Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Långed 18 juni 1764
Avskriften har
skett så troget som möjligt, utan modernisering av stavningen. Oklarheter
i läsningen markeras med frågetecken. Text inom klammer har lagts
till för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben anges de
även med standardiserad stavning.
Åter till förteckning över källdokument
År 1764 den 18 Junii, närwarande uti Ricksens Höglofl:e
Ständers Landt Råskillnads Deputation de i Protocollet den 16 hujus
intagne Ledamöter.
S.D. Uti Provincial Fiscalen Daniel Hägglunds, och Crono Befallningsmannen
Zacharias Renhorns, med flere wederbörandes öfwerwaro justerades
Protocollet den 16 i denne månad, hwarwid intet war att påminna: Anmälande
therefter Renhorn i stöd af 1695 års Stadfästade Jordebok för Wästerbottn,
at som någre Nybyggen gräntzande intill Hwitberget, förrberörde år 1695 i
Lycksele ei warit anlagde, hwars åboer kunnat gifwa någon tillförlåtelig
[sic] berättelse om och huruwida samma Berg för LandtRåskillnads märcke
förr eller under den tiden warit at anse, och de som i sednare tider
derstädes sig nedsatt, af hwilka Hägglund sig i wittnesmål betjent, icke
någon säkrare uplysning therom hafwa kunna än den de såsom Främlingar
efter blotta härmelser och gissningar sielfwe fått; Så förmodade Renhorn
at intet afseende på HwitBerget, såsom Landsskillnad hafwas måtte, utan at
det samma tillika med wittnesmålen therom rättmäteligen warder förkastadt
och afslagit.
Hägglunds [sic] häremot förmente wittnesmålen, rörande HwitBerget
[Vitberget] wara så laggillde som tydelige, och wille therföre trygga sig
wid Hwitberget, men som sträckningen till samma Berg ifrån Norrberget för
infallande bergningstid förl:t år ei blifwit upgången, samt
fölljackteligen icke eller på praetensions Chartan utprickad, hwilket han
likwäl trodde wara nödigt, innan något sluteligit påstående om hela
Lähneskillnadens sträckning giöras, och Deputationen theröfwer sig
sluteligen utlåta kan, anmälte Hägglund sig föranlåten at igenom
Commissions Landtmätaren Wallanger genast uppå [sic] berörde Praetentions
Linea ifrån Norr till HwitBerget, och lemnade derföre till Renhorns eget
godtfinnande, om han sielf eller igenom någon annan will samma förrättning
biwista, hällst som Renhorn sielf i sitt Dictamen till Protocollet skall
gifwit anledning dertill.
Renhorn åter sade sig nu ei äga tillfälle at wid sådant giöromål wara
tillstädes, har icke eller någon sådan myndighet at han kan dertill
förordna Länsman, och finner icke hwartill upgående af sådan sträckning
tjenar, såwida Hwitberget, af en hoper Nordmalingz Byemän, i synnerhet då
i Fiällbyggden boende, allenast blifwit updicktadt, hwadan ock
Landtmätaren Wallanger skall haft Konungens Befallningzhafwandens uti
Wästernorrland Order att upgå Praetensions Lineen till Ångerbalen men ei
till HwitBerget.
Åter till sidans början
Till ytterligare bewis af såwäl Hwitbergets som the öfrige
praetensionspuncternes ricktighet, begiärte Hägglund at få fölljande
wittnen Eedeligen afhörde, neml:n.
Giästgifwaren Olof Söderström i Afwa [Ava], Olof Mårtensson i Jernäs
[Järnäs], Erich Hansson [Erik Hansson] i Håknäs, Olof Persson i Långed,
Anders Ohlsson [Anders Olsson] i Gräsmyra [Gräsmyr] och Lars Jonsson på
Wallen [Vallen]: Emot hwilka hwad Andes Ohlsson och Lars Jonsson angår
Renhorn wäl anmälte, at den förra såsom boende i Gräsmyre, stöter med dess
Bya Rågång intill Praetensions Lineen, och den sednare skall uti samma By
äga 2:ne Bröder, men när wittnesmålen afgifwas efter den af Deputationen
förut utstakade grund på det sättet, at något deruti ei inflyter som rörer
deras egne eller Slecktingars Byaskillnad, will ei Renhorn hindra dem at
wittne bära; Och aflade de Fördenskull tillika med alle de öfrige Wittnes
Eden, therpå efter undfången warning för mened, samt at ei inblanda något
som rörer egne eller andre närskylldas till praetensions Lineen stötande
ByeRågånger, berättade hwar för sig först Söderström om 53 års ållder och
född i Umeå Sochn, at han ifrån sielfwa Barndomen af dess Förälldrar
hördt, det Ängerån warit hållen för LandsRå, och at af den grund
Ångermanlänningar wid pass 1720 wisat sig missnögde med Proviantets
skiutzande för krigzfollcket längre norr än till berörde Bro: Äfwenledes
skall wittnet hördt och sielf weta at framl:ne herr Landshöfdingen och
Praesidenten Gyllengrip wid Hans May:ts resa igenom begge Lähnen år 1752
skall warit sinnad at wid Ängerån såsom i Lähneskillnaden, inrätta En
Äreport. Upläst.
