Hem Natur Textjobb Kultur Trycksaker Thalassa Publicerat

Källdokument angående dragningen av landskapsgränsen

mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark

Råskillnadsdeputationens sammanträde
i Bäcks by 9 juni 1764

Avskriften har skett så troget som möjligt, utan modernisering av stavningen. Oklarheter i läsningen markeras med frågetecken. Text inom klammer har lagts till för att förtydliga. För att namn ska vara sökbara på webben anges de även med standardiserad stavning.

Åter till förteckning över källdokument


Åhr 1764 d:n 9 Junii närwarande uti Ricksens Höglofl:e Ständers Landt Rå Skillnads Deputation.

Å Höglofl:e Riderskapet och Adelns wägnar: Capitainen Wälborne herr Daniel Lagerbom och Lieutenanten Wälborne H:r Carl Gustaf Toll.

Å Högwärdige Präste Ståndets wägnar Kyrckjoherden H:r Magister Eric Widgren.

Af Lofl:e Borgare Ståndet Borgmästarne Herrar Mathias Kiörning och Nills Kröger;

Af Hederwärda Bonde Ståndet Nämndemannen Erich Andersson och Anders Ohlsson Öberg.

S.D. Efter upläsande af gårdags Protocollit hwarwid intet war at påminna, uptedde Provincial Fiscalen Wälbetrodde Daniel Hägglund, så wäl den dag Journal hwilken Mantals Commissarien Wälbetrodde Nils Stenklyft under Praetentions Lineernes upgående på Wäster Norrländska sidan, uti Junii månad förl:t år, såsom då tillförordnad Crono Ombudsman hållit, som ock Commissions Landtmätaren H:r Eric Wallanger igenom dess vicarius Lars Hertzberg berörde tid hållne Protocoll; I anledning hwaraf anmältes att Wäster Norrländska Praetensions Lineen enligit Chartan tager dess början wid Klock eller Hwitsten [Klocksten/Vitsten], på södra ändan af Björn Öhn [Bjännön], bredwid hafsstranden belägen, och till Skapnaden eller utseende som en Conus: Derifrån till En med måssa öfwerwäxt stenrösa på södra sidan om Änget Kiölnan belägen, utan wisare Steen, Rappängzris Rå [Rappängsrisrå] kalladt, widare derifrån till Rummet hwarest tillförene 1/4 mil stollpe stådt wid allmänna Landswägen, hwilket med en nedslagen Påhla skall wara utmärckt; Derifrån till Räfwel Kläpps Rå [Ravelkläppen] och sedan till Skwalpsiö Hällan [Skvalpsjöhällan], hwilcka 2:ne sidstnemde mercken i gårdagz Protocollet blifwit beskrefne, och de öfrige jämnwäl nämnde: Wäster norrländska Praetensionen går derefter ytterligare ifrån Skwalpsiö hällan till Hössiö Kläppen [Hössjöklubben], ett på Berget upwist ställe som med en Påhla och några kringlagda stenar skall finnas utmärckt, derifrån till Trollbergz Rå, högsta spetzen af Trollberget, som likaledes med en Påhla, och någre stenar omkring lagda, skall utmärckt wara. Widare till Råbergz Rå eller en på Råberget liggande Sten Rösa: Derifrån till en liten hollme i Pengsiön Killing Hollmen [Killingholmen] kallad, derifrån til Biörnlands Bäcks Rå [Björnlandsbäck], en liten sammankastad Sten Rösa, utan wisare; Derifrån till ett upwist ställe på östra sidan af Rörtjärnen, som skall med en nedslagen Påhla wara utmärckt; derifrån till Norrberget, hwarest på södra änden någre sammankastade Stenar skola finnas, och derifrån har wäl Lineen blifwit upgången till Ångerbal Röret, ett femstena Rör på högsta spetsen af Berget Ångerbahlen [Ångerbalen], upmerckt med uti stående och omskolad wisare, samt omkring liggande utliggare, men Hägglund förmente at Sträckningen