
sådan dess nyttjade rätt och tillhörigheter för förfördelad.
3:tio. Åsele Härads Rätts utslag d. 4 januari 1746,
varigenom Mats Johansson i Linträsket i stöd av framl. Landshöfdingen
Grundells resol. av d. 29. December 1720 och avl. Befallningsmannen Biurs
immission av d. 17 Sept. 1736, efter förflutne 15 frihetsår blivit pålagd
att utgöra för berörde Nybygge så stor Ränta, som emot 1/4 Gärde Mantal
svarar.
4:to. Åsele Härads Rätts utslag d. 10 Januarii 1755, som
pålagt Böhlens [Bölen] Byemän i Junsele Sochn uti att vid berörde Rätt
svara angående någon av dem förövad åverkan med nävertäkt och hyggste en
god fjärdedels mil söderom Nybygget Guhlsele, varemot dock bem:te Byemän
missnöje förklarat.
5:to. Åsele Härads Rätts utslag av d. 4 Januarii 1680
rörande Nils Anderssons i Gafsele besvär däröver, att Junsele Boerne
sommartiderne skola resa på Allmänningen, nog nära intill hans Torp, och
där fiske idka, samt annan åverkan honom tillfoga, varuti bem:te Junsele
Boer vid 40 marker Smts vite och redskapens förlust blivit förbudne, att
på Kronans Allmänning fiska och skjuta längre än en mil ifrån deras Byar.
6:to. Glorwyrdigt i Åminnelse Konung Carl den XI:tes
Brev till framl. Landshöfdingen Douglas av d. 8 Julii 1695 rörande
skattläggnings Methoden med åtskillige andre puncter i Lappmarkerne.
7:mo. Avvittrings Syne Rättens i Ångermanland i Julii
Månad 1754 hållne undersökning om anundsjö Sochne Mäns skogs sträckning
emot allmänningen, och Skogs tilldelningen för 2:ne Nybyggare vid sjön
Storborgaren och Surberget, emot vilka senares anläggande och skogs
utrymme Näsby boerne i Anundsjö, i anseende till deras där belägne fäbodar
väl protesterat, men förgäves, vadan de ock nödgats anbjuda en skälig
avgift om året till Kronan för samma fäbolägenheter, såframt de under
urminnes hävd eller på annat sätt därvid ej bliva försvarade.
Åter till sidans början
Av allt detta lämnades Hægglund på begäran del tills
efter middagen, viljande han då inkomma med sine erinringar därvid. I
medlertid anmälte han nu, att Commissions Lantmätaren Eric Walanger
återkommit ifrån dess förrättning med prætensions liniens uppgående ifrån
Ångerbahlen eller Norrberget till Hwitberget, och att samma prætensions
punct även blivit på Chartan utprickad. Ingivande ock själv Walanger till
bevis härom icke allenast själva Chartan, utan ock det hållne protocollet,
av vilket sedermera befanns, det Krono Länsmannen Anders Nygren i
Hægglunds ställe, och Krono Länsmannen Åke Lindström å Renhorns vägnar
förrättningen bevistat, och att Johan Ersson i Armsjön tillika med drängen
Erik Samuelsson i Örträsket Hwitberget utvist, varande på högsta spetsen
av Berget, som igenom en med stenar omkring lagd stake utmärktes med
prætensions linien början gjord d. 23 Junii, som sedan den 25:te
fullföljdes och avslutades, varefter d. 26. mätningarne uppritades, och
med den övriga mätningen å Chartan sammanfogades. Renhorn erinrade härvid,
att utom det ber.de Hwitberg skall ligga hela 2.ne milar ovanföre
Bahlberget, samt således uti Lycksele Lappmark, och ostridigt tillika
skall vara att om igenom Wäster Norrländska prætensionen därifrån, till
Karpsjö Kasen, de fleste Nybyggen och Lappland i Åsele intill Kyrkan och
även något av Lycksele drages under Wäster Norrlands län, vilket Renhorn
anser för obilligt, så skall ock denna sträckning anses för så mycket
orimligare, som varken Herrar Landshöfdingarne själva å Wäster Norrländska
sidan, icke heller Hægglund vid prætensionsliniens uppgående på Bahlen år
1758 så lång sträckning påstått, vartill kommer att vad vittnen om
Hwitberget hört vara i senare tider och allenast efter härmelser berättat.
