Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Bredbyn 27 juni 1764
Till skillnad
från merparten av protokollen har detta inte skrivits av från akt X35 i
Lantmäteriets arkiv i Gävle, eftersom detta dokument har en lucka
omfattande perioden 27 juni–11 december 1764. Det har
emellertid visat sig att Nils-Erik
Molin, Järnäsklubb, har en avskrift av samtliga protokoll, gjord efter
en dombok från Nordmalings socken. Han har välvilligt ställt de saknade
protokollen till förfogande. Deputationens originalprotokoll återfinns
annars i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar, R3367 (gammalt nr
80a), blad 120–325.
Text inom klammer har lagts till av webbplatsens
innehavare för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben
anges de ibland även med standardiserad stavning.
Åter till förteckning över historiska dokument
År 1764 den 27 Junii närvarande uti Bredbyn Riksens
Höglofl. Ständers Landt Rå skillnads Deputations samtel. Ledamöter.
S:D: Protocollet den 26 i denna månad justerades, varefter Actores
Publicii Provincial Fiscalen Daniel Hægglund och Krono Befallningsmannen
Zacharias Renhorn begärte, den förre, att få ett dess vittne Erik
Christophersson [Erik Kristoffersson] i Matarbodom [Mattarbodum] edeligen avhört uti vad han kan hava sig
kunnigt, såväl om Läneskillnadssträckningen ifrån Hwitberget [Vitberget] till Karpsjö
Kasen [Karpsjökasen] och så vidare till Wälling Berge [Vällingberget], med mera, som ock angående Rå
skillnaden emellan Lappmarken och bebodde landet, och Renhorn, att på lika
sätt få vice Länsman Eric Gafwelin, Nybyggarne Nils Danielsson i Gulsele, Salmon Pålsson i Tjern
[Tjärn] och Daniel
Pålsson i Breträsk [Bredträsk] tillika med Skatte Lappen Zakris Ohlsson på
Siksjö Landet, såsom vittnen avhörde. Viljande Renhorn i brist av Rå och
Rör, med desse vittnen visa, Skatte landens beskaffenhet och läge emot
bebodde Landet, samt vad de eljest kunna veta om gl. härmelser Lappmarken
och Ångermanland emellan, så ock rörande den uppgångne Prætensions linien
å denna sidan emot Åsele Lappmarck, om vilken sistnämde Renhorn inlämnade
Länsman Pehr Gafwelins, Nybyggarne Erik Pärssons i Lafsjön och Mats
Johanssons i Bellviken, samt Lapparne Pär Pärssons, Lars Hanssons, Arfwed
Wanikssons, Arfwed Nilssons, Olof Ohlssons, Olof Jöranssons, Thomas
Håkanssons och Pär Jonssons berättelse, av innehåll, att då berörde Linea
av tillförordnad Lantmätare och Actor på Wäster Norrländska sidan skulle
uppgås, och de i sådan avsikt kommit till Ångerbalen, skola de på Sochn
fullmäktigernes ifrån Junsele och Själewades tillstyrkande, gått ifrån
Ångerbalens, stundom i Söder sedan i Norr och änteligen i Wäster till
Hwitberget, vilken sistnämde sträckning, om den ifrån Hwitberget
fullföljte, skall visat dem långt Norr om Åsele Kyrka och så till fjället.
Men ifrån Hwitberget skola de sedan avbrutit och gått till Södern, och
Sydwästen, längre fram till Wästern och sedan till Norden, vilken
sträckning skall avskurit ett gott stycke av yngre Lars Hanssons
Skatteland, en större del av Pär Pärssons land, samt halva både Remmar
Lapp landet och Arfwed Wanikssons. Därifrån skola de gått i många krokar
till Nybygget Tjern, som Olof Ohlsson äger, varigenom häften därav, så väl
som 2:ne Nybyggares i Rödvattnet och Arwed Nilssons land, blivit avskurne,
vidare skola de fortfarit ifrån Tjern litet söder om Nybygget Holmträsk
till Anders Jöranssons land i Guhl kiäl [Gulkäl], sedermera åt Guhlsele
och i Norden bredevid Ångermån Älfwen, därifrån vid pass en halv mil,
varest sträckningen tagits över älven åt Bellwiks Nybygget, sedan ett gott
stycke uppföre bredevid Ormsjö–Älfwen, och så därifrån i Västern till
västra ändan på Tåsjön. Skolande denna sträckning ifrån Guhl selet
avskurit en del av Olof Jöranssons land, mera Sakris Ohlssons, ännu mera
Håkan Anderssons och Pär Jonssons, samt halva Saltsjö landet.
