Mansforskningens blinda fläck

 ustraliensaren Robert Connell, allmänt ansedd som en av världens främsta mansforskare, har gästat Sverige. I en intervju i radioprogrammet Gender den 8 september gav han sin syn på relationen mellan män och våld. Han betonade frågans komplexitet. ”Det enda svar som jag inte tror är giltigt är antagandet att det handlar om mäns biologi, (...) att män på något sätt skulle vara våldsbenägna på grund av höga testosteronhalter.” Han fortsatte: ”Män styrs inte av sitt genetiska arv, sina hormoner, sitt testosteron. (...) Kom ihåg att för det första är inte alla män våldsamma – det borde de vara om de styrs av biologi.”

Connell menar i stället att våld skapas av sociala processer och personligt uppträdande. Män blir våldsamma genom sociala inlärningssituationer, genom att de får krigsleksaker, uppmuntras att titta på actionfilmer och får beundran när de utövar våldsamma sporter.

Men alla som får krigsleksaker, tittar på actionfilmer eller spelar amerikansk fotboll blir väl inte våldsbenägna? Connell ställer tydligen inte samma krav på fullständig överensstämmelse mellan orsak och verkan för sociala förklaringar som för biologiska.

Denna distinktion är obegriplig. Fullständig förutsägbarhet existerar möjligen inom fysiken och kemin. Men även för fenomen som lyder under strikt fysikaliska lagar sjunker förutsägbarheten med antalet ingående parametrar. Väderprognoser är till exempel notoriskt osäkra. Det innebär inte att det inte finns något samband mellan orsak och verkan.

Precis som vädret är varje levande varelse ett mycket komplext system som påverkas av oerhört många faktorer. Det går aldrig att säkert förutsäga hur ett bi, en backsvala, en varg eller ännu mindre en människa kommer att uppföra sig. Däremot kan man säga att en viss faktor med viss sannolikhet – stor eller liten – ger upphov till ett visst beteende. Om faktorn är biologisk eller social har däremot ingen betydelse.

Robert Connell omotiverade distinktion mellan biologiska och sociala faktorer verkar vara representativ för mansforskningen. Tidigare i år finansierade den svenska regeringen och Sida utgivningen av en liten skrift kallad Ending gender-based violence, med förord av Mona Sahlin (recenserad i DN 25 maj 2004). Författare var en hel rad framstående mansforskare, vilka i likhet med Connell fann det angeläget att slå fast att mäns våld inte har biologiska orsaker. Argumentationen löd som följer: Forskningen har påvisat en enorm variation bland kvinnor respektive män i fråga om de flesta egenskaper, attityder och beteenden, men inga kategoriska skillnader mellan män och kvinnor. Alltså måste vi söka efter sociala orsaker, inte biologiska, till att män utövar mer våld än kvinnor.

För var och en som har den mest grundläggande biologiska bildning är detta fullkomligt nonsens. Även egenskaper med mycket hög ärftlighet, som ögonfärgen, varierar mellan olika individer. I stort sett alla ärftliga egenskaper uttrycks dessutom i samspel med miljön. Det finns nästan aldrig ett direkt samband mellan gen och egenskap.

De mansforskare som utvalts av regeringen och Sida saknar uppenbarligen dessa insikter. Varför nöjer de sig då inte med att diskutera våldets sociala orsaker? Varför känner de sig också manade att avfärda alla biologiska förklaringsmodeller?

I botten ligger antagligen den gamla judisk-kristna föreställningen om att människan lyder under andra lagar än de oskäliga djuren. Säkert handlar det också om att värna den egna disciplinens ställning. Men där finns också något annat. Robert Connell säger i Genders intervju: ”...om dessa mönster är inlärda, inte biologiskt givna, ja då finns ju hopp om förändring”. Han har helt enkelt valt den förklaringsmodell som ger honom störst hopp. Dessvärre baserar han sitt val på en missuppfattning om hur biologin fungerar.

Nils Uddenberg beskriver i sitt verk om biologins historia, Idéer om livet, hur det i geologins barndom rasade en bitter strid mellan neptunister och vulkanister. Neptunisterna menade att jordskorpans utseende formats av vatten medan vulkanisterna hävdade att det var vulkanernas aktivitet som låg bakom. Så småningom kunde man enas om att båda krafterna var viktiga. Först därefter kunde man komma till verkliga insikter om hur jordskorpan bildats.

Kanske kommer ett mer konstruktivt och syntetiskt tänkande så småningom att ta form även när det gäller forskningen om människans beteende. Just när det gäller orsakerna till mäns våld är det särskilt angeläget. För hur ska man kunna få några verkliga insikter om man inte beaktar alla aspekter av ett problem?

GUDRUN NORSTEDT

Västerbottens-Kuriren 24 september 2004