Prætenderande därföre Renhorn än ytterligare emot Hwitbergets antagande
såsom något laggiltigt läneskillnads märke. Hægglund åter åberopade sig
dess Memorial härutinnan, och inlämnade Originalerne till de förr i
avskrift upptedde 2:ne Nordmalings Härads Rätts protocolls utdrag av d.
22. aug. 1672 och 29 Martii 1682 rörande Mats Hindrikssons i Armsjön
Nybygge. Varjämte Hægglund upptedde en emellan samtelige interessenter uti
Skiärgården, Husskiäret [Husskär], Snödan [Snöan] och Törnön [Tannskär?],
samt de däromkring liggande grund och Klippor, alltsammans i Nordmalings
Sochn uppställd, och vid Arnäs Härads Ting d. 8. Martii 1751
inprotocollerad förening, som vid 50 daler Smts vite förbjuder envar av
Interessenterne att, utom alla övrigas vetskap och vilja lända någon utbys
men, eller utom länet boende tillstånd att nyttja ber:de Skiärgård. Och
till bevis, att skärgården, och följaktligen Snödan verkeligen äro
Taxerade till någon Kronoavgift, inlämnades Nordmalings Härads Rätts d. 28
Febr. 1685 medelte förbudsresol., av innehåll, att som Norr och Sörbyns
Jordägare i Nordmalings Sochn skola årl:n giva, jämte de ordinarie
utlagorne för den gamla och nya Taxerade skärgården, Husskäret, Snödan och
Törnön 4 marker Skälspeck, så förbjudes envar, att å ber:de ställen,
ovannämde Byemän något inpass tillfoga.
Åter till sidans början
Vidare uppviste Hægglund Nordmalings Härads Rätts
Protocollsutdrag under d. 1. Martii 1681, varuti en Finnes, vid namn Johan
Philipssons ansökning att få taga Nybygge på Kronans Allmänning vid
Örträsket, som skall vara belägit en gammal mil ifrån Lands Rå emellan
Umeå och Ångermanland, remitteres, med tillstyrkande till dåvarande
Gouverneurens och Landshöfdingens i Wäster Norrland vidare bifall. Härav
förmente nu Hægglund ytterligare ostridigt vara, att såväl Armsjön som
Örträsket av ålder hållits för Ångermanlands Allmänningar, och att Snödan
likaledes tillhörer Nordmalings Sochn. Anseende således dess gjorde
påstående om Hwitberget, såsom på denne sidan om Örträsket belägit för
lagligen bestyrkt, och även att Klock eller Hwitsten rättmäteligen bör
innesluta Snödan under dess gl. Bohlstad Ångermanland eller Nordmalings
sochn. Renhorn åter ville ej hava något avseende på ovan berörde
handlingar, av den grund, vad Snödan rörer, att Norrby och Sörbyns
Jordägares förening därom ej kan förringa 3.dje Mannens rätt därtill, som
aldrig blivit hörde. Och som Armsjön blivit i äldre tider transporterad
under Wästerbottn, och Örträsket likaledes därunder är belägit, kunnande
han Johan Philipssons erhållne remiss så mycket mindre något vitsord
tilldela, som densamma per male narrati tros vara utverkad, så förmodade
Renhorn berörde handlingar vara av ringa betydelse, och yrkade därföre
sträckningen länen emellan efter de grunder som dess Memorial utstakar.
Till mera upplysning och redighet härom förekallades och antyddes
Lantmätarne Walanger och Clausén att forderligast transportera bägge
länens prætensions Chartor i en mindre Schala, vilket på deras
verkställighet således ankommer.
Efter middagen.