ifrån Norrberget bör gå till Hwitberget [Vitberget], och förbehöllt sig att efter Pingst hällgen få med wittnen och andre handlingar bestyrcka, såwäl sidstnemde märckes ricktighet, som ock att the öfrige upräknade ifrån längre tider tillbaka warit ansedde och ärkiände för Landt Rå Skillnads märcken emellan Wästerbottn och Wäster Norrland; Imedlertid och till bestyrckande theraf at Armsiö By [Armsjö] nu under Wästerbottn lydande, men belägen på sidan om Norrberget, redan 1672 efter ärhållit wederbörligit tillstånd, blifwit anlagt på Nordmalingz Sockne Allmenning, samt 1682 skattlagdt till ¼-dels Mantal under Wäster Norrland. Upwiste Hägglund 2ne Nordmaling Lofl:e Häradsrätts Protocolls Utdrag under den 22 Aug. 1672 och 29 Martii 1682 förmälande det förra, at en wid namn Mats Henricksson Finne i stöd af då warande Gouverneuren och Landshöfdingen herr Carl Sparres d: 28: förutgående April lemnade remiss fått fryhet at på Crono Allmenningen upför Nordmalings Sockn 1¾ mihlar ifrån Hörnsiö och en mihl ifrån Agnäset, wid Armsiön [Armsjö] uptaga ett nybygge, med förbehåll, at han ei öfwerträder Kongl: Bref, eller gamla urminnes häfder, Rå och Rör, på Umeå Fiället; Det sednare wisar, at berörde Armsjön eller Mats Henrikssons Nybygge efter tillända lupne fryhets år, blifwit af HäradsRätten skattlagdt till ¼-dels mantal eller 6 seland, och åboen ålagd at swara Socknen till all inbördes tunga, hwadan ock detta hemman enl:t nu uptedt Extract af 1685 Åhrs Jordebok, finnes under Nordmalingz Sockn, och Mats Henrickssons namn uptagit för 6 seland, med annotation at 3:ne st:n finnar, som efter Gouverneurens och Landshöfdingens Herr Jöran Sperlings befallning fått sig nedsättja på Nordmalingz Sockns Crono Allmenning, äro enligit remiss d: 26 November 1681, året påfölljande 1682 skattlagde för 6 seland hwardera, och at bewisen dertill med 1682 års Landsbok blifwit afsände, samt Räntan Cronan behållen: At Armsiön således är en Egendom, som hört och bör lyda under Ångermanland, förmente Hägglund wara ostridigt, och will theraf leda det slut, at det derrintill belägne Norrberget, måtte för ostridigt Landt Råskillnadsmärcke antagas; Äfwen som han wille förmoda at den gamla odaterade Chartan till en god dehl styrcker ricktigheten af de derå nemnde märcken, Sqwalpsiöhällan [Skvalpsjöhällan], Hössiökläppen [Hössjöklubben], Trollberget och Råberget, hwaröfwer han dock efter dess giorde förbehålld, flere och andre bewis tilltror sig kunna anskaffa, då han hoppas at the samma i stöd af 12 Cap. 3 § Jordebl., samt Ricksens Höglofl:e Städners Författning d. 26 October 1756 blifwa för Laggillde förklarade.

Åter till sidans början

Med förbehåld at efter hällgen få anföra hwad han kan finna sig befogad til, emot the af Hägglund såwäl gårdagen som nu upgifne Landsskillnads marcken, giorde Crono Befallningzmannen Wälbetrodde Zacharias Renhorn wid de af Hägglund upgifne Commissarien Stenklyfts DagBok, och Landtmätarens wid Praetensions Lineens upgående hållne Protocoll den anmärckning, att de till Numrerne och Ordningen på Råmerckerne äro olika, af hwilken grund, samt såwida berörde Documenter, i synnerhet Stenklyfts, elljest intet wittsord skall kunna tilldelas, innan de på annat sätt blifwa bestyrckte, Renhorn höllt onödigt at i swaromål theröfwer ingå.

