Vad är queer?

Ny bok av Fanny Ambjörnsson

För tre år sedan recenserade jag Tiina Rosenbergs Queerfeministisk agenda. Jag beklagade då att den första svenska boken om queer nästan inte innehöll någonting om den svenska queerhistorien. Jag frågade mig också vart queerfeminismen egentligen tog vägen i denna bok, som trots titeln aldrig riktigt definierade begreppet.

Nu har det kommit en ny bok om queer på svenska, ”Vad är queer?” av Fanny Ambjörnsson (Natur och Kultur). Den innehåller precis det jag saknade hos Rosenberg. Ambjörnsson redogör förstås för queerrörelsens framväxt i USA, men hon har också lagt ned stor möda på att beskriva historien och nutiden utifrån ett svenskt perspektiv. I boken får man dessutom veta det mesta om queerfeminismen (som tydligen är en exklusivt svensk uppfinning) och dess förhållande till såväl radikalfeminismen som sexradikalismen. Boken fyller således väl ut de luckor som fanns hos Rosenberg.

Ja, vad är då queer? Ordet har lånats in från engelskan, där det betyder konstig eller excentrisk men där det också har använts som en starkt nedsättande beteckning för homosexuella. Det är ett exempel på ett skällsord som erövrats av de utskällda.

Men queer är inte bara en beteckning för avvikare. Queer är framför allt ett förhållningssätt. Att tänka queert är som att umgås med en vetgirig femåring. Ingenting är givet, allt kan ifrågasättas. Invanda föreställningar rivs ned och självklara begrepp dekonstrueras. Vansinnigt stimulerande och intressant.

Emellertid kan det i längden bli ganska ansträngande att umgås med frågvisa femåringar, och precis så kan det också vara med queer. Enligt queerteoretikerna skapas förtryck genom ”fastlåsandet av kunskap, genom att vissa maktfulla grupper bestämmer att enbart ett svar är rimligt, sant och riktigt”. Det innebär att queerteoretiker är mer benägna att ställa frågor än att leverera några svar.

Delvis beror det förstås på frågornas karaktär. Hur är det till exempel med butchen, den lesbiska kvinna som har ett manhaftigt uttryck i klädsel, frisyr och kroppsspråk? Reproducerar hon en heteronormativ, patriarkal världsordning, eller är hon tvärtom någon som stör den heterosexuella matrisen och därigenom kan betraktas som subversiv? Den första tolkningen är den klassiskt feministiska, medan queerteoretikerna föredrar den andra. Självklart går det inte att fastställa någon sanning som svar på en sådan fråga.

Mer problematiskt kan det bli när det handlar om något så konkret som människans fortplantning. Fanny Ambjörnsson tar i sin bok upp en studie av den amerikanska forskaren Emily Martin som handlar om hur reproduktionsprocessen beskrivs i läroböcker riktade till medicinstuderande. När ämnet angrips från ett queerteoretiskt perspektiv blir det viktiga att visa hur våra kulturella föreställningar om manligt och kvinnligt färgar av sig på en förment objektiv beskrivning. Däremot är det näst intill ointressant huruvida beskrivningen överensstämmer med den så kallade verkligheten, eller ens vad som för närvarande är känt om reproduktionsprocessen. Ett steg till och man hamnar i det gungfly där allting flyter och ingen utsaga är mer sann än någon annan.

Man kan också vara viss om att forskaren redan när hon började sin studie var inställd på att hon skulle finna texter färgade av våra kulturella föreställningar om manligt och kvinnligt. Även om queerteorins specialitet är att ifrågasätta så utsätts sällan själva teorin för någon allvarlig prövning.

Men queer är inte bara en akademisk teori utan också en grund för aktivism. Tankegångarna har i högsta grad påverkat den svenska homorörelsen och Fanny Ambjörnsson ger en utförlig och initierad skildring av hur det gått till.

Den utan jämförelse viktigaste svenska organisationen för homo- och bisexuella, RFSL, har ”queerifierats” under 2000-talet. Ett uttryck för detta är att RFSL numera uttryckligen organiserar transpersoner och dessutom har lanserat begreppet HBT, homo- och bisexuella samt transpersoner. Denna förändring har inte varit alldeles smärtfri och många känner sig inte hemma i det nya kollektivet.

För den som kallar sig för queer är könet och den sexuella identiteten oväsentliga. Men den kvinna som kämpat sig till en trygg identitet som lesbisk och som kanske dessutom jobbat könsseparatistiskt är inte särskilt intresserad av begreppens upplösning. Detsamma gäller den transsexuella som har en bergfast övertygelse om sin könsidentitet och vill få en kropp som stämmer överens med den.

Queer kan således störa i alla läger och säkert är det däri mycket av dess lockelse ligger. Fanny Ambjörnsson ger genom sin bok en god insikt i såväl begreppets möjligheter som dess problem.

GUDRUN NORSTEDT

Västerbottens-Kuriren 11 december 2006