Åter till sidans början
Vid denna berättelse gjorde Hægglund den anmärkning, att
den rörer Subscribenternes egne Lapp och skatteland, varföre han å
densamma, såsom eljest även ogrundad, intet avseende hava vill. Men att
Renhorns åberopade vittnen edeligen avhöras måtte, ville Hægglund ej
bestrida, De förekallades därföre och jämte Erik Christophersson på avlagd
vittnesed, samt undfången varning för mened, och tillsägelse, att ej
inblanda i vittnesmålet något som rörer deras egne Rå eller Byeskillnader,
berättade först och särskilt Erik Christophersson [Erik Kristoffersson] om
81 års ålder och född i Sidensjö, att han väl icke vet något med visshet
om Lands Rået, men att Själevads Sockne Boer ständigt fiskat uti Sehlet
Gisäcken kallat i Gigån, Stafwers wattnet, Tallwattnet [Tällvattnet],
Långwattnet och Ljuswattnet intill dess de själva samma fiskelägen för
Krigstidernes skull, och i brist av folk övergåvo, och Lapparne Pär
Hansson och Lars Hansson sig därstädes nedsatte, det kunde vittnet med
visshet säga. Skolande berörde Lappar ifrån den tiden tills för 3. år
sedan vid pass, betalt 10:den till Probsten i Själewad, men ej någon
avgift, varken av dem eller förra innehavarne av berörde fisken till
Kronan, den omständighet skall dock härvid tillika varit, att Lapparne nu
där samma tid ständigt måst vika ifrån fiskevattnen, då Byemännen själva
dit kommit. Att Ångerbalen varit hållen för Rå emellan Ångermanland och
Wästerbottn sade vittnet sig hört av Agnäs Boerne för mera än 30 år sedan,
vilka även hållit densamma för Bye Rå gång sig och Örträsk emellan. Utom
dess skall ock vittnet hört samma Ångerbal nämnas för Lappmarks Rå, men
sade omsider vad lands skillnads sträckningen dit angår, att det vore
allenast ett mummel, och ej något som med visshet kan utgivas. Någon
berättelse hade vittnet eljest hört om Hwitberget, men den skall vara ännu
osäkrare och mindre pålitelig. Uppl.
Åter till sidans början
Eric Gafwelins vittnesmål var, att han ej vet av något
Lands Rå vidare än att Båga lian hållits för skillnad Lapp landet
Stafw--jaur och bebodde Landet emellan, vilket Nybyggarne i Remmaren skola
berättat. Eljest har vittnet hört lappar klaga över intrång av Swänska
allmogen på deras skatteland. På tillfrågan berättade även vittnet att
Arfwed Nilssons skatteland sträcker något utom och på Östra samt Södra
sidorne av Karpsjö Kasen, varintill 3:ne Nybyggare sig likaledes nedsatt.
Olof Ohlssons Skatteland åter skall sträcka ovanom berörde Karpsjö Kasa
till Södra Åsele sjön, ävensom Saltsjö landet, efter gamle Länsmannen
Abram Grelssons för vittnet gjorde berättelse, skall gå till södra ändan
av Bässele [Bästselet]. Emellan Kortings sele [Kortingsselet] och
Kubbevägen, varest Lapparne ständigt leta sine Kreatur sade vittnet sig
vid hitgåendet dels själv sett, dels ock av andre hört, vara gott renbete.
