leck är ett fanzine som på senare tid omvandlats till snygg tidskrift,
dock utan att bli inställsam. Den 22-åriga redaktionsräven Linna Johansson skriver fortfarande
mycket själv men upplåter alltmer spaltutrymme till andra vassa pennor. Tidskriftens inriktning
är ilsket feministisk, men utan renlärighet. Läsaren upptas inte i någon kladdig värdegemenskap
utan uppmanas i stället att tänka själv. Ingen kan tycka om allt i Bleck, och det är det som
gör den intressant. I nr 3–4/2000 kritiseras utseendefixeringen på känt manér, samtidigt som
Isobel Hadley-Kamptz hyllar sminket som revolutionsredskap. Petra Meyer får utveckla sina
porrliberala idéer i en stor intervju medan redaktören i en krönika frågar sig hur asexualitet
kunnat bli den yttersta perversionen. Och är det verkligen rätt att heterosexuella får
adoptera barn – vad säger våra politiker?
Bleck är en tidskrift som inte förför, men väl förvånar och förtjusar. Det
är få redaktörer förunnat att lyckas med det.
leck är ett fanzine som på senare tid omvandlats till snygg tidskrift,
dock utan att bli inställsam. Den 22-åriga redaktionsräven Linna Johansson skriver fortfarande
mycket själv men upplåter alltmer spaltutrymme till andra vassa pennor. Tidskriftens inriktning
är ilsket feministisk, men utan renlärighet. Läsaren upptas inte i någon kladdig värdegemenskap
utan uppmanas i stället att tänka själv. Ingen kan tycka om allt i Bleck, och det är det som
gör den intressant. I nr 3–4/2000 kritiseras utseendefixeringen på känt manér, samtidigt som
Isobel Hadley-Kamptz hyllar sminket som revolutionsredskap. Petra Meyer får utveckla sina
porrliberala idéer i en stor intervju medan redaktören i en krönika frågar sig hur asexualitet
kunnat bli den yttersta perversionen. Och är det verkligen rätt att heterosexuella får
adoptera barn – vad säger våra politiker?