Könet, biologin och feminismen

Tidskriften bang om hjärnforskningen

ang vågar. Så heter det i inledningen till nummer 4/99 av den feministiska kulturtidskriften bang, som denna gång ägnas åt hjärnforskning, mer specifikt om skillnaderna mellan män och kvinnor. ”bang vågar berätta att vi aldrig kommer att veta exakt vad som beror på gener och hormoner och vad som är socialt inlärt”.

Bang vågar. Varför genomsyras då hela detta nummer av så mycket rädsla inför hjärnforskningen – inför hela biologin som vetenskap?

Det enda som bang i detta nummer med säkerhet vågar slå fast är att ”allt är mycket osäkert”. Märkligt nog verkar de flesta skribenter ändå mycket säkra på sanningen i den teoribildning enligt vilken kön är en konstruktion och skillnaderna mellan kvinnor och män socialt betingade. Vågar bang ställa samma beviskrav på denna förklaringsmodell som på den biologiska?

Det verkar inte så, med tanke på att bang bara vågat anlita skribenter som är grundmurat kritiska mot synen på mäns och kvinnors hjärnor som biologiskt olika. Annica Dahlström, professor i anatomi och cellbiologi, känd för att snarare framhäva skillnaderna, får nöja sig med att bli intervjuad. Hennes bild av forskningsläget motsäger delvis den som ges av Umeåläkaren Katarina Hamberg i en annan och mycket initierad artikel. ”Många studier visar att hjärnbalken hos kvinnor är större än hos män”, säger Annica Dahlström. ”Faktum är att forskningsöversikter tydligt visar att de studier som finns av Corpus Callosum [hjärnbalken] inte kan säkerställa någon skillnad mellan könen”, säger Katarina Hamberg. Läsaren får ingen hjälp att komma underfund om varför två kunniga personer dragit så olika slutsatser.

Tänk om Katarina Hamberg hade fått intervjua Annica Dahlström, eller tvärtom. Det hade kunnat bli en verkligt intressant artikel! Men så långt vågar inte bang sträcka sig.

I stället tycks bangfeministerna ha anammat just ”det oinformerade ointressets strategi” som Claudia Lindén, doktorand i litteraturvetenskap, tillskriver biologisterna. Här behöver man inte sätta sig in i fakta för att kunna ta ställning, tvärtom: ”genom att gå in och argumentera på någon annans villkor är man kvar på samma planhalva”, menar Charlotte Holgersson, doktorand vid Handelshögskolan i Stockholm. Taktiken är i stället att ”diskutera det orimliga i att dra slutsatser om krig utifrån chimpanser och gener”. Man kan alltså veta att ett resonemang är orimligt innan man ens har satt sig in i det.

Varför är då bangfeministerna så rädda för biologin? En viktig orsak är nog att de svalt en vanlig missuppfattning om biologin, nämligen att den skulle vara normativ. Det är den inte. Den biologiska vetenskapen kan möjligen prestera en trolig förklaring till varför män oftare än kvinnor innehar statusfyllda positioner, men den kan inte säga någonting om hur det borde vara. Vår benägenhet att sätta barn till världen är ett beteende som med lätthet kan förklaras med hjälp av evolutionsteorin, men biologer brukar ändå inte agitera mot preventivmedel. Och även om det går att se något adaptivt i jägar- och samlarfolkens barnamord så innebär inte det att barnamord måste påbjudas eller ens tillåtas. Biologin är deskriptiv, inte normativ. Vet man inte det kan man i likhet med bangredaktören Kristina Jogestrand hävda att idén om två klart åtskilda könstillhörigheter ”strider mot naturen”. Detta är ett sant biologistiskt argument!

En annan missuppfattning som återkommer gång på gång i bang är den om biologin som deterministisk. Det vill säga: finner man en biologisk förklaring till ett mänskligt beteende skulle detta därmed vara en gång för alla bestämt och omöjligt att påverka. Men detta är inte korrekt. Även om ett beteende har genetiska orsaker är det knappast lika förutsägbart som blåögdhet. Miljöfaktorer modifierar de flesta nedärvda egenskaper, och gener fungerar i samverkan med andra gener, vilka inte alltid ärvs tillsammans. De biologiska förklaringarna är knappast mer deterministiska än de sociologiska.

Problemet är att det krävs vissa grundläggande kunskaper i biologi för att förstå detta. Man behöver inte ha studerat biologi på universitetsnivå – det krävs bara att man någorlunda sätter sig in i vad en gen är, hur egenskaper kan ärvas och hur det naturliga urvalet verkar. Den som vill dra slutsatser utifrån vetenskapliga artiklar bör också ha ett hum om forskningsmetodik och statistik. Med dessa kunskaper i bagaget behöver man inte vara så rädd för vad biologerna säger.

Jag vill hävda att biologer endast sällan är biologister, i varje fall inte på forskarnivå. De vet att biologin varken är normativ eller deterministisk och de är väl medvetna om samspelet mellan arv och miljö.

Saknar man denna insikt kan man antingen bli ”för biologi” eller ”mot biologi”. I synen på biologin som deterministisk och normativ gör bangfeministerna tyvärr gemensam sak med biologismen.

GUDRUN NORSTEDT

Västerbottens-Kuriren 17 februari 2000