Efter middagen.
S.D. vide Häradshöfdingen Wälborne H:r Johan Theet
[Johan Teet], som enligit
Deputationens den 8 i denne månad utfärdade Protocollo Utdrag till Ledamot
å Höglofl. Ridderskapets och Adelns wägnar blifwit utnämnd inställte sig
nu och aflade wanlig Domare Eed, hwarpå honom dess Säte i Deputationen
lemnades.
Härpå fortfors at afhöra deras berättelser som före middagen wittnes Eed
aflade intygade först på samma Ed Olof Mårtensson om 52 års ållder född i
Nordmaling, att under dess 9 års Tjenste tid hos Lars Larsson i Bäcken,
skall Mickel Ohlsson [Mikael Olsson] i Hörne berättadt, att gamla
LandsRået gådt ifrån Klocksten till Tiuf Tjernen [Tjuvtjärnen], widare
till Räfwelsklapps Berget [Ravelkläppen] och så till Sqwalpsiöhällan
[Skvalpsjöhällan]: Wittnets bemelte husbonde skall ock af dess fader
hördt, och sedan för wittnet sagt, at Bäckens eller Hörne Byemän för någon
tid till baka kommit öfwerens med Ängersiö boerne, att få bygga En Såg,
strackst utanföre Ängerå Bron, hwarigenom de förra tillika wunnit
Skogztract ifrån de sednare, sträckande ifrån Flaskwiken [Flaskviken] till
Flickerhällan och såwidare till Klocksten, och skall wiken deraf fått dess
namn at Byemännen under åsämjande om berörde skogztract, der plägat sig
och tömt deras Flaskor. Upläst.
Åter till sidans början
Erick Hansson [Erik Hansson] 30 år gammal född i Umeå Sockn, berättade sig
hördt af dess Fader och Farfader, at Klocksten och den utan före så
kallade Skiepps Klubben, warit af ållder hållne för LandsRå, men om Ängerå
Bron [Ängeråbron] har wittnet ingen annan underrättelse, än at den samma i
wittnets tid hållits för Landsskillnadsmärcke, skolande wittnet sielf sedt
2:ne stenar på yttra eller södra änden af Björn Öhn, af hwilka dock den
wid skogen derstädes belägne som är af ansenlig storlek och smal
ofwantill, samt jordfast hålles för den rätta Klocksten. Upläst.
Olof Persson 35 år gammal född i Umeå, hade Enahanda wittnesmåhl med
nästföregående witne, och skall ärhållit underrättelsen om Klocksten,
Skieppsklubben och ÄngeråBron af dess Fader om 80 års ållder. Upläst.
Anders Ohlsson [Anders Olsson] 55 år äfwen född i Umeå Sochn berättade sig
i förledit år af Nordmalingz Allmoge, som warit tillstädes wid
Wästernorrländska praetensions Lineens upgående, hördt at Ångerbahlen
skulle wara LandsRå, och af Johan Ersson i Armsiön [Armsjö] att Hwitberget
[Vitberget] äfwen hållits för detsamma, men ifrån Barndomen har wittnet af
andras berättelser haft sig kunnogt att Ängerå Bron för Lähneskillnads
märcka warit att ansee, flere sådane märcken kunde wittnet på efterfrågan
ei upgifwa, såwida de tillika röra Byaskillnader. Upläst.
Lars Jonsson 57 år gammal född i Gräsmyre [Gräsmyr] sade sig hördt, af
Daniel Ohlsson [Daniel Olsson] i Mullsiö [Mullsjö], Höömyrsten
[Hömyrsten], liggande i Ett Rå af En myra emellan Bjenberg och Mullsiö,
hålles för Lands Rå, tillika med Hössiöklubben och BjenlandsBäcken,
skolande å sidstnemnde ställe Lineen framstryka neder emot der Bäcken
fall? in uti Siön. Upläst.