På närmare efterfrågan erinrade sig vittnet ock, att Pär Nilsson i Kubbe
vid tillfälle sagt, det Karpsjö Kasen vore skillnad emellan Ångermanland
och Lappmarken. Om Wälling berget vet vittnet för övrigt icke vidare, än
efter dess faders berättelse, att Ruske Man i Junsele Sochn det innehaft,
men sedan bortbytt till en nästgränsande Lapp emot Ässe åhn [Ässan],
såvida omkring berget varit tjänliga tillfällen till djur fång, och i
Älfwen gott bäfwer fiske. Uppl.
Åter till sidans början
Efter middagen.
S:D: Fortfor Deputationen med de vittnens avhörande, som förr middagen
vittnesed avlade. Tilläggande Gafwelin, på anmälan, vad han hört berättat,
att han av Pär Andersson i Öster Tåsjön hört sägas, det Nybyggarne
därstädes tvistat med angränsande Lappar om ägor till 2:ne Näs, Skunck
näset och Strids Näset kallade, och att de sedermera om det förra
överenskommit, men lapparne ifrån det senare under slagsmål efter härmelse
blivit drevne. På Renhorns begäran frågades vittnet, varest Gärsele
[Gärdselet] och
Junsele äro belägne, vartill svarades, att Gärsele ligger Norrom Böhlen
vid Åkroken. Men Junsele på Södra sidan emellan Böhle och Mo. Uppl.
Nils
Danielsson 45 år gl. berättade sig under dess 12 åra vistande i Guhlsele
varken av Junsele eller Åsele boer hört något Rå nämnas dem emellan, men
gamle Män på Hällan skola för vittnet berättat, att Olof Ohlsson i Tjern
skall sträcka med sine ägor till Åsele Sjöarne. Och vet vittnet eljest,
att Gärdselet är beläget vid pass 1/2 mil ovanföre Böhle By i Junsele
Sochn, ävensom honom ock kunnigt är, att Ruske Man i ber.de Socken och och
Lappen på Jöran Ohls Landet bytt Wälling berget och Ässe åhn sig emellan,
på det sättet att Ruske man behållit ån och Lappen berget. Om renbetet
emellan Kortings selet och Kubbemohn berättade på efterfrågan för övrigt
vittnet, att det vore gott, och att lapparne av den grund utan åtal
där ständigt betat sine renar. Uppvisande eljest med handlingar, att han
på Åsele Härads Rätts tillstyrkande medelst protocolls utdrag d. 4.
Januari 1753, njutit den 21 april påföljande, Konungens
Befallningshavandes i Wästerbottn Frihets Brev på dess Nybygge Guhlsele om
1/4 Mantals skatt. Uppl.
Åter till sidans början
Salmon Påhlsson på 35. året gl. född i Åsele,
berättade sig ej avveta någon skillnad emellan Lappmarken och
Ångermanland. Men att Långvattnet som vittnets Nybygge Tjern är anlagt på,
sträcker 3/4 mil nederom Wäster Norrländska prætensions linien, som stryker
igenom själva Tjerns gård och ägor, sade vittnet sig förvisso veta,
ävensom vittnet ock själv sett vid yttersta Åsele Sjön, som likaledes
hörer under Långvattnet, en gammal Bond Badstufwa med mossa på taket
överväxt, och vid såväl denna som en annan bredevid belägen Sjö av samma
namn, Kapp Kojor och så kallade Rögor. Om Arfwed Nilssons land har vittnet
den underrättelse, efter sägn, att det skall ligga på denna eller Östra
sidan om Karp sjö Kasen, och att Tjerns Nybyggarne av den grund blivit förbudne, att ej längre gå
än
till Risberget med deras sträckning. Utom allt detta har jämväl vittnet av
dess gamle far och andre hört sägas, det någon oenighet varit emellan
Ruske Man och angränsande Lapp om Wälling berget och Ässe åhn, vilken dock
igenom förening skall slutits på det sättet, att Lappen behållit det förra
och Ruske Man den senare. Vetande även att Gärd selet ligger en halv och
Kortingselet halvannan mil ovanföre Bölens By i Junsele Sochn. Uppl.
