Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Långed 20 juni 1764
Avskriften har
skett så troget som möjligt, utan modernisering av stavningen. Oklarheter
i läsningen markeras med frågetecken. Text inom klammer har lagts
till för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben anges de
även med standardiserad stavning.
Åter till förteckning över källdokument
År 1764 den 20 Junii, närwarande uti Ricksens Höglofl:e
Ständers LandtRåskillnads Deputation de i gårdagz Protocollet intagne
Ledamöter.
S.D. Efter hållen Protocoll justering öfwer hwar gårdagen wid Deputationen
förehades, inlemnades uti Actorerne Provincial Fiskalen Daniel Hägglunds,
och Crono Befallningsmannen Zacharias Renhorns öfwerwaro det gårdagen
hållne Syne och Besicktningz instrument, såwäl öfwer Hwit eller Klocksten,
som det mera hwilket Deputationen Besicktigadt, lydande samma instrument
som fölljer.
Hwid then Besiktning som hölts den 19:e denne månad, förekom först gamla
Fierding Stollpen [fjärdingstolpen], norrom Ängerå Bron [Ängeråbron],
efter hwilken inga lemningar mera kunde uptes, utan på wästra sidan om
Landswägen, hwarest den samma skall hafwa stådt, war en liten Sandgrop med
liung på alla sidor omwäxt.
Ungefärligen 30 alnar ifrån berörde Sandgrop på östra sidan om Landswägen,
fants på sielfwa rätta Lineen, som Wäster-Norrländska Landtmätaren sistl:e
Sommar upgådt, wara utmärckt med En stor Stenrösa och påhle mitt uti, som
då i närwaro af Actor och Landtmätare blifwit uprest eller sammanlagd.
Sedan upteddes af Norrbys byemän tillika med wittnet Olof Persson [Larsson?] then så kallade Klocksten [Klocksten/Vitsten] på
Björnöhn [Bjännön], som utan att wara jordfast ifrån sielfwa grunden fants
wara 4 1/2 ahln hög, twärts öfwer ofwan uppå 4 1/2 ahln, och längtsefter 4
3/4 D:o samt nedra ändan till utseende, skapnad och storlek, merendels
lika med then öfra: – Ofwanuppå samma Sten fants ock flere små handstenar
wara uppkastade, hwilka efter Norrbys Byemäns utsago blifwit upkastade
nästl:e sommar i Crono Fullmägtigens och Landtmätarens närwaro.
Ifrån samma Sten ungefärligen 20 alnar till wäster, och hwarest
Wästernorrländska Praetensions Lineen syntes taga sin början, war en stor
Stenrösa med Stollpe uti nästl:e Sommar upprest, hwilken, med the ännu i
Lineen stående stakar, pekade på En ther söder om uti sielfwa wattubrynet
ofwanuppå små klappersten liggande stor Sten af 3 1/2 ahl:rs högdh ifrån
thess Bottn. Längden ofwanuppå 5 ahlnar och bredden 4 d:o, samt äfwen så
stor i then nedra ändan, och till skapnaden merendels Fembkantig.
Nyssnemnde Sten såwäl som then förra, war med flera warf eller hwita
ringar ofwanifrån och nederåt omgifwen, hwilka förmodeligen härröra af
wattnets förminskning.
Åter till sidans början
Uti RappängsRisrået, war En Stenrösa med Stollpe uti, äfwen sistl:e Sommar
uprest, under hwilken, och sedan samma StenRösa blifwit bortkastad, fants
en alldeles wankantig Steen, af högst 2:ne mans Bördor, som, sedan den
blifwit utur den omliggande Jorden uptagen hade mitt in under sig
ungefärligen En hand full med alldeles oförruttnadt Björcklöf, och några
grankottar af samma beskaffenhet.
Then andra Stenen å samma ställe, eller wid pass 1 1/2 ahln wästernorrrom
then förra, wiste sig helt litet ofwerom [sic] Jorden, och war till
storleken ei full mans Börda, under hwilken en rundacktig och tillika
alldeles jordfast Sten fants ligga, som på alla sidor med grus och små
Sand war omgifwen, samt utan then minsta liknelse at någonthere af the
sidstnemnde Stenar med menniskio händer blifwit nedsatte; som dock påstods
af Norrbys Byemän, jemte thet at thesse Stenar å theras sida ständigt
warit hållne för Råskillnad emellan them och Hörneå, hwilcket af the
sidstnemnde alldeles bestriddes.
Till swar på Hägglunds gårdagen giorde anförande, aflemnade Renhorn
fölljande:
At när Deputation hos sig i öfwerwägande låter komma ordsakerne och
driffiädrarne till Hägglunds wittnens utsagor, och dem jemnförer med
Renhorns flere wittnens menlösa sanning jemte de upwiste skriftelige
documenter, Så lärer Hägglund äfwen sielf finna mycken anledning at
åttertaga sitt påstående, at Renhorn therwid tillagde tillmälen, samt dem
sielf hos sig giöma, synnerligen när han af hwad gardagen wid Synen blef
updagadt wäl finner och förstår, det Renhorn mycken wälgrundadt sanning
framfört och påstådt: Renhorn hoppas ock at Hägglund återtager dess
utlåtande, som skulle Herrar Landshöfdingarne i begge Lähnen låtit sig af
Renhorns förslag Dispoonera, hälst Hägglund skall se at han dermedelst
giör Renhorn till mera betydande man, än Hägglund honom skall willja
hafwa. Och hwilket således torde blifwa oangenämt.
Det Rör som Herr Lagman Qwist elljest lagdt på Ångerbalen, förmenar
Renhorn wara af såwäl Hägglund som månge andre Nordmalingz Boer 175?
besicktigadt, och at således någon okunnoghet derom ei kan förebäras;
förmenande Renhorn at Deputationen lärer sidstberörde Förrättning, jemte
flere Laga Actus, enligit dess Höga Instruction, utan någon Renhorns
widlyftigare Förklaring anse och öfwerwäga.
Hägglund häremot anmälte, at han ei kan gå ifrån något af hwad han uti
dess Dictamen anfördt, och lemnade för öfrigit Renhorns nu afgifne swar
derå i dess wärde.
Härpå afträdde Actorerne, Och beslöt Deputationen at i dag fortsättja
resan till Anundsjö at der fullfölja undersökningen om Lähne Skillnads
Lineens widare sträckning: Kommande Deputationen wid förbiresan uti Gideå
Backen at, efter Renhorns gårdagen giorde påstående höra Krono
Befallningzman Olof Westman, uti hwad han, Lähne Skillnaden med det mera
rörande kan hafwa sig kunnigt.
Den 21 Junii Resedag.
Den 22 Dito Stor Böndag.
Åter till sidans början
Åter till förteckning över källdokument
Texten är en avskrift från akt
X35 i Lantmäteriets arkiv i Gävle. Den är i sin tur en odaterad avskrift
av originalet, som återfinns i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar,
R3367 (gammalt nr 80a), blad 120–325.
Avskriften i Gävle har kontrollerats mot det mycket mer svårlästa
originalet i Riksarkivet och befunnits vara mycket trogen. Läs mer
i boken Landskapsgränsen mellan
Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark
(Thalassa förlag 2007).
|
