Fler kvinnliga synvinklar...

  lördagens VK skriver P O Ågren om mäns våld mot kvinnor och försöker se saken ur kvinnans synvinkel. Man får tacka; det är alltid lovvärt när någon försöker sätta sig in i en annans situation.

Nu finns det dock inte bara en kvinnlig synvinkel på detta, utan flera. Även som kvinna kan man t.ex. vilja stödja sina åsikter på fakta. P O Ågren försvarar det uttalande som Gunilla Nordenfors gjorde i teve häromkvällen och som gick ut på att många män är benägna att använda våld mot kvinnor. Han menar att uttalandet stöds av undersökningen Slagen dam, som visade att två tredjedelar av kvinnorna har erfarenhet av våld och/eller sexuella trakasserier av män.

Den siffran säger emellertid ingenting om hur stor andel av alla män som är förövare.

Man får också komma ihåg att de definitioner som används i Slagen dam är mycket breda. ”Våld” inkluderar att bli knuffad eller fasthållen, ”sexuellt våld” att bli kramad mot sin vilja, ”sexuella trakasserier” att en man flera gånger frågar om en träff och inte vill acceptera ett nej. Sådana kränkningar förövas kanske lika ofta av kvinnor som av män? Det vet vi inte, för det har inte ansetts intressant att studera.

P O Ågren säger vidare att från kvinnans synvinkel är alla män lika. Det går inte att se på en man om denne någon gång ska ta till våld. Yrke eller utbildningsnivå är också betydelselösa faktorer.

Men inte heller för detta finns något stöd i Slagen dam. Där redovisas visserligen hur förövarna procentuellt fördelar sig på exempelvis sysselsättningskategorier, utbildningsnivåer och födelseland, men det görs inget försök att relatera dessa siffror till befolkningen i övrigt. Själva utgångspunkten för utredningen är nämligen att våldet mot kvinnor inte förövas av vissa, avvikande män, utan är ett uttryck för mäns strukturella överordning.

Hade man gjort en mer omfattande statistisk analys av materialet hade man kanske sett att vissa kategorier av män var överrepresenterade bland förövarna och att andra var underrepresenterade. I så fall hade författarna blivit tvungna att ifrågasätta sina utgångspunkter. Hellre valde man då att avstå från den kunskapen.

Att alla män är potentiella förövare är således inte egentligen en slutsats av Slagen dam, utan själva den grundsten som hela utredningen bygger på.

Bilden som målas upp i Slagen dam är förskräcklig. Mäns våld mot kvinnor är ”en utbredd, frekvent och aktuell företeelse”. Några frizoner finns inte – ”våldet utövas överallt”. Detta stämmer inte med mina och många andra kvinnors vardagliga erfarenheter. Läser man Slagen dam lite noggrannare förstår man också att det vore omöjligt att dra sådana slutsatser utan de mycket breda definitionerna av våldsbegreppen och den undermåliga statistiska analysen.

Vem tjänar på att kvinnors liv framställs på det här sättet? Som om vi ständigt levde i en krigssituation? Som om alla män vi möter vore ett hot?

I varje fall inte kvinnor i allmänhet. De blir rädda och begränsar sina liv, även om de inte löper några direkta risker. Det värsta är emellertid att inte heller de kvinnor vars liv faktiskt präglas av våld har något att vinna på en utredning som Slagen dam. De försvinner i mängden av kvinnor som varit med om diverse otrevliga men fullt hanterbara händelser, samtidigt som förövarna förblir osynliga.

Den kvinnliga synvinkeln måste vara att våldet ska bekämpas på effektivast möjliga sätt, och det kan endast ske med hjälp av forskning som bedrivs förutsättningslöst och utan låsning vid vissa förklaringsmodeller.

GUDRUN NORSTEDT

Västerbottens-Kuriren 27 maj 2005