Daniel Påhlsson 27 år gl. född i Nordmalings Sochn berättade sig hört av
dess Mor och Morbror i Movattnet, att Bullerforsen skall hållits för
skillnads märke emellan Lappmarken och bebodde Landet, men om sträckningen
ifrån berörde fors går till Ångerbalen eller ej vet vittnet icke. Eljest
påminte han och för visso kunde säga, att skattelandet Tallvattnet
[Tällvattnet] på
vilket han bor, sträcker sig ifrån Bullerforsen vid pass halvannan mil
neråt landet, till ändan på Aspselet eller något nederom. Skolande ifrån
vittnets hemvist Breträsk [Bredträsk] till forsen vara 5 1/2 fjärdingsväg, ävensom
till Aspselet i söder eller väster ifrån Breträsket räknas ungefärl. 1/2
mil. Uppl.
Sakris Ohlsson berättade sig hört att skillnaden emellan
Lappmarken och Ångermanland skall gått söder om Ässe åhn till
Wällingberget och sedan på södra sidan om Smulukammen. Erkännande dock, på
efterfrågan av Deputation, att han med dess skatteland Siksjölandet
kallat, stöter emot alle desse märken. Om Bässele har vittnet även hört,
efter härmelse av Saltsjö lands lapparne, att det skall hållits för
skillnad emellan bebodde landet och lappmarken, samt tillika för Lapplands
Rå. På tillfrågan förklarade sig än ytterligare vittnet, att Wällingberget
ligger i Sydwästen om Ässeåhn. Uppl.
Åter till sidans början
Flere vittnen voro nu å någondera sidan ej att åberopa,
varföre Hægglund ingav till protocollet ett Memorial med alle därutinnan
åberopade handlingar, Lydande samma Memorial som följer:
Sedan Wäster Norrlands huvudsakliga prætensions linea
emot Wästerbottns Lähn numera blivit med gamle, förmodeligen laggilte
Råskillnads och hävde märken, genom åtskillige ojävade, edeligen avhörde
vittnen, Chartor, samt andre obestridlige vittnesbörder behörigen styrkt
och fulltygat, att rätta skillnaden av ålder varit hållen ifrån Hwitsten
som ock kallas Klocksten vid havsjöstranden till Rappängsris Rå, Räfwels
Kläpps Rå, Skvalpsjö hällan, Högsjö Klubben, Trållberget, Råberget,
Bjänlands bäcks Rå, Rörtjernen, Norrberget och Hwitberget, samt så vidare
därifrån i rätt linea emellan Åsele och Lycksele Lappmarker ända fram till
Norska gränsen. Så anhåller och påstår å Kongl. Majts och Kronans samt
Wäster Norrlands Lähns vägnar, jag allra vördsammast, det täckes Riksens
Höglofl. Ständers tillförordnade Landt Rå skillnads Deputation samma
läneskillnads sträckning i förmågo av 12 Cap: JordeBl Högrättvist att
gilla och fastdöma, samt i följe därav lika Högrättvist förklara och åter
lägga hela Åsele Sochn och Lappmark ifrån Wästerbottn under dess rätta
Laga Bohlstad Ångermanland i Wästernorrlands Högdingedöme, och deet på
följande förmodel. tillräckliga skäl och omständigheter, såsom
1:mo Att Åsele Sochn och Lappmark, som ock uti alla
gamla Skrifter, Böcker och Handlingar kallas Ångermanlands Lappmark, genom
den däröver författade Geometriska Charta bevises vara liggande mitt för
och emellan Ångermanland å ena sidan, samt Norska gränsen å den andra, och
således emot dess naturliga läge hädanefter så mycket mindre synes böra
lyda under Wästerbottn och dess oeconomie, som Kongl. Majt och Kronan
därav ej ringa avsaknad och minskning uti inkomsterne, redan nog märkel.
lidit, varom Höglofl. Kongl. Kammar Collegii till Konungens Höga
Befallningshavande i Orten den 14 Junii 1756, avlåtne Höga skrivelse
vidare handlar, och varförutan Wästerbottn finnes på Nordöstra sidan ifrån
Åsele ganska vida med Lycksele Lappmarck avskilt.