Åter till sidans början
S:D: Sammanträdde åter Deputationen, då Provincial
Fiscalen Hægglund återlämnade Krono Befallningsman Renhorns förmiddagen
ingivne Memorial och däruti åberopade handlingar med följande erinring och
tilläggande till Protocollet:
Emot Hr Krono Befallningsman Renhorns i dag förmiddagen
ingivne Memorial finner jag min Embetes skyldighet fordra att i all
ödmjukhet erinra, det
1:mo. De vittnen som blivit avhörde angående
läneskillnaden Wäster Norrland och Wästerbottn emellan såsom långvägade
och även utom Nordmalings sochn vistande, varken varit där vid Kyrkan,
eller i sockenstugan tillstädes då Hr Befallningsman Westman därom låtit
efterfråga, varav denne emot avlagde vittnesmål stridande puncten av sig
själv förfaller. Likasom enär
2:do. Hwitbergets rätta läge av Hr Commissions
Lantmätaren Walanger nu gjorde Geometriska avfattning bevisas, och av
därvid tillstädes varande vittnen blivit bestyrkt, så äger ju tvivelsmålet
därom numera icke rum, helst jag ock tillförne nämt min påstådde
sträckning ifrån Norrberget till Hwitberget i samma linea och väderstreck
emellan Åsele och Lycksele Lappmarker intill Norska gränsen böra för
huvudsakelig läneskillnad anses och fastställas.
3:tio. Om Höga Herrar Landshöfdingarne i bägge länen
utan föregångne undersökningar haft sig kunnigt läneskillnads sträckningen
och densamma omedelbarligen kunnat uppgiva och stadga, så hade i sådant
fall alle andre nu förevarande laga omgånger varit onödige. Men emedan
sådant genom laga rannsakning och Dom funnits böra verkställas, så
försvinner ock allt vad Hr Befallningsman Renhorn därutinnan anfört, då
själva prætension åligger den därtill förordnade Actor Publicus å ömse
sidor att föredraga.
4:de puncten, såsom med varjehanda orimliga förtydningar
och obeviste inkast uppfylld tyckes ej förtjäna annat svar än åberopade av
mine förr därom anmälte skäl och omständigheter, vilka Hr Befallningman
Renhorn till ingen del gittat bestrida eller vederlägga. Uvisande Kongl.
Reglementet av d. 24 Nov. 1749 huru långt och brett 1673 års åberopade
Kongl. Placat rätteligen sig sträcka bör, varförutan jag för min ringa
del, ej vet andra Privilegier Åsele Pastorat och Lappmarck vara förunte.
Åter till sidans början
5:to. Vad Ångerbahlen beträffar, så ehuru efter
Wästerbottningarnes förslag, första mötet där skedde året 1758, och varest
de flere år tillbaka alldeles ensidigt anlagt ett femstena Rör, som jag då
trodde var lagl. tillkommit, men nu efteråt fått höra vederspelat, har jag
dock varken för någon domstol eller eljest erkänt samma olagliga Rå för
någon rätt skillnad länen eller Lappmarken emellan, utan i all ödmjukhet
nu åberopar mig vad jag tillförne därom till Protocollet anfört, med
förmodan att 1695 års Jordebok, som påförer Åsele Lappmarck allenast 134
daler 16 öre Smts Ränta icke kan i alla tider och efter skedd uppodling
befria dess innehavare från någon större och emot godheten svarande
utgift, och än mindre tillägna Lappallmogen den påstådde friheten att få
inrymma Ångermanlands förnämsta Allmännings tracter för en så ganska ringa
avgift, vilken av en eller högst 2.ne Byar i Åsele numera storligen
utgöras kunde, i proportion av vad andra Byar och hemman här i Landet
erlägga måste. Varföre och som de i 1505 års Contracts Brev nämde märken
Kläppsjö hällan och Guhlselet endast äro fastställte till skillnad emellan
Ångermanlands Södra och Norra Fögderier, då ingen Lappmarks skillnad varit
in Quæstione. Alltså lärer sådane Contracts märken ej heller nu kunna så
mycket mindre efter Hr Befallningsman Renhorns blotta åtrå dragas till
Lappmarksskillnad, som i sådant fall en stor del av Ångermanlands Byar och
uråldrige Skogsområden skulle oskäligen bringas under Lappmarken, varemot
jag i det högsta protesterar, med erinran, att de vittnet som härmat det
Tåsjö Berget skall varit Råmärke äro ifrån Åsele och där hava sine
släktingar, vilka vilja sig själva intränga ända in på Byeskogarne
därstädes, och förmodas således intet vitsord äga böra.