Härwid åter anmärckte Ingeneuren Wallanger, at ingen annan skillnad i nummer och ordning på Råmercken emellan Dagboken och dess Protocoll är, än allenast den att Stenklyft börjat Beskrifningen af Praetensions Lineen nerifrån efter Chartan, men Wallanger ofwanefter, hwilket ock wid jemnförande fants äga dess ricktighet.

Renhorn fortfor uti berättelse och påstående om Snödan [Snöan] och Ängeråbron, såsom Lagl:e LandtRåskillnadsmärcken på Wästerbottniska sidan, och ehuru till detta sednares ytterligare bestyrckande nu ei wore någre wittnen till hands, hwilka han dock trodde kunna gifwas och anskaffas, wille Renhorn dock anse för betydande skiäl och omständigheter, at ifrån älldre tider och ännu, Herrar Landshöfdingarne i begge Lähnen låtit utsätta och underhålla milstolpar på hwarteras sida om Bron i Landswägen, och at afrätts Plats, som efter gamla dagar merendels plägar utses i Landamären och gräntzen af Socknar, ofwanföre merberörde Bro på Nordmalingz sidan, skall wara för lång tid tillbaka inrättad. Widare anmälte Renhorn, att Mullsiö, Hönsiö och Gräsmyre Byar, både förr och under den tiden som Grefwe Pontus de la garde med flere innehade Wästerbottn under Grefskapsrättighet och således förr än Lähnen blefwo delte, legat under Umeå, men efteråt hafwa de åter kommit under Nordmaling, af hwad grund wet han icke, dock trodde han sådant härrördt af Herrar Landshöfdingarne i synnerhet på WästerNorrländska sidan, igenom hwilkas remisser till Landtmätare wid Byeskillnader, den oreda i forna tider härrördt, att hwad för Byeskillnads märcken bordt anses kommit under namn af Landsskillnad och så twert om: Af denne ordsak kunde icke eller Renhorn trygga sig wid 1676 Åhrs Charta, längre än endast hwad widröra Snödan [Snöan] och Ängerå bron [Ängeråbron], skolande de ofwanföre derå nemnde märcken wara Praetensioner, Byar, men ei Lähn emellan, ehuru i sednare tider de samma projectewis welat hållas för Landt Råskillnadsmercken, utan håller Renhorn före, at gamla skillnaden warit ifrån en wiss punct wid öfre ändan af Ängersiön [Ängersjön] till ett Berg emellan Hummelholm och Hörnsiö Byar Grafwa Berget [Gravaberget] kalladt, och widare derifrån till en sten Klocksten [Klovsten] kallad, sedermera derifrån till en Korsshuggen tall, och änteligen derifrån till Balberget [Ångerbalen]. Dock skola de förre af dessa märcken, i synnerhet Klocksten, icke wara den samma, som å Praetensions Chartan står nemnder för Klock eller Hwitsten, utan lärer här med wara förfarit på samma sätt som med en hoper andre Berg och Stenar, hwilka wäl kunna äga ett och samma namn, men ändå icke äro the samma, eller på samma ställe belägne; Detta oagtadt, uptedde dock Renhorn ett af Östen Zachrisson [Östen Zackrisson] i Brattfors, Staffan Ohlsson [Staffan Olsson] i Torrböhle [Torrböle] och Per Persson i Mullssiö [Mullsjö] Nordmalingz Sockn 1667 utgifwit Synebref, som förmäler at ingen annan skilldnad warit emellan Hönssiö [Hörnsjö] och Hummelhollms [Hummelholm] Byar än efter Lands Rået, som enl:t gamla härmelser, skall warit ifrån Klocksten [Klovsten] till Grafwa Berget [Gravaberget], ifrån Grafwaberget till Suberstjärn, eller en stor tall huggen på tre sidor et litet stycke ifrån samma tjern. Berättade härwid Renhorn at originalet till detta Document, skall wara uti Hummelholms Jordägares händer, hwarest H:r Oeconomie Directeuren Biur skall fått det nu upwiste afskrifwa: Och som Renhorn nyl:n fådt det under sin wård, då skall Praetentions Lineen therefter ei hunnit upgås, wetande han icke eller hwad styrcka har af berörde document till Landt Rå skillnadens sträckning få kan, innan Originalet ifrån Hummelholm hinner in skaffas, och Byemännen, som elljest äfwen skola om sträckningen äga någon kundskap, deröfwer, med det mera, Eedeligen blifwa hörde, hwilket påstods, imedlertid trodde Renhorn sig med trygghet, sidstnämnde märcken rörande, kunna giöra det slut, at om de samma, som wida leda sträckningen inpå Nordmalingz Skogar öfwer hwad efter Chartan eller Wästerbottniske Praetensions Lineen äskas, i forna tider warit hållne för Landt Rå skillnadsmärcken, så lärer Praetensions Lineen efter Chartan ei kunna ansees för obillig eller olaglig, hällst wid jämförandet af 1676 Års, tillika med den af Renhorn upwiste odaterade Geographiska Chartan, och den, hwarpå praetensions Lineen, å Wästerbottns sidan finnes updragen, nogsamt skall intagas, rigtigheten af Renhorns påstående.