Åter till sidans början
Befallningzman Renhorn itererade dess förr giorde ärhindran till
Protocollet hwad HwitBerget angår, tilläggande att som de å
Wästernorrländska sidan theröfwer afhörde wittnen hwarcken w? eller kunna
utwisa hwarest HwitBerget är belägit, the icke eller skola hördt andras
berättelser therom än Armsiö NyByggarnes, och theribland Johan Erssons,
hwilken wäl sielf fådt fryhet therom wittna? men å dess wittnesmåhl och
öfriga föregifwande så litet afseende hafwas lärer, som han i förledit år
gissningzwis utwist både Norr och Hwitberget, utom det dess wittnesmål
will ansees för mindre betydande, af den grund at såwäl han som dess med
all flit eftersträfwa at komma under Ångermanland, för at undwika Rotering
i Wästerbottn, hwilket de hålla före kunna winnas om Hwitberget för
Lähneskillnads märcke blifwer ärkiändt och faststäldt; Så protesterade
Renhorn wid sådan beskaffenhet emot alt afseende på HwitBerget, och att
fölljackteligen det af Hägglund förr middagen giorde påstående om
PraetensionsLineens upgående dit ifrån Norrberget blifwer afslagit:
widrörande åter Armsiö By enskyllt, hwilken Hägglund skall påstå böra
komma under Ångermanland, så emedan samma Nybygges lägenheter, utan
wederbörandes afskrifningz ordres ei kunnat uteslutas utur Ångermanlands
Jordebok, hwarest de förut stådt anteknade, och i det stället
transporteras till Wästerbottn; Ty begiärte Renhorn att Crono
Befallningzmannen Olof Westman i Ångermanlands Norra Fögderie måtte
härutinnan höras, då bästa uplysningen förmenes kunna ärhållas, hwad till
sådant uteslutande skedde, på hwilkens befallning det skiedt, med skiälen
och ordsakerne dertill, understallande [sic] i öfrigit Renhorn
Deputationens ompröfwande, om och huruwida någon Besicktning å ett eller
annat, uti och efter Wästernorrlänska praetensions Linien upgifwit märcke,
är nödig eller ei, i förra händelsen förmodade Renhorn, att the wid samma
Linees upgående på flere ställen upreste Stenkummel tillika kunna
besicktigas, och utdömas eller bortrifwas, emedan i annat fall efter någre
års förlopp af sådane Stenkummel den Enfalldiga Allmogen lätteligen kunde
blifwa förwillade: Wid Klocksten giorde Renhorn elljest den anmärckning,
at han som i Siöstranden liggande, lätteligen kunnat af is i sednare tider
ditföras, eller åtminstone ändras, som ei sällan skall wid hafsiön hända,
och det så mycket mera, som efter wattuminskningzsystemen är både
bewisligit och i wåra upfödde tider kunbart, at En sådan Sten inom En mans
ållder kunnat lega under watten, hwadan Renhorn å den samma intet afseende
hafwa will, och tillade han än ytterligare dess förra om HwitBerget, att
flere gifwes med samma namn, at han för dess dehl ei wet hwilketdera som
påsyftas, och ehuru wittnet sagdt at det skal ligga söderut, trodde
Renhorn sig derwid för ingen dehl wara tryggad, innan han af Bihangz
Chartan, som Landtmätaren Törnsteen, på hwad tillförlåtelig grund wet
Renhorn icke, Transporteradt, fådt ärfara, huruwida utprickade Lineen
derstädes till HwitBerget wisar samma sträckning, som wittnet omnemnt;
Begiärande i sådan afsickt dehl af samma Bihangz Charta, men formodade
icke desto mindre, att Hägglunds skylldighet warit, om icke i förl:t år,
dock åtminstone nu wid Deputationens första sammanträde at anmäla ärendet
om Praetensions Lineens upgående till HwitBerget, då det redan kunnat wara
giordt, och ei som nu skier, komma oberedd inför Deputationen.
Åter till sidans början
Hägglund swarade, at han wäl förr middagen ansedt till uplysning för sig
nödigt at få Praetentions Lineen till HwitBerget upgången, och i sådan
afsigt åstundat wärckställighet deraf igenom Landtmätaren Wallanger, men
om Deputationen finner skiähl och anledning at ändå kunna döma öfwer samma
Praetention, ifrån hwilken Hägglund för ingen dehl gå kan, efter den samma
finnes å Bihangs Chartan utprickad; Så förklarade han sig willig, at afstå
ifrån sådant dess förra anförande, då Lineen till HwitBerget, såsom då
dömd och faststäld sedermera torde kunna upgås: Någon Besicktning å
Wästernorrländska Praetensionspuncterne anser Hägglund elljest icke nödig,
såwida inga 5 stena Rå eller wisare äro at bese, utan endast sådane, som
de i Landtmätarens Protocoll, wid hwilket han sig hålla will, finnas
beskrefne, och at Stenkumlen blifwit uprättade, trodde såwäl Hägglund som
Wallanger wara intet fehl såwida Landet der de äro, funnits så Stenbundet,
at Påhlar ej kunnat utan sådane Stenhögar fästas i Jorden på deras rätta
ställen, och formente [sic] Hägglund i öfrigit det ei böra räknas honom
till last, hwarcken at Stenkumlen ei blifwit borttagna, ei heller at
praetensionen till Hwitberget ei blifwit förr upgången, emedan de förra ei
kunna widröras innan Lähneskillnader blir fastdömd, och han om det sednare
ingen anstalt kunnat foga, såwida han ifrån Högwälborne Herr
Landshöfdingen i Wästernorrland ei fådt Chartan med det öfriga om händer,
förrän samma dag han reste.