2:do Har Åsele av ålder ovedersägligen varit och ännu är
ett särskilt Tingelag under Ångermanlands Jurisdiction lydande.
Åter till sidans början
3:tio finnes berörde Åsele av urminnes tider allt intill
året 1700de hava varit en annexa under Anundsjö Pastorat i Ångermanlands
Norra fögderie, vilka alla sannfärdige omständigheter äro ostridige, och
även med Anundsjö Kyrkobok ej mindre än Hr Comministern Thunæi vittnesbörd
nogsamt bevisliga, samt att
4:to Åsele Prästerskap ifrån Ångermanland njuta deras
stat och lön både i Spannmål och Penningar, hörande jämväl under
Hernösands Consistorium och Prästemöte, med mera. och
5:to Underhålles Gästgifweriet i Åsele av Herr Krono
Befallningsman Westman i Norra Ångermanland, vartill även kommer
6:to Att alle andra Landskaper, som stöta emot
Lappmarker, hava dem var för sig underlydande såsom i synnerhet att nämna
Jämteland och Dahlarne, ej mindre än hela Wästerbottn. Men varföre
7:mo Åsele, vad oeconomien beträffar, blivit söndrad och
underslaggad Wästerbottns Höfdinge döme tyckes endast därav hava
härflutit, att såväl dess rätta belägenhet, innan avfattningen År 1758
skedde, varit okunnig, som ock att i Wästerbottn av gammalt funnits
särskilte Lappfogdar och Befallningsmän, vilka för deras därav tillflutne
förmåner, gärna velat antaga sig styrslen och uppbörden av den därstädes
vanlige fast ringa Lappskatten, vilken syssla Hr Krono Befallningsman
Westman i Ångermanlands Norra Fögderie, såsom närmast boende, dock
oförgripligen hädanefter och sedan Åsele Lappmarck under detta Län
återvinnes, torde så mycket bekvämligare än Herr Krono Befallningsman
Renhorn kunna ordentel. bestrida och fullgöra utan någon annan tillökning
på lönen än den i Åsele vanlige så kallade nästens åtnjutande, som den
senare bor mera avsides i Umeå Sochn och följaktligen med större besvär
och kostnad måste därifrån årligen resa igenom hela Norra Fögderiet åt
Anundsjö Sochn intill Åsele Lappmarck.
Åter till sidans början
Då och när bem:te Åsele Lappmarck således med rätta
återkommer under sin gamla Bohlstad Ångermanland, förmodar jag i
ödmjukhet, att alla uti Åsele Pastorat befintlige hemmans bruk och
Nybyggen, som numera till större delen blivit i så fullkomligt stånd
satte, att de verkeligen äro så goda, om icke bättre och fördelaktigare ån
flera skattlagde hemman och Nybyggen här i Landet, skola icke allenast
likmätigt Kongl. Majts Nådige Reglemente av den 24. Novemb. 1749 Geometrie
avtagas, och till vissa Mantal efter ägornes godhet och beskaffenhet
behörigen skattläggas, samt i Kronones Jorde Bok upptagas, utan ock åt
Åboerne med deras folk, som till ej ringa antal ifrån detta landet till
Åsele inflyttat och sig därstädes ifrån alla eljest vanlige Kronoutskylder
undandölje, ej mindre än andre deras vederlikar härå orten vederbörligen
befordras till Rök och Mantalsskrivning, samt behörige utskylders
erläggande, på det Kronans rättmätige drätsel därigenom måtte förökas, och
Båtsmans Roteringen jämväl förstärkas.