6:to. Vad Hr Befallningsman Renhorn i denna punct
behagat föregiva och påstå bestrides quam solenissime, såsom utan skäl och
bevis, efter eget godtycke uppdiktat och påfunnit. Men varemot jag med all
vördnad itererar mitt förr gjorde, samt med laga skäl och vittnen
bestyrkte påstående, vilket jag så mycket säkrare hoppas bliva
Högrättvisligen bifallit, som Kongl. Majt. och Kronan ovedersägligen
tillflyter mångfaldigare tjänst och nytta av landet och dess uppodlingar
än någonsin kan väntas av Lappar och Lapplands Nybyggare, så att således
ingen skälig anledning synes vara, att efter Hr Befallningsmans tillbud,
göra den ena kroken av prætions linien efter den andra emellan och inpå
detta Lndets Krono Allmänningar och Byeskogar till någon formell Lands
skillnad. Och som jag för övrigt ej har vidare härutinna att påminna, så
hemställe i all ödmjukhet denne Lands Rå skillnads tvist med allt vad jag
så nu, som tillförne iför Protocollet anfört, till riksens Höglofl.
Ständers Deputations Högrättvisa omprövan och avdömande.
Åter till sidans början
Befallningsman Renhorn ville ej anse desse Provincial
Fiscalen Hægglunds anmärkningar av någon betydelse, emot vad han i dess
Memorial härutinnan påmint och förklarat, anmärkande dock till förläggande
av Hægglunds oriktiga begrepp om 1695 års Lappmarks Ränta, att de uti
berörde års Jordebok för Åsele utförde 134 daler 16 öre Smt endast betalas
av Lappallmogen därstädes för de förmåner med fiske, fågel och djurfång,
som de å deras Lappland på Allmänningen njuta. Nybyggarne skola efter
särskilt skattläggning betala, och när frihetsåren, som snart sker, löpa
till ända för de i senare tider tillkomne Nybyggare, då de likaledes bliva
skattlagde, så förmodar Renhorn, att Ränta för hela Åsele Lappmark bliver
ansenlig nog, och svarande emot de förmåner, som allmogen där äger. Vidare
och ehuru Hwitberget numera föregives vara påhittat, och Wäster
Norrländska prætensions linien dit uppdragen, ville dock Renhorn ej
erkänna det för något Lands Rå skillnads märke, eller Rå emellan
Lappmarken och bebodde Landet, såvida någon stadfästelse därå av Höga
Överheten i forna tider aldrig skett, och vad nyligare därom talats,
endast är efter härmelser och gissningar. Något skäl till läneskillnads
sträckningen trodde Renhorn eljest ej kunna eller böra dragas därav, att,
enligt vittnesmålen en eller annan av allmogen betalt tionden till
probsten i Själewad, emedan sådant på flere ställen kunnat hända, havande
de förmodligen den tiden sådant skedde, för egen bättre bekvämlighet skull
hållit sig till Själewads församling och av den grund, såsom åhörare,
visat sin erkänsla. Och ehuru ostridigt är att Lapparne, förnämligast för
Renbetets nyttjande skull legat vitt omkring på Allmänningarne, samt
följaktligen även kunnat understundom sträcka inom Ångermanlands
prætenderade skatte område, varav de likväl ej annan förmån haft, utom
betet, än att de, för brännvin och andre starke drycker, efterlämnat dess
lilla egendom, samt såmedelst råkat i det beträngde tillstånd, varuti de
nu nödgas sig besinna. Förmente dock Renhorn, att de erhållne
Privilegierne skäligen ej böra frånkännas, utan som de igenom capitulation
kommit under Sweriges Krono, och följaktligen äro fritt folk, så troddes
de ock böra som andre undersåtare skyddas, önskande dock för dess del
gärna, att Deputationen ville göra Krono Befallningsman föreställning om
deras bortdrivande till deras hemvister ifrån bebodde Landet, då mycken
skada och oreda kunde hämnas och förekommas.