Åter till sidans början
Ibland dem som hafwa twistige Byeskillnader emot LandsRået, inställte sig
samtel:e Hörne Byemän, och af NorrByns Jordägare Per Johansson och Jöran
Ohlsson [Göran Olsson], utan Fullmagt ifrån deras öfrige grannar,
berättande desse sednare, ehuru någon twist eller Rättegång ei blifwit
börjad, sig hafwa Klocksten och RappängsrisRå till skillnad sig och Hörne
emellan, hwarifrån de på intet sätt gå willja, skolande de ock återwänta
en wid Sundsvalls Lands Cancellie inlemnad Dom, som sådan deras sträckning
fulleligen bestyrcker.
Hörne Byemän åter hade icke någre andre märcken at upgifwa än Ängerån, men
förmodade sig ändå böra niuta någon skiälig tillökning af Norrby Boerne,
Och som desse sednare på foreställning [sic] ei kunde förmås till någon
billighet therutinnan, då lemnades dem afträde; Hwarefter Ängersiö
[Ängersjö] Byemän Jon Persson [Johan Persson] och Mickel Ersson [Mikael
Ersson], å egne och deras grannars Per Jonssons [Per Jonsson] och Per
Ohlssons [Per Olsson] wägnar inkommo, med berättelse at ostridig skillnad
warit them och Hörne emellan ifrån Sqwalpsiön [Skvalpsjön] till
Flickarhällan [Flickerhällan] igenom Ängerån, hwilket Hörne Boerne
jämwäl ärkiände, men de förre eller Ängersiö Byemän, trodde sig nu böra få
sträckning efter Wästernorrländska praetensions Lineen, ifrån hwilket
påstående de dock, på Deputationens Föreställning, at hålla sig wid deras
gamla Sämje Rån, afstodo, och förklarade sig nögde, med ofwannemde gamla
Byeskillnad.
Igenom Fullmäcktig Nils Hermansson i Bjenberg, anmälte de öfrige grannarne
Jon Olofsson [Johan Olofsson], samt Jon och Anders Anderssöner [Johan
Andersson och Anders Andersson] derstädes, att gamla Byeskillnaden dem och
Ängersiö [Ängersjö] emellan warit hållen ifrån Sqwalpsiön [Skvalpsjön]
till Wardiksten [Vardiksten], hwilket sednare märcke Bjenbergs och Mullsiö
[Mullsjö] Byemän äfwen skall hållit sins emellan ostridigt; Och som desse
märcken af både Ängersiö och Mullsiöboerne ärkiändes, warande af de
sidstnemnde, Olof Ersson och Isack Isacksson [Isak Isaksson] å egne och
Jon Salmonssons [Johan Salomonsson] samt Anders Erssons wägnar tillstädes;
Då lemnades äfwen Ängersiö och Bienbergz Jordägare afträde.
Men Mullsiö Byemän påstodo Byeskillnad emot Hössjö ifrån Hössjöklubben
till GrafwaBäcken, om hwilken förra the ännu skola hafwa osluten Rättegång
uti Höglofl:e Kongl. HofRätten.
Å samtelige Hössjö Byemäns wägnar, inställte sig härwid efter Fullmagt
Mickell och Olof Ohlssöner derstädes, beklagande at the efter
Deputationens den 16 hujus dem lemnade tid till Förlikning, ei kunnat
förmå Mullsiö boerne till någon billighet hwad Hössjöklubben angår.
Deputationen giorde dem derföre ytterligare Föreställning therom, och i
anledning af Cartorne projecterade åtskillige utwägar till Förening, men
alt war förgäfwes, hwarföre äfwen the på lemnat tillstånd afträdde.
Någon twist om Byeskillnader anmältes widare wara, emellan Hössjö och
Gräsmyre hemmans ägare, hwilka såwida dagen nu war förliden lofwades i
mårgon hos Deputationen företräde.
Åter till sidans början
Åter till förteckning över källdokument
Texten är en avskrift från akt
X35 i Lantmäteriets arkiv i Gävle. Den är i sin tur en odaterad avskrift
av originalet, som återfinns i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar,
R3367 (gammalt nr 80a), blad 120–325.
Avskriften i Gävle har kontrollerats mot det mycket mer svårlästa
originalet i Riksarkivet och befunnits vara mycket trogen. Läs mer
i boken Landskapsgränsen mellan
Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark
(Thalassa förlag 2007).
|