Och alldenstund till detta högt angelägne ändamåls
vinnande är likaledes nödvändigt, att skiljo sträckningen emellan Åsele
Lappmarck och socknarne här uti Ångermanland jämväl varder till all tvists
och oredas förekommande nu och för framtiden, vid detta tillfälle Lagl.
fastställd. Fördenskull påstås allraödmjukast att Höglofl. Deputationen
täckes i anledning av redan förebragte edelige vittnesmål och andre skäl,
1758 års Lantmätare Charta, 1505 års Lagmans Dom brev över Rågången
emellan Ångermanlands Södra och Norra Fögderier, Hr vice Härads Höfdingen
Nils Hambergs och Expeditions Krono Befallningsmannens Jacob Bureströms
skriftel. Betänkande av d. 2. och 28 Aug. 1756, samt Riksdags
Fullmäktigarnes Eric Abramssons i Böhlens och Jon Olofssons i Risnäs samma
år givne förklaringar och påståenden den sig grundande på därvid bifogade
Laga Kraft vunne Tingsdommar av d. 2. Januari 1699, den 5 Januarii 1728,
den 17 Januarii 1736 och 16 Sept. 1755 Högrättvisligen förklara och
domfästa denne Lappmarcks hävde skillnad ifrån uråldrig skillnads märket
Hwitberget i Nordmaling till Berget Karpsjö Kasen i Själewads sochn,
därifrån till Wällingsberget i Junsele Sochn, därifrån åter till Yxholmen
uti Ballwiken uti Fjällsjö sochn, och så vidare över SteksundsHolmen i
Tåsjö Norra åmynnet, rätt fram intill Jämtelands gränsen.Och alldenstund
efter denna rättmätiga prætensions linea åtskillige under Lappmarks
friheten nu varande Nybyggen och hemmans bruk således kunna komma inom
Ångermanlands gränsen, så synes dock sådant vara så mycket skäligare och
rättmätigare, som själva belägenheten solklart visar, att de, såsom i en
kil nederåt ifrån Lappmarken, just emellan Socknarne i Ångermanland, å
allmänningarne därsammastädes i senare tider finnas anlagde, men åboerne
med deras folk lika fullt, till Kongl. Majts och Kronans Höga Rätts och
drätsels förminskande, härtills varit undanstuckne och skyddade under
Lappmarcks privilegier, samt således såsom Lappar ansedde, och ifrån alla
onera personalia och realia befriade, ehuru inga Lappar, som Höga
Överhetens mening torde hava varit, utan allenast Swänska Män och Qwinnor,
alla uti Åsele Pastorat eller Lappmarck befintel. hemmans bruk och
Nybyggen antagit och uppodlat.
Åter till sidans början
1:mo Ibland de åberopade
bilagor finnas Kongl. Kammar Collegii till Konungens Befallningshavanden i
Wäster Norrland den 14 Junii 1756 avlåtne skrivelse grundad på hans Kongl.
Majts den 27 förutgående April gjorde förständigande, av innehåll att som,
efter inhämtad underrättelse, ett stort antal hemman och Nybyggen, oaktat
de inom Ångermanlands gränsen äro belägne, skola söka att skydda sig under
Åsele Lappmarck, samt under de privilegier och förmåner, som Nybyggarne i
Lappland äro tillagde, bestående i synnerhet uti den så kallade
Lappskatten, son Lapparne allenast årligen betala, varigenom desse angivne
hemman och Nybyggen skola undgå alla såväl onera personalia och realia,
såsom Båtsmans håll, skjuts Durchmarscher, inkvarteringar, med mera, vilka besvär likväl skola ligga på deras grannar och övriga hemmans
åboer uti Ångermanland, som dock med sämre hemmansbruk skola vara
försedde. Alltså och till vinnande därav å ena sidan att de Lappländske
Nybyggen må bibehållas vid en orubbad besittning av de dem förunte
förmåner, helst Lapparne i annor händelse torde deras uppodlingar och
Nybyggen antingen med lamhet hantera, eller alldeles försumma och
nedlägga, men å den andra tillika, att sådane Nybyggen och lägenheter som
icke kunna eller böra räknas och begripas under Lappmarken, utan äro
verkeligen belägne inom Ångermanlands gränsen måtte undergå ordentelig
rev- och skattläggning samt inrotering till såväl Kronans inkomsters
förökande, som Båtsmans hållets tillväxt, begärer Kongl. Collegium, att Hr
Landshöfdingen forderligast ville inkomma med berättelse och betänkande om
och huruvida detta verkställas kan utan en emellan Ångermanland och
Lappmarken föregående avvittring, varigenom säkrast torde utrönas vad
under Lappmarken egenteligen höra och under Lappskatten begripas bör, men
åter det därifrån avskiljas, som under Ångermanland av den där brukelige
skattläggnings metoden kommer att läggas.