Åter till sidans början
På tillfrågan om någondera av Actorerne äskar besiktning
vid Junsele, Tåsjön, eller på något annat ställe, eller om något folk å
berörde tracter givas, som sträcka med sine ägor intill det ena eller
andra länets prætensions linier, och således höras böra. Svarade, såväl
Renhorn som Hægglund i synnerhet, att de för deras del finna både
besiktning och annat mindre nödigt, såvida den upplysning och de
handlingar, som möjligen stått att erhålla, redan blivit förebragte.
Erinrande dock härvid Renhorn, att Böhlens Byemän i Junsele Sochn söka
försvara Kortingselet för någre slåtter, som de där avbärga, vadan de ock
för någre år sedan, uppå gjord ansökning hos dåvarande Landshöfdingen i
Wäster Norrland, numera Præsidenten Cronhjort fått tillstånd att nedriva
en koja för Nybyggaren Salomon Berg och honom bortdriva, ehuru han med
Konungens Befallningshavandens i Wästerbottn bifall fått sig därstädes
nedsätta. Skolande dock sedermera, efter utsyning och erhållit
vederbörligt tillstånd på Wäster Norrländske sidan, en annan Nybyggare
ifrån Kramfors å berörde ställe sig nedsatt, med vilken Böhlens Boerne
Renhorn vitterligen ingen process eller rättegång hava, ehuru de eljest
tid efter annan velat tillägna sig, och åverka Allmänningen däromkring,
och när sådant av Renhorn åtalats, skola de igenom exceptionem fori och
eljest alltid sökt undanflykter. Anseende Renhorn sådant med det mera, som
å Ångermanlands sidan tid efter annan blivit Lappmarken till skada
förövat, för desto större både obillighet och tredska, som Allmänningen å
Ångermanlands sidan efter Wästerbottniska prætensionen, ändå bliver
större, än att den kan nyttjas.
Åter till sidans början
Hægglund åter hölt före, att efter sådan prætension
ingenting bliver övrigt, när de i lag grundade och bestådde Sockne och
Härads Allmänningar komma att först utbrytas, varemot på Wästerbottniske
sidan 10.dubbelt större Allmännings tracter vilja försvaras. Detta ansåg
Renhorn för ett grundlöst föregivande, ävensom han ej kunde finna någon
grund till Sockne och Härads Allmänningarne på annat sätt, än såvida de
förut äro avröste. Vidare anmälte Hægglund, att ehuru, enligt upptedde
utdrag av 1753 års Wäster Norrlands Jordebok, Kronohemmanet Röström hörer
till Fjällsjö sochn, är därstädes roterat, utgör Båtsman och 10.de till
Kyrkoherden därstädes, så skall dock igenom Wästerbottniske prætensions
linien detsamma tillika med Kronohemmanet Kläppsjö, av samma beskaffenhet,
med flere, dragas under Wästerbottn, varemot han på det högsta
protesterade. Men Renhorn ville ej gå ifrån dess prætension, utan hölt
före, att Röström och Kläppsjön med de flere kunna ändå avrösas och
förbliva under deras förra Sochnar, fast han för Renbetets skull får
linien fastställd.
Slutligen anmälte Hægglund och med Domhavandens i Orten
brev viste, att en Härads syn rörande Hægglunds hemman i Frånö den 3.e
infallande Julii, kommer att hållas, vilkens bevistande för honom skall
vara oundgängligt, begärade fördenskull så i anseende därtill som även
därföre, att han fått någon värk i dess ena fot, Deputationens tillstånd
att få resa hemåt, helst saken numera är utagerad, och något annat således
ej återstår än utslagets avhörande, vartill han med Deputationens
tillstånd vill förordna någon annan i dess ställe.
Häröver
Avsades
Att Deputationen, i anseende såväl till det närmare
utlåtande, som av Hægglund, vid acternes genomgående, torde äskas, som ock
därföre, att han justeringen över vad i dag blivit anfört bevista bör, ej
kan bifalla Hægglunds hemresa på annat sätt, än såvida han till den 5.te
Julii infallande om aftonen tilltror sig kunna återkomma.
Åter till sidans början
Åter till förteckning över historiska dokument
Texten har ställts till
förfogande av Nils-Erik Molin, Järnäsklubb. Läs mer
om gränsdragningen i boken Landskapsgränsen mellan
Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark
(Thalassa förlag 2007).
|