Åter till sidans början

Hägglund åter, giorde wid 1667 års Syne Bref den anmärkning, at Synen skiedt af allenast 3 Nämndemän, at såwäl Synemännen som Ägorne som blifwit synta hördt under Ångermanland, och at något slut eller laga stadfästelse å Synen af någon domstohl uti hwad Klocksten [Klovsten], Grafwaberget [Gravaberget] och Subers tjärns Tallen [Suberstjärn], rörde, ei wunnits, anseende således Hägglund både sielfwa Synebrefwet och det öfriga af Renhorn anförde af ringa och als ingen betydelse: Men Renhorn hollt sig wid dess förra, och under någon ytterligare ordwäxling härom, utlät sig Renhorn at Stafleds Lineerne på Wästernorrlands Praetensions Chartan, bordt utprickas, lika som på den Wästerbottniske, då han förmodade tydeligare skulle blifwa hwad oskiälig sträckning å Ångermanlands sidan emot Wästerbotten sökes, så at flere Byar och Byeägor derigenom inkräcktes, Men Ingeniuren Wallanger wille twertom förswara at någre Stafleder så mycket mindre böra utprickas på Chartorne, som Landtmätare Instruction hwilken han uptedde, ei skall förbinda honom dertill, hwarförutan sådane Stafleder mera skola förmörcka än uplysa Cartorne, utan wore alt nog, när Praetensions puncterne och Lineerne derefter, tydeligen äro på Chartorne updragne; Hwilket åter, såsom stridande emot all praxis wid Landtmäterie Contoiret, såwäl Renhorn som Ingenieuren Clausen bestridde, och yrckade derföre än widare, at Stafleden bör på Chartan utprickas, emedan i annat fall omöyeligit blifwer, at sig öfwer Praetensionerne wederbörligen utlåta.

Mera war för denna gången å någonthera sidan ei at anföra; hwarföre Deputationen beslöt, at för högtidens skull, upskiuta med fullfölgden häraf till den 14: uti nu löpande månad, då sammankomsten blifwer uti Långeds by.

Åter till sidans början

Åter till förteckning över källdokument


Texten är en avskrift från akt X35 i Lantmäteriets arkiv i Gävle. Den är i sin tur en odaterad avskrift av originalet, som återfinns i Riksarkivet, Frihetstidens utskottshandlingar, R3367 (gammalt nr 80a), blad 120–325. Avskriften i Gävle har kontrollerats mot det mycket mer svårlästa originalet i Riksarkivet och befunnits vara mycket trogen. Läs mer i boken Landskapsgränsen mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark (Thalassa förlag 2007).

© Skogsfrun. Gudrun Norstedt, Byvägen 12, S-913 42 OBBOLA. 090-13 94 98. Aktuell mejladress: gn[snabel-a]skogsfrun[punkt]se