Radikalfeministerna vet att skilja ut äkta män från falska
 ag önskar att jag hade varit med
utanför Kvinnohuset i Stockholm torsdagen den 3 augusti. Jag önskar att jag hade
stått där som en i den lilla gruppen aktivister som delade ut flygblad med
texten: ”Stoppa diskrimineringen av transpersoner”. Det var en lågmäld aktion
som provocerade Kvinnohusets företrädare så till den grad att de kallade på
polisen, som dock inte såg någon anledning att ingripa.
Kvinnohuset styrs i enlighet med radikalfeministiska doktriner och samarbetar
inte med män. Män har överhuvudtaget inte tillträde till lokalerna, inte ens i samband med
föredrag eller musikarrangemang. Men vem är kvinna och vem är man? Enligt radikalfeministisk
teori sägs könet vara social konstruktion, men märkligt nog kan man ändå inte bli kvinna, man
föds till det. Ohejdad vana är aldrig nog. Den som inte utsatts för patriarkatets förtryck
redan på fosterstadiet kan aldrig senare kvalificera sig som riktig kvinna.
Det har fått så märkliga konsekvenser som att en av Kvinnohusets grundare
(vindarna blåste inte lika snålt på den tiden) fråntagits sitt medlemskap i föreningen eftersom
hon av radikalfeministerna definieras som man. Att hon själv betraktar sig som kvinna och att
hon har levt hela sitt vuxna liv som kvinna spelar ingen roll. Radikalfeministerna vet att
skilja ut getterna från fåren.
En av Kvinnohusets drivande personligheter, Katinka Ström, försvarade för
någon tid sedan denna ståndpunkt i tidningen Kom Ut, organ för RFSL: ”Man kan inte byta kön,
bara stympa sin kropp genom kirurgi och hormonbehandlingar”. Transsexualism och könsbyte är
enligt Katinka Ström ”en del av det reaktionära bakslaget mot feminism, i
synnerhet mot lesbisk feminism” – ett sätt för män att nästla sig in i kvinnors miljöer, om inte annat
så för att få ”fysisk tillgång till lesbiska”.
Man riktigt ser framför sig hur lystna och svultna heteromän drar på sig
push-ups och peruker, rakar benen och pudrar näsan, skaffar obekväma skor och handväska,
eller som sista utväg ansöker om könsbyte, allt för att komma åt kvinnorna bakom murarna.
Om det är denna bild som Kvinnohusets företrädare ser framför sig förstår jag att de blir
förskräckta.
Men jag ser i stället Eva-Lisa, Erica och alla andra som kunde ha varit
med vid den där demonstrationen, alla de kloka och livserfarna kvinnor som Kvinnohuset kallar
män. De har lämnat männens gemenskap bakom sig, om de någonsin ingått i den. De delar samma
villkor som vi andra, vi som är kvinnor sedan födseln. De är kvinnor i varje meningsfull
bemärkelse. Bara på Kvinnohuset slipper de inte in, inte för en enda liten visafton.
Däremot är både Petter och Lukas välkomna, trots att de lever som män.
Kvinnohuset säger att de är kvinnor och aldrig kan bli annat än kvinnor, basta! För man kan ju
inte byta kön, det har könsfundamentalisterna, förlåt radikalfeministerna, bestämt.
GUDRUN NORSTEDT
Dagens Nyheter 16 augusti 2000
|
