Porr, horor och feminister

Ny bok av Petra Östergren

Under de senaste 20 åren har det uppstått en omfattande värdegemenskap inom det svenska samhället vad gäller synen på porr och prostitution. Ett krav på att Sverige borde bojkotta fotbolls-VM för att protestera mot den tyska prostitutionen skulle på 1980-talet ha kunnat framföras av en liten radikalfeministisk organisation, men i våras kom det från JämO, Claes Borgström. Många må se det som en seger, men det går inte att komma ifrån att debatten blivit mera inskränkt i takt med att samma värderingar kommit att genomsyra alla nivåer i samhället.

Problemet med detta är att de påståenden som står i samklang med värdegemenskapen inte längre ifrågasätts. I själva verket finns det mycket som förtjänar att diskuteras. Är det verkligen rimligt att betrakta sexköp som våldtäkt? Kan ett jämställt samhälle inte uppnås utan att vi rensar bort porr och prostitution? Vad innebär egentligen ”objektifiering”, och varför är den så farlig? Vad menas med ”sexualisering av det offentliga rummet”? Är det verkligen sant att våldsporren väller över oss från alla håll och kanter, utan att vi kan värja oss?

De flesta som ställer sig dessa frågor tar sig inte tid att försöka besvara dem, och vågar kanske inte riktigt heller, eftersom man blir så ensam om man kommer fram till ”fel” slutsats. Författaren och debattören Petra Östergren är ett undantag. Hon har länge varit en avvikande röst i debatten, och nu har hon samlat resultatet av många års studier och tänkande i boken ”Porr, horor och feminister” (Natur och kultur). Där nagelfar hon bland annat frågorna ovan. Hon går till källorna (och redovisar dem mönstergillt), ifrågasätter och vänder ut och in på begreppen.

En mycket intressant del av boken är Östergrens maktanalys. Hon frågar sig hur det kan komma sig att den svenska debatten kring porr och prostitution blivit så enhetligt fördömande, när det finns en mycket mer livlig diskussion i andra länder. Vad kan det bero på? Östergren menar att en av förklaringarna kan vara de subtila maktverktyg som används i debatten. Pornografin uppges självklart ha negativa effekter, det inses genom ”sunt förnuft”. Att förbjuda porr och prostitution är ett ”naturligt” steg mot jämställdhet. Därmed finns inget mer att diskutera, ingenting behöver bevisas, för alla vill väl förknippas med ”sunt förnuft” och främja det som är ”naturligt”?

Till detta kommer en mindre subtil maktutövning, till exempel osynliggörandet av sådana sexsäljare som inte bekräftar den ensidigt negativa bilden av prostitutionen. Petra Östergren ger i sin bok röst åt ett tiotal sådana kvinnor. Några av dem har trätt fram offentligt för att försöka påverka debatten, bara för att få uppleva hur hela samhället, ”från polis till politiker till socialarbetare och till kvinnorörelsen”, förenat sig för att knäcka dem. Ibland har dessa sexsäljare till och med setts som förrädare i den övergripande kvinnokampen, inte minst om de varit framgångsrika och tjänat pengar.

Som en röd tråd genom dessa sexsäljares berättelser löper känslan av att vara kränkt och illa behandlad − men inte av kunderna och hallickarna, utan av samhället och av de feminister som påstår sig värna om de prostituerade genom att vilja göra deras kunder till brottslingar.

Men är de verkligen representativa, de kvinnor som får komma till tals i den här boken? Det är förstås svårt att avgöra. Petra Östergren förnekar heller inte att både prostitution och porrproduktion kan vara problematiska. Det centrala budskapet i hennes bok är snarare att detta är ett mycket komplext fält med både bra och dåliga inslag.

Det finns mycket litet av förenklingar i den här boken, men den är ändå inte alls svår. Här finns ett flyt och en disposition som gör att man smidigt förs framåt genom texten, vilket inte är så vanligt i svensk facklitteratur. Och ändå finns tyngden, vetenskapligheten och vederhäftigheten där. Petra Östergren har en fil. mag. i socialantropologi, och hon är tillräckligt akademisk för att känna sina teoretiker, med Foucault, Gayle Rubin, Carole Vance och Don Kulick som viktiga namn. Samtidigt står hon tillräckligt långt från den akademiska sfären för att inte låta auktoriteternas teorier skymma de egna tankarna och rönen. Det gör den här boken långt mer lättillgänglig än det mesta som skrivits inom området på svenska.

Sammantaget är ”Porr, horor och feminister” en välkommen bok för oss som länge känt att debatten varit väl enkelspårig, men som inte riktigt orkat gå till botten med sakfrågorna. Den borde också välkomnas av alla som arbetar mot porr och prostitution. Med sin saklighet skapar boken förutsättningar för ett nytt debattklimat, där fakta blir viktigare än känslor och ideologi och där svåra frågor får behålla hela sin komplexitet.

GUDRUN NORSTEDT

Västerbottens-Kuriren 20 november 2006