2:do Högt Sal: i åminnelse
Konung Carl den XI tes Brev av den 21. Octob. 1686, varuti förklaras det
Åsele Lappmarck framgent skall höra och lyda under Anundsjö Pastorat, emot
det Pastorn därstädes förpliktas att hålla Lappmarks Allmogen en ständig
Cappellan, och honom vid Åsele underhållas utan något Hans Kongl. Majts
eller Statens Gravation.
Åter till sidans början
3:tio Högt Sal: i Åminnelse Konung Carl den XII tes Brev av den 12. Dec.
1699, varuti förmäles, att berörde Åsele Lappmarck 1696 den 5. Febr. skall
igenom nådig resolution blivit underlagd Pastor ifrån Arwidsjaur i Piteå
Lappmarck, varå dock någon verkställighet ej följt vidare än att Consistorium i Hernösand fått underrättelse och ordres
därom.
4:to En avskrift av 1505 års Lagmans dombrev över Rågången emellan
Södra och Norra Ångermanlands Fögderier, varuti, ibland andre märken
Giulsilla, Kläppsjö Hällan och Hwit Hög berget finnes för Laga Rå
fastställde.
5:to Sollefteå Härads Rätts Protocolls Utdrag av d. 16
Sept. 1755, varuti Ässe åhn istöd av flere Domar och ett Lagmans Dombrev
av år 1511 finnes vara en gl. tillydighet under Ruske by i Junsele Sochn,
och att av den grund Nils Danielsson i Guhlsele blivit pålagd i då
instämde målet vid ber:de Härads Rätt att svara, rörande olovl. nedersatte
bäfwer wåhner i samma å.
6:to Sollefteå Härads Rätts Utslag d. 17. Januarii 1736,
varmedelst Länsman Gafwelin i Åsele, som anklagats för åverkan på ett vid
Guhlselet anlagt Jerf giller blivit ålagd att därföre svara vid berörde
Rätt, såvida av uppviste attester Härads Rättens Resolution av år 1705 och
1505 års Dombrev Guhlsele befunnits vara inom Sollefteå Tingslag belägit.
7:mo Åsele Härads Rätts Protocoller d. 5 Januarii 1728
och 2. Januarii 1699, efter vilket förra åtskillige Lappar pliktat var
sine 3. daler Smt för det de idkat fågel och djurfånge på den intell
Böhlens Byeskog i Junsele Sochn gransande Krono Allmänning, och enl. det
senare äro Lapparne vid 40 markers Smts vite förbudne, att sätta sig på
Junsele Sochns skog och därintill stötande Krono Allmännigar, på det
djuren såmedelst ej må avhindras ifrån Byeskogarne.
8:vo Nordmalings Härads Rätts Protocolls Utdrag d. 1
Martii 1681, varmedelst Johan Eskillsson i Årrböle [Orrböle] och Mårten
Nilsson i Nyåker blivit öppet lämnat, på gjord ansökning, att idka
fjällfisket uti de sjöar på Allmanningen, som ovanföre Mjösjön och Bjerten
belägne äro, såvida sistnämde Byars Jordägare skola nedsatt sig på Sochne
allmänningen.
Efter uppläsande av allt detta, med det mera, som Acten vidfogat finnes,
begärte Renhorn i anseende till vidlyftigheten att få såväl Memorialet som
handlingarne över morgondagen till genomläsande, och förklarings
avgivande, då han även vill inkomma med dess sluteliga påstående. Vilket Renhorn av Deputationen beviljades.
Åter till sidans början
Åter till förteckning över historiska dokument
Texten har ställts till
förfogande av Nils-Erik Molin, Järnäsklubb. Läs mer
om gränsdragningen i boken Landskapsgränsen mellan
Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark
(Thalassa förlag 2